JK Göran Lambertz: Freivalds är min förebild

En del personer omges av ett irriterande gott rykte.

De är hederliga, orädda, smarta, roliga, har integritet, står på den svagares sida och så vidare och så vidare.

JK Göran Lambertz är en sådan irriterande kille, som på något sätt förkroppsligar det här gamla fina ordet rättspatos.

Men hans lust att provocera gör att han inte blir en fullständigt outhärdlig besserwisser.

Lambertz är en av landets högsta jurister samtidigt som han är befriande chosefri, slipsen är sådär lagom slappt knuten, som för att säga att ”jag vet hur man spelar spelet, men jag är ändå fri i anden”.

Patos är för övrigt grekiska och betyder känslosam och längre fram i texten kommer vi också få exempel på hur den där känslosamheten ibland kan få JK att hoppa i galen tunna.

Grekerna ville att deras statyer skulle visa patos och därför utrustades dessa statyer ofta med öppna munnar, vilket passar bra in även på JK. Han gillar som bekant att säga sin mening.

Lambertz pojkaktighet överraskar en smula, tungspetsen far rätt ofta ut lite flickaktigt och påsarna i kinderna, som får JK att ibland se ut som en blandning av Robert Gustavsson och någon som kunde vara hämtad ur barnboksklassikern Det susar i säven, kanske mullvaden.

Bördig från Kisa i Östergötland, farfarsfar hette Lambert Pettersson och resten är som man säger historia.

Säg en bok eller film som förändrat ditt liv?

– Jag gick och såg Ingmar Bergmans Vargtimmen när jag var 18 år. Fram till dess hade jag varit en mycket rationell ung man. Filmen lärde mig att man också kan ge sig hän åt en upplevelse.

18 år och gå och se Bergman låter djupt?

– Ja, vi var ett gäng djupingar som stilade för varann. Vi läste poesi, Ekelöf, Boije, Fröding.

– På senare tid så har stadsbiblioteket i Malmö, av dansken Henning Larsen, väckt starka känslor hos mig. Byggnaden är mycket vacker och en underbar plats att vara på.

Är du fortfarande sosse?

– I min ungdom gick jag raskt från att vara konservativ, över liberal, till att gå med i SSU. Jag pluggade ett år i USA och då fick jag försvara Sverige. De konservativa amerikanarna gjorde mig till socialdemokrat. Jag tyckte det var ganska fin att vi i det här landet tog hand om de som hade det svårt, att vi slogs för jämlikhet, som man sa på den tiden.

– 1997 lämnade jag socialdemokratiska partiet. Då hade partipolitiken börjat kännas alltför strikt.

Vad röstade du på i senaste valet?

– Folkpartiet. Jag gillade Lars Leijonborg och hans varma och vänliga leende. Jan Björklund har mer av ett varggrin.

Vad fick dig att välja juridiken?

– Jag har alltid haft en pedantisk läggning, en vilja att ställa allt till rätta.

Finns empati också med i bilden?

– Inte nödvändigtvis. Jag kan titta på bombningarna i Gaza utan att det nödvändigtvis berör mig. Det finns ingen nytta med att tycka synd om allt och alla. Däremot kan jag beröras mycket starkt av enstaka brev, enstaka fall, som kommer in till JK.

När hände det senast?

– Nyligen fick jag ett brev från en pappa som skrev att han suttit oskyldigt dömd för incest i sex år. Nu ville han begära resning, få upprättelse. Ett par dagar senare fick jag ytterligare ett brev i samma fall, den här gången från en präst. Då kände jag, mycket starkt, att den här mannen talar nog sanning. Då sa jag till en av mina medarbetare, nu tar vi in den här akten!

Ditt patos får dig ibland att hoppa i galen tunna.

– Ja, 2003 engagerade mig i ett fall, mycket tack vare journalisterna Trond Sefastsson och Dick Sundevall. Mannen var dömd för mord, sa sig vara oskyldig och ville ha resning. Jag var naiv och borde inte ha engagerat mig. Det var omdömeslöst och skadade min trovärdighet.

Du har varit JK i drygt sju år. Finns det ett nästa steg?

– Jag har Sveriges roligaste jobb och kan inte avsättas. Men en JK ska inte sitta för länge. Det är skämmigt att stanna kvar för länge, eftersom då kan inget annan få det här jobbet.

Det låter generöst, på gränsen till korkat?

– Ja, men jag har sagt till justitieminister Ask att jag ställer min plats till förfogande. Jag har fått ett par erbjudanden, men inget som jag varit intresserad av.

Vad skulle du vilja göra?

– Ett jobb i Högsta Domstolen ligger nära till hands.

Vad har du för förebild?

– Tidigare justitieministern Leila Freivalds.

Ett förvånande val, med tanke på hennes agerande under Tsunamin och den tidigare lägenhetsaffären.

– Det är möjligt, men Leila är den intelligentaste och klokaste person jag träffat. Jag var hennes rättschef när hon var justitieminister. Hon var snabb, pricksäker och kompromisslös. Dessutom med en övertalningsförmåga som kunde välta berg.