Kamrat fyra procent räddar Göran och Maud

Nationalekonomen Robert Östling, verksam vid NEK-institutionen på Stockholms universitet, frågar sig i ett blogginlägg på Ekonomistas.se vem som är Kamrat/Broder fyra procent.

Han konstaterar att det sedan 1976 bara hänt en enda gång att ett parti fått mellan tre och fyra procent av rösterna i ett riksdagsval.

Det var Miljöpartiet, som under Jan Axelssons och Margareta Gisselbergs ledning fick blott 3,4 procent av rösterna 1991.

Däremot har partier vid sju tillfällen fått röstandelar mellan fyra och fem procent.

Nu är spannet kring fyra procent ganska stort, +/- 1 procentenhet, varför det bara går att göra grova antaganden (särskilt som vi utifrån valresultatet inte vet hur nära/över/under fyra procent opinionen låg inför valet). En snabb beräkning från Realtid.se indikerar en sannolikhet på enbart 3,5 procent för att partier som är nära att åka ur klarar sig sju (eller åtta) gånger av åtta.

Antagandet bygger på enkelsidig binomialfördelning där det är 50 procents chans/risk att hamna över respektive under 4 procent. Med andra ord skulle nollhypotesen, utifrån detta grova antagande, förkastas på 5 procents-nivån, vilket ger en fingervisning om ett empiriskt stöd för kamrat fyra procent, utifrån Robert Östlings fakta.

Robert Östling frågar sig, mot bakgrund av att partierna trots allt så ofta lyckas klamra sig kvar i riksdagen:

”Hur lyckas miljontals väljare att koordinera sitt röstande så att småpartierna nästan alltid klarar sig?”.

Östling anser att Kamrat fyra procent-fenomenet är snarlikt något han stött på inom nationalekonomisk spelteori, så kallade ”market entry games”.

Företag – som spelare i dessa spel låtsas vara – agerar i spelen ovetande om varandras val inför etableringsbeslut på en fiktiv marknad, och antalet som väljer att etablera sig avgör det enskilda företagets vinst.

Trots den imperfekta informationen är det i spelen vanligt att rätt antal företag etablerar sig på marknaden – rätt i den bemärkelse att företagen varken gör över- eller underavkastning.

– To a psychologist, it looks like magic, har Daniel Kahneman – som

2002 erhöll Riksbankens pris i ekonomi till Alfred Nobels minne – enligt Östling konstaterat

På liknande ”magiskt” vis indikerar alltså empirin att Sveriges röstberättigade har en närmast magisk förmåga att mobilisera exakt rätt antal väljare för att rädda partier över spärren. Robert Östling frågar sig därför, mot bakgrund av sina spelteoretiska kunskaper, om det är bland studier rörande ”market entry games” som vi ska leta efter ”Kamrat fyra procent”.

Kristdemokraterna har enligt några opinionsmätningar på sistone varit farligt nära fyraprocentsspärren, liksom Centern. Bland de rödgröna partierna har Vänsterpartiet lägst stöd.

– Flera partier ligger närmare spärren än tidigare, även om Centern, KD och V har fastare mark idag än för några månader sedan. Väljarna brukar vara uppmärksamma där, när det kan få konsekvenser för regeringsbildningen, säger statsvetaren Henrik Oscarsson vid Göteborgs universitet till Aftonbladet.

I dagsläget verkar Sverigedemokraterna ha över fyra procent av rösterna. Oscarsson spekulerar i att valdeltagandet därför kan blir högre än normalt på söndag i och med att fler går och röstar i syfte att spärra ut Sverigedemokraterna ur Riksdagen.

Han påpekar samtidigt att Piratpartiet och Feministiskt initiativ kan förlora väljare på grund av potentiella sympatisörer väljer att rösta på ett blockparti istället.