"Jag skämdes som en hund"

På dagens mångfaldsseminarium Diversity Challenge, som firar fem år i dag, var Leif Östling en av talarna.

Diversity Challenge verkar för mångfald inom näringslivet. Samtidigt som antalet sökande till praktikplats slår rekord är färre partnerföretag med än tidigare år. Men ett av partnerföretaget var Scania och Östling inledde sitt anförande med att säga att han aldrig förstått det där med mångfald.

– För jag kommer från Luleå och där var det naturligt att någon var finne, någon same, någon finlandssvensk, någon lapp. Jag har blivit född in i mångfald, sade Östling.

Han passade på att påpeka att mångfalden, sett till etnicitet, är stor inom det internationella företaget och sade att två tredjedelar av alla chefer kom från annat land än Sverige.

Och Sverige är förresten extremt bra på att göra mångfald till något annorlunda, menade han.

– Vi gör något konstigt av något väldigt naturligt, sade Östling som berättade att han själv bott utomlands i flera år; i USA och Holland och sade att visst, det är svårt att komma in i en annan kultur, det finns alltid subtila hinder som är svåra att komma över.

Den institution som gör mångfald till något extremt konstigt och annorlunda är Migrationsverket.

– Migrationsverket konserverar attityder.

Han arbetar själv i Södertälje och tycker att det är Sveriges mest spännande kommun. Som ordförande i SKF påpekar han också att 8 procent av cheferna i bolaget är svenskar. Han påpekar också att svenska industriföretag är bra på etnisk mångfald.

Internationella stora företag är bra på att tillvarata mångfald, menar östling.

– De största problemen finns inom den svenska förvaltningen som är så genuin svensk.

– Jag såg en film som Migrationsverket hade producerat om hur man ska bete sig på en svensk fest, sade Östling.

Han pausade och skakade på huvudet.

– Jag skämdes som en hund; att en svensk myndighet kan producera något så rasistiskt, något så främlingsfientligt…

På frågan vilket ansvar en företagsledare har att gå ut med budskap om ökad mångfald detta valår när Sverigedemokraterna bankar på dörren till riksdagen svarar Östling:

– Problemet är att folk alltid tror att vi talar i egen sak. Vi är inga bra eller trovärdiga sändare när det kommer till det.

På Scania, liksom inom många andra industriföretag, är de dåliga på att attrahera kvinnor.

I sitt anförande poängterar Östling att problem med mångfald handlar om attityder, som dels börjar redan i hemmet och dels är grundar sig på okunskap. I hemmet sprids, menar han, också idéer om att industrin är till för män, att den är smutsig och hård.

– Okunskap kan leda till att döttrar får ett rutinjobb i vården, istället för ett utvecklande arbete inom industrin.

Trots bristen på mångfald, när det gäller kvinnor, är Leif Östling helt emot könskvotering.

– Det är inte rätt väg att gå, då tvingar man in någon i en grupp där den som tvingas in inte kommer till sin rätta. Jag satt i styrelsen för KTH och då kvoterade man in professorer, vilket man slutade med senare eftersom de som kvoterades in kände sig inkvoterade.

Refik Sener är presstalesman på Migrationsverket.

– Han pratar i nattmösan och blandar ihop oss med Integrationsverket. Vi arbetar bara med tillståndsfrågor och inte med integration. Integrationsverket är nedlagt sedan 2007, säger Sener.

Han hänvisar till en film?

– Migrationsverket producerar inga filmer. Det finns ingen sådan film som han talar om.

Realtid.se gör efterforskningar för att se vilken film det handlar om.

Efter en timme ringer Hans-Åke Danielsson, presschef på Scania tillbaka och säger att det har skett ett missförstånd.

– Han har blandat ihop källorna där. Han såg filmen på ett mångfaldsseminarium i maj och fick intrycket av att den var gjord av Migrationsverket, men den var i själva verket producerad av SVT, av Hipp Hipp.

Men det är inte alltid lätt att avgöra vad som är skämt och vad som är allvar. Här kan du se en nyare, icke-humorfilm som är ett samarbete mellan Migrationsverket och Umeå Universitet.