Kampen om EU:s nya toppjobb avgörs

På ett extra toppmöte ska EU:s ledare enas om vilka som ska få unionens nya toppjobb. Än så länge finns ingen enighet.

Den senaste tiden har statsminister Fredrik Reinfeldt ägnat dagar och en del nätter åt att ringa sina EU-kollegor. Efter två telefonrundor föreslås fortfarande fler namn än vad han har jobb att erbjuda — det som permanent ordförande för Europeiska rådet, där EU:s stats- och regeringschefer möts, och jobbet som hög representant för utrikes- och säkerhetspolitiken, i praktiken en slags utrikesminister.

Utrikesminister Carl Bildt är inte med på toppmötet, men skriver på sin blogg att det i hans krets av ministrar utan tvekan finns en viss farhåga för att en del av statsministrarna lutar åt en minimalistisk lösning i ordförandefrågan. Det skulle enligt Bildt minska EU:s möjligheter att ha en tydlig röst i världen.

”Det skulle — från vår utgångspunkt — innebära en historiskt missad möjlighet”, skriver Bildt.

En av konflikterna när de tunga personerna ska utses är just vilken profil de ska ha, särskilt när det gäller ordförandeposten. Frågan är om det ska vara någon som mest håller ordning på agendan eller någon som är EU:s självklara ansikte utåt.

De namn som nämns mest i rykteskarusellen om ordförandeposten är Belgiens haikudiktande premiärminister Herman van Rompuy och Luxemburgs och Nederländernas dito Jean-Claude Juncker och Jan-Peter Balkenende. Storbritanniens förre premiärminister Tony Blair lanseras av britterna och Lettlands förra president Vaira Vike-Freibergas namn nämns oftare sedan bristen på kvinnliga kandidater börjat kritiseras.

På utrikesposten var Storbritanniens utrikesminister David Miliband länge storfavorit, men han verkar ovillig att lämna inrikespolitiken. I stället ryktas det om Massimo D’Alema, tidigare premiär- och utrikesminister i Italien och ex-kommunist, vilket stöter på patrull i flera östländer. Nyligen kastade Spanien in sin utrikesminister Miguel Angel Moratinos i leken och Österrikes förra utrikesminister Ursula Plassnik nämns också.

Lagom till förrätten tänker Reinfeldt presentera de namn han tror kan få störst stöd bland EU-ledarna. Förhoppningen är att den lilla valkretsen på 27 personer ska ha enats till kaffet. Men förhandlingarna kan också pågå till långt in på natten eller ännu längre. Det är ett komplicerat pussel som ska läggas med hänsyn tagen till partifärg, geografi och länders storlek.

Även om Reinfeldt strävar efter ett enhälligt beslut, kan det krävas att EU-ledarna till sist måste rösta. I så fall gäller kvalificerad majoritet, där länderna har röster efter sin storlek.