Jurist dömd till fängelse för grova bedrägeribrott

Svea hovrätt fastställer större delen av tingsrättens dom mot juristen Thomas Lindwall som döms till fyra år och fyra månaders fängelse för fem punkter grovt bedrägeri. Det betyder att han dömdes för ytterligare tre bedrägeribrott jämfört med tingsrättens dom. I samma mål döms även ytterligare en man till två år och fyra månaders fängelse för åtta grova bedrägeribrott, en tredje man döms till tre och ett halvt års fängelse, en fjärde man frikänns från brott.

Två av männen döms även till näringsförbud i tre och fem år.

Thomas Lindwall, som försvaras av advokat Björn Hurtig, behåller sitt näringsförbud på sex år. Han ska även, trots överklagan, betala skadestånd till Zurich Insurance plc på dryg 4,3 miljoner kronor.

Åklagaren hade inför förhandlingarna i hovrätten yrkat att fängelsestraffen mot de åtalade skulle skärpas samt att den fjärde mannen skulle dömas till fängelsestraff. Men fängelsestraffen skärptes inte och inte heller näringsförbuden. Hovrätten skriver bland annat att även om de tilltalade döms för fler grova brott i hovrätten anser ”hovrätten att straffmätningsvärdet är lägre än vad tingsrätten funnit”.  

Målsägande är bland annat Ikano bank som kommer att få ett skadestånd om 450 000 kronor. I åtalspunkterna mot Thomas Lindwall är alltså Zurich Insurances svenska filial målsägande. Finansbolag som bland andra Wasa Kredit, Svea Finans och Nordea Finans nämns i utredningen.

Bedrägeribrotten ska ha ägt rum mellan 2011 och 2012.

Domstolen skriver att de tilltalade har haft olika roller i genomförandet av brotten, alla har varit centrala och förutsättningar för att brotten kunnat ske. 

”På sätt som hovrätten redan funnit har brotten genomförts som ett led i en gemensam brottsplan som i som präglats av viss planering och systematik”.

De tilltalade ska ha vilselett leasinggivarna (finansiärerna exempelvis Ikano Bank) genom att presentera en köp/leasingaffär som en riktig sådan och gett sken av att maskiner ska levereras till en leasingtagare i Sverige (Dingelvik och HGL Supply) trots att så inte var fallet. Genom att presentera leveransgodkännande och en osann faktura samt att ljuga om leveransen om maskinerna har leasingbolagen ingått leasingavtal och en köpesumma för maskinerna har betalats till leverantören eller gärningsmännen.

Av domen framgår att det är klart att leveranserna av maskinerna aldrig ägde rum. Hovrätten slår därför fast att det är styrkt att leasingavtalen är osanna i den mening att de inte motsvarar några verkliga affärshändelser. Hovrätten skriver, liksom tingsrätten, att det är uppenbart at ingen leasinggivare hade ingått avtal om de känt till att leasingobjektet funnits i Kina och inte skulle användas i Sverige.

Hovrätten anser dessutom att leveransgodkännandena som undertecknades var oriktiga då just undertecknandet ger sken av att angivet leasingobjekt har levererats och mottagits av leasingtagaren. Bedrägeribrotten har fullbordats när leasinggivaren har betalat ut köpeskillingen för leasingobjekten till leverantören.

Hovrätten konstaterar att Thomas Lindwall genom sina styrelseposter i Hammarkoncernen och i Dingelvik haft insikt i bolagens ekonomiska förhållanden och även omfattningen av de ekonomiska åtaganden som Dingelvik åtagit sig i leasingaffärerna. Han har även upprättat ett flertal av de handlingar som presenterats i målet samt leasingavtalen och lösöreköpsavtalen. Hovrätten  pekar även på att han vid den tiden var advokat och därför hade full insikt i den sakrättsliga problematik som uppkommit för leasinggivarna på grund av att leasingobjekten var utomlands. Hovrätten konstaterar att det är tydligt att Thomas Lindwall haft en central roll i leasingaffärerna.

Hovrätten skriver att Thomas Lindwall och två av de övriga tilltalade har ”haft uppsåt till att leasinggivarnas fordringar, genom att maskinerna funnits i Kina i stället för hos leasingtagarna, blivit mer osäkra än vad leasinggivarna räknat med” och konstaterar även att det även står klart att ”dessa tilltalade med visst mått av systematik agerat gemensamt och i samförstånd enligt en övergripande brottsplan”.

Hovrätten konstaterar att den fjärde misstänkte mannen inte var inblandad eller informerad om de transaktioner som diskuterades. Hovrätten pekar bland annat på att det är ostridigt att mannens namnteckning förfalskats på handlingar i två åtalspunkter som var ställda mot honom.

Efter tingsrättens dom uteslöts Thomas Lindwall från Advokatsamfundet, ett beslut han överklagade men förlorade i Högsta domstolen.

Hovrättens dom kan överklagas fram till den 17 januari.