Peter Johansson, en av Pokerligans huvudåtalade, hade uppenbara svårigheter att klara av åklagarens korsförhör idag. "Jag vet inte varför jag sa i polisförhöret att jag hade rätt till 12 miljoner kronor, men jag mådde väldigt dåligt av att sitta häktad", sa Peter Johansson bland annat.
Knäckt!


Idag var det åklagaren Thomas Langrots tur att förhöra Peter Johansson i Stockholms tingsrätt. Johansson, som står åtalad för grovt skattebrott och grovt bokföringsbrott, anklagas för att vara en av Pokerligans huvudmän.
Åklagaren hävdar att Johansson & Co roffat åt sig åtminstone 60 miljoner kronor genom att tvätta pengar från amerikanska pokersajter.
Anmäl dig till Juridik-nyhetsbrevet som kommer ut på torsdagar.
Johansson å sin sida menar att han är fullständigt oskyldig.
Idag var det alltså dags för åklagarens korsförhör och det slutade med att det mesta av Johanssons argument mosades.
Johansson gjorde stundtals ett förvirrat intryck, hade svårt att uppfatta åklagarens frågor, trasslade in sig i olika procentsatser och osammanhängande förklaringar. Rådman Catarina Waldén var vid ett tillfälle till och med tvungen att upprepa en av åklagarens frågor.
En stor del av utfrågningen cirklade kring huruvida Peter Johansson hade plockat ut 60 miljoner kronor ur verksamheten eller inte.
Johanssons ursprungliga försvarslinje var att, nej, det hade han inte gjort, eftersom det inte genererades några vinster i Netlog.
Allt eftersom åklagaren pressade på, med hänvisning till tidigare polisförhör och egna skisser som Johansson lämnat över till polisen, tvingades Peter Johansson erkänna att han plockat ut pengar i egen ficka.
– Men det rörde sig om 6 miljoner kronor enligt mina beräkningar om jag inte blandar ihop det. Och det rör sig om lån – eller om förskott, sa en pressad Peter Johansson.
Hur kommer det sig att du i polisförhör sa att ditt bolag skulle få 12 miljoner kronor?
– Det vet jag inte. Du måste förstå att jag mådde väldigt dåligt när jag satt häktad. Det var rörigt i mitt huvud och jag pratade med både en präst och en psykolog, sa Peter Johansson.
– Men det viktiga är att se på verkligheten, inte vad jag sa i ett polisförhör.
Inledningsvis svarade Johansson vagt på åklagarens frågor. Det blev många ”ja, det tycker jag” och ”tycker jag väl” från Johanssons sida.
Efter hand skruvade åklagaren upp tempot samtidigt som frågorna blev tuffare.
Då kontrade Johansson med att flera gånger fråga vart åklagaren ville komma med sina frågor.
– Du leker med ord! Låt mig tala klart! svarade Peter Johansson några gånger när han brusade upp på grund av åklagarens frågor.
Vid ett tillfälle kunde inte Peter Johansson själv hålla reda på den flora av bolag som han byggt upp utan blandade ihop utlandsregistrerade Scand Order med svenskregistrerade Scand Pay.
Just frågan om var bolagen var registrerade upptog en hel del av Johanssons tankar. När han väl erkänt att pengar betalats ut till hans bolag Nelldale, invände han genast:
– Men det har ju ingen jurisdiktion för Sverige, eftersom Nelldale är ett Gibraltar-bolag.
Ibland närmade sig rundgången i Johanssons svar det komiska.
– Kan jag få se vad jag sa, så att jag kan förklara vad jag menade, sa Johansson vid ett tillfälle, när åklagaren citerade ur ett av polisförhören.
Peter Johansson upprepade i tingsrätten sin uppfattning att Netlog gick en ljus framtid till mötes, med stora framtida vinster.
– Men Ekobrottsmyndighetens tillslag not Netlog omöjliggjorde detta, sa Peter Johansson.





