Kanada-mäklare pekar ut Freestar-skurk

Arthur Birstein, aktiemäklare på kanadensiska aktiemäklarfirman Union Securities i Toronto, pekar ut Sören Moberg som skyldig till utpressning mot Freestar.

Moberg har tidigare förnekat alla oegentligheter, men rykten om hans förehavanden har nu börjat spridas i finansbranschen internationellt.

– Vi har kunder som hör av sig till oss om Freestar och anger att det är Moberg som ligger bakom kursmanipulationer i bolagets aktie som gjort att den fallit kraftigt, säger Arthur Birstein.

– Vi ansåg att Freestar-aktien var billig på 20-30 cent, men nu har den bara fortsatt att falla, säger han.

Kursen har varit nere i 4 cent häromdagen, men har återhämtat sig något till 8-9 cent på Nasdaq-börsen i USA där bolaget är börsnoterat.

– Med tanke på hur bra Freestar är som bolag, är detta den kanske mest köpvärda aktien vi känner till just nu, säger Birstein och anger att kursen egentligen är värd över 1 dollar.

Han förklarar aktiens fortsatta kursfall med de skumraskaffärerna, så kallad ”monkey business”, som skett genom att aktier blankats på marknaden.

Någon säljer alltså ut Freestar-aktier som man inte äger, i tron om fortsatta kursfall för att köpa tillbaka dem senare till lägre pris.

– Vi tror att det är Moberg som fortsätter blanka Freestar-aktien. Det ryktas om det bland våra kunder, säger mäklaren.

En domstol i USA har tidigare pekat ut att Moberg olovligen fått tillgång till 25 miljoner Freestar-aktier.

– Nu säljer han ut dessa aktier för fullt och driver ner aktiekursen, säger Birstein och bedömer att Moberg till och med sålt ut 50 miljoner aktier.

– Det har pågått i ett års tid nu. Han försöker få ner aktiekursen, och det är stora volymer det handlar om, säger Birstein.

– Moberg är väl insatt i Freestars affärsprojekt och bolagets stora potential. Hans mål är att trycka ner aktiekursen till 1 cent för att köpa hela bolaget när alla andra tror att det kommer att bli värdelöst, säger mäklaren.

Freestar sköter kreditkortsbetalningar åt andra, och bedöms enligt Birstein ha särskilt stora möjligheter med ett kinesiskt projekt i samarbete med China Union Pay (CUP) som har ett kreditkort som över 900 miljoner kineser använder när de exempelvis reser till Europa.

Freestar tjänar upp till 2,35 kronor per köp som CUP-kortsinnehavarna gör med sitt kort när betalningen sköts av Freestar. Exempelvis år 2004 handlade kineserna för över 300 miljarder kronor när de var ute och reste.

– Det är stora pengar det handlar om. Moberg vet om att det tar 2-3 år för Freestar innan CUP-projektet kommer igång och börjar ge resultat. Han vet att det är ”tidsfönstret” som han har på sig att trycka ner Freestar-aktien och köpa den billigt, innan kursen lyfter, säger Birstein.

Med en börskurs för Freestar-aktien på 8-9 cent värderas hela Freestar till mindre än 150 miljoner kronor. En budgivare försökte köpa bolaget för nästan 270 miljoner för tre månader sedan.

– När CUP-projektet lossnar är de värdena på Freestar ingenting, säger Birstein och anger att Freestar har flera andra liknande projekt på gång såsom Monex.

Han pekar även på att Freestar har fått den avancerade certifieringen för att sköta betalningar via kortprojektet EMV som står för Europay från banken SEB, samt Master Card och Visa.

En EMV-certifiering tar 1,5 år att få och kostar upp till 300 miljoner kronor. Freestar är anpassat till EMV:s senaste uppdateringar med kreditkort som har särskilda datachips och pinkoder, och klarar av att sköta internationella betalningar via Visa och Master card.

Birstein är inte oroad över att Freestar fortfarande går med stora förluster.

– I och med de kundprojekt som Freestar precis håller på att starta, och pengar de kommer att tjäna på det, är det mycket möjligt att Freestar kommer att börja visa vinst någon gång under detta år. Vi ser ingen risk för att bolaget kommer att drabbas av en likviditetskris, säger han.

Mobergs koppling till Freestar började med att Moberg gjorde upp med Freestars vd Paul Egan om att Moberg skulle få sälja nyemitterade aktier i Freestar till investerare för bolagets räkning.

— Många investerare hörde av sig till Freestar och ville köpa aktier, så Egan tyckte det var lättare att låta Moberg sköta det mot provision, säger Birstein.

Moberg skulle få köpa aktierna för 20 cent styck, sedan steg aktien till 1,20 dollar. Då ville Moberg sälja aktierna till investerare för 60 cent.

– Då skulle Moberg tjäna tre gånger sitt inköpspris, säger Birstein och anger att samarbetet mellan Moberg och Freestar i den vevan slutade att fungera på grund av att Freestar ansåg att Mobergs villkor var oskäliga.

Enligt Freestar hade inte Moberg rätt att fortsätta förfoga över de aktier han fått sig tilldelat från Freestar, men det gjorde han alltså ändå enligt Birstein.

