Kindvalls VM-dagbok

Jag har aldrig sett så många svenska landslagströjor i hela mitt liv! På Wittenbergplatz, ungefär mittemellan Berlins centrum och Olympiastadion är det ett gult hav som böljar, skrålar och sjunger. ”Eins, zwei, drei – krossa Paraguay”. Till och med en stad av Berlins storlek invaderas fullständigt. Och affärerna i närheten av Wittenbergplatz tvingas stänga någon gång i timmen. Anledningen: de måste fylla på öl och spritavdelningen innan nästa anstormning. Sedan kommer de svenske med buller och bång, som Pippi skriker när hon åker kälke.

Ute vid den gigantiska Olympiastadion är det fullt ös redan fyra timmar före match. På långt håll ser det ut som ett gigantiskt rapsfält. Gult och åter gult. Unga, gamla och barn – alla med matchtröjor, halsdukar, mössor, rubbet. Plötsligt susar det till i församlingen, någon har sett Johan Mjällby. Och Mjällby får finna sig i att bli omsjungen och fotograferad en halvtimme innan han kan smyga därifrån. Vi visar våra biljetter och får väskorna genomsökta. Men eftersom vi uppenbarligen har gått in på fel sida av stadion tvingas vi gå runt och passerar Maratonporten där en oförglömlig syn breder ut sig. Stadion är som en gryta, till hälften nedgrävd i marken och redan svenskt territorium.

Sedan börjar matchen och trots att Sverige inleder starkt är det som om allas batterier sakta men säkert laddas ur. Med Trinidad-matchen i färskt minne känns det som om Sverige helt enkelt inte kan göra mål. Så när Ljungberg till sist äntligen nickar in bolljäveln blir det för bråkdelen av en sekund helt tyst – sedan bryter ett öronbedövande jubel ut. Över 50.000 svenskar vrålar ur sig sin frustration. Alla hoppar, skriker, hela stadion står upp ända tills domaren äntligen blåser av matchen. Hela matchen och ända fram till målet hade vi på något sätt börjat förbereda oss på att än en gång gå besvikna från matchen. Så kontrasten blir total när slutsignalen ljuder och matchen är vunnen. Affärerna runt Wittenberger Platz får än en gång fylla på i hyllorna. Berlin-natten är gul och blå.

Niclas Kindvall