Julklappen en muta?

– I vissa fall kan det vara olämpligt att ge bort en Snickers, säger Monika Karlsson, forskare på Brottsförebyggande rådet, Brå.

Så här i juletid är det vanligt att företagare och arbetsgivare ger bort julklappar till såväl nya som gamla affärsbekanta. Men se upp! Gåvan kan vara en muta.

– Det finns ingen gräns för vad en gåva för kosta, för att inte klassas som muta, säger Monika Karlsson, som forskar om mutbrott och bestickning på Brå.

– Det som brukar åberopas är oftast Skatteverkets regler för vad en vara får kosta för att vara avdragsgill och det kan i de flesta fall vara en bra riktlinje, säger hon.

Men det går inte att helt förlita sig på Skatteverkets regler. Sett ur brottsbalkens regelverk kan det vara helt andra saker som avgör om det rör sig om muta eller bestickning.

– I vissa fall kan det vara olämpligt att ens ge bort en Snickers, säger Monika Karlsson.

Hon nämner fall som upphandlingar inom offentlig verksamhet. En kommunal tjänsteman har i uppdrag att år efter år upphandla vissa tjänster inom kommunal verksamhet, till exempel snöröjning. Om upphandlingen görs årligen, är det vanligt att samma entreprenörer återkommer med anbud.

– Med åren utvecklas naturligtvis relationer mellan tjänstemannen och entreprenörerna och då kan ibland vara svårt att avgöra om det rör sig om en vänskapsgåva eller bestickning, säger Monika Karlsson.

I relationer som innefattar upphandlingsförfarande gör de inblandade klokast i att inte ge varandra gåvor, tycker hon.

När det rör sig om mutbrott är det en person som gör sig skyldig till att ha tagit emot en eller flera mutor. Det innebär att om ett företag systematiskt tar emot mutor i form av presenter, resor eller annat, är det företagsledaren som är den skyldiga. Men i fallet med den kommunala tjänstemannen behöver inte kommunledningen ha en aning om att ett mutbrott har begåtts. Då blir det den enskilde som får till svars. Även den som ger bort en gåva, som klassas som muta, gör sig skyldig till brott, så kallad bestickning.

Lagstiftaren har enligt Monika Karlsson valt att inte ha någon gräns för hur dyr eller billig en vara får vara, för att inte räknas som muta.

– Det finns en poäng i att inte ha det, för då skulle ett sådant regelverk kunna kringgås, säger hon.

– Låt säga att gränsen låg på 200 kronor. Då kanske en bestickare skulle skicka varor värda 200 kronor varje dag till en utvald person under en viss tid.

Monika Karlsson håller som bäst med att avsluta sin studie om mutbrott och bestickning och den ska presenteras i januari eller februari.

Realtid.se

redaktionen@realtid.se