Nu utöver Moberg utpressning mot Freestar, enligt Birstein.

– Moberg säger ”betala mig, eller så gör jag situationen ännu värre för er”, säger Birstein.

Enligt mäklaren har danska banken Jyske Bank bistått Moberg med att sälja Freestar-aktier som han inte fått tillgång till.

Freestars vd Paul Egan har tidigare sagt till Realtid.se att Moberg olovligen fick tillgång till Freestar-aktier genom ett dokument som såg ut att komma från Jyske Bank, men det var förfalskat.

– Vi kommenterar aldrig vad våra kunder handlar i, säger Morten Byrdal som är chef för aktiehandel på Jyske Bank.

Kinaprojektet började med att Bank of China försökte få intresse från europeiska banker att hjälpa till att hantera betalningarna från China Union Pay-kortet när kineserna kommer till Europa och vill handla med sitt CUP-kort.

Bank of China pekade på de stora belopp som kineserna betalar när de är i Europa, vilket borde vara en stor möjlighet för de europeiska bankerna.

Enda kravet är att dessa banker måste investera i en ”gateway” för att hantera betalningarna. Det kostar flera miljoner kronor.

Men intresset blev mycket magert. Endast en jordbruksbank i Frankrike ville samarbeta om detta.

På olika vägar kom därför Freestar i kontakt med projektet via kinesiska företaget Shinwa som bland annat äger en nyhetsbyrå.

Freestar kom överens om att bygga en gateway från Europa för CUP-projektet. Sedan gick man tillsammans med Freestar till de europeiska bankerna, och frågade om dessa banker nu ville vara med och sköta dessa kortbetalningar genom att ansluta sig direkt via Freestar som en ”plug and play”-lösning.

Då lossnade bankernas intresse och europeiska storbanker som brittiska Barclays och holländska ABN-Amro har därefter anslutit sig.

Här pågår arbete för fullt att få fler banker att ansluta sig, och flera intentionsavtal har slutits.

Då visade det sig att bankerna behöver hjälp för att tekniskt göra plug and play-anslutningen via Freestar. Då anlitade bankerna konsultföretag för det.

– Även här var Freestar smarta och köpte ett sådant konsultföretag som hjälper bankerna att ansluta sig till CUP-projektet via Freestar, berättar Birstein.

Än så länge har Freestar hjälpt till att koppla upp fem länder med 550.000 köpställen och 61.000 bankomater till CUP-projektet, så att kineserna nu kan börja använda CUP-kortet här.

– När man tittar närmare på detta, inser man vilka massiva möjligheter detta innebär för Freestar, säger Birstein.

Även före detta ökar enligt honom antalet betalningstransaktioner som Freestar hanterar, kvartal för kvartal.

– Bara EMV-certifieringen kostar över 300 miljoner kronor och tar 1,5 år att göra. Hela Freestars värde på börsen är mindre än hälften, säger Birstein och poängterar att Freestar dessutom inte har några långfristiga skulder.

Men Freestar går med förlust?

– Det är som när man köper land, byggmaterial och all arbetskraft som behövs för att bygga hus. När man bygger upp en infrastruktur är det först en investeringsperiod, säger Birstein.

– Det kanske slutar med att man investerar 500 miljoner kronor och säljer projektet för 600 miljoner, då har man gjort en vinst på 100 miljoner, säger han.

– För ett normalt sådant projekt brukar det bli stora skulder. Men Freestar har lyckats undvika detta. Bolaget har agerat genialiskt, säger Birstein och medger förvisso att Freestar under sin investeringsperiod har fått ge ut nya aktier till investerare, vilket lett till utspädning av de befintliga ägarnas ägarandel.

– Men det vi har med Freestar nu är alltså ett företag som har byggt upp en infrastruktur som är värd över 300 miljoner kronor eller 20 cent per aktie, medan aktiekursen står i mindre än hälften. Ändå har vi då bara tagit med EMV-certifieringen i värderingen.

Men bolaget har ju inte tillräckligt med intäkter ännu så att det blir vinstresultat?

– Intäkterna tillkommer på toppen, men bara infrastrukturen Freestar byggt upp är redan idag värd 20 cent per aktie, säger Birstein.

Han understryker att han eller Union Securities inte i någon form får betalt av Freestar eller har någon annan relation med Freestar för att säga bra saker om bolaget.

– Vi är bara investerare, säger Birstein.

Han har ägt Freestar-aktier sedan 5 år. Just nu äger han 300 000 aktier i bolaget privat. Många av hans kunder äger också Freestar-aktier.

Mäklarfirman Union Securities där Birstein arbetar, äger inga Freestar-aktier och har ingen officiell rekommendation om bolagets aktie.

Birstein har köpt 200.000 av sina aktier för 40 cent och 100.000 aktier för 10 cent. Han har bara köpt aktierna och behållit dem, och handlar inte kortsiktigt.

Birstein hänvisar till en analys av Freestar gjord av Strenuus Capital och daterad 15 februari, där Freestar-aktien värderas till 1,18 dollar.

– Jag har kollat upp vem som skrev analysen, och han var mycket respektabel, säger Birstein.

Birsteins strategi är att investera i små tillväxtföretag.

Ian Hammar

[email protected]

08-545 871 30