Inköpskonsult kritiserar Riksgäldens Vinge-köp

I september hoppade Mannheimer Swartling-advokaten Martin Dell, 39, av prestigebyrån för att starta Aprovis, en inköpskonsult med fokus på juridiska tjänster. Affärsidé: att få kontroll över advokatkostnader för svenska inköpare av juridiska tjänster och öka kvalitén på de inköpta tjänsterna. Sedan dess har han träffat runt 40 advokatbyråer och frågat dem om bland annat deras timtaxor.

Realtid.se har låtit Dell granska de maskade Vinge-fakturor som Riksgälden lämnade ut till Realtid.se förra veckan. Fakturorna gäller bland annat arbetet med statliga kreditgarantier till Volvo Personvagnar och Saab Automobile inför dessas lån i EIB för att bygga mindre miljöfarliga bilar.

För den enda av de många fakturorna där timpriset framgår gäller att 402 timmar à 3 395 kronor har debiterats.

– Ett genomsnittligt timpris om nästan 3 400 kronor måste anses vara ovanligt högt, säger Dell.

Han vänder sig inte mot timpriset i sig: en delägare på en av de tre- fyra största byråerna tar kanske mellan 35000 och 5000 kronor per timme och det kan vara acceptabelt att betala sådana timpriser för en viss spetskompetens. Gentemot Riksgälden gäller sannolikt en något lägre timtaxa eftersom ramavtalet har upphandlats i konkurrens med andra byråer. Det han är förvånad över är i stället att hela arbetet på 402 timmar debiteras som om det vore en delägare, och inte en lägre debiterande biträdande jurist, ”bitris”, som hade utfört det.

– Detta bör även mindre erfarna jurister ha jobbat med, och de kostar kanske 1 300-2000 kronor per timme.

– En erfaren bitris kostar kanske 2500 kronor per timme, men här är det fakturerat som om enbart extremt seniora jurister eller till och med juniora delägare har jobbat med det. Det kanske finns en bra förklaring men det går inte att se vilka som gjort vad, och att de maskat vilka jurister som jobbat med Hope är för övrigt väldigt konstigt.

Tror du inte att det här helt enkelt är debiterat enligt ramavtalet?

– Jo, det ska det ju vara, men det viktiga är egentligen inte timtaxan i sig utan att man som kund ska kunna se vem som jobbat hur mycket, och det kan man inte med denna bristfälligt specificerade faktura. Som kund bör man exempelvis ha koll på att det inte är för mycket folk som går in i och ut ur ett projekt, eftersom kunskap ju då går förlorad på vägen.

En annan sak som erfarna inköpare har koll på, menar Dell, är timfördelningen mellan biträdande jurister och delägare:

– Om exempelvis en bitris jobbar 15 timmar och en delägare lika länge med ett och samma dokument är det sannolikt något fel: en delägare ska bara behöva kolla igenom under ett par timmar vad bitrisen har gjort.

Sådant går dock inte alls att se på Riksgäldens underlag.

– Om det inte finns bilagor med mer detaljerad specifikation än så här är det anmärkningsvärt att Riksgälden nöjer sig med detta.

Dell bläddrar igenom fakturorna:

– Här finns flera fakturor på miljonbelopp där arbetsredogörelsen är på en tredjedels A4 och liknande och där man inte ens anger hur många timmar som byrån har lagt ner på ärendet. Det är åtminstone inte acceptabelt enligt internationell standard.

Men ser det inte ut så här generellt i svenska advokatbranschen?

– Jo, men det kan man gott kritisera, det är ju våra skattepengar, säger Dell och menar att ju tydligare en inköpare av juridiktjänster ser vad han köper, desto lägre brukar priset bli i slutänden.

– Och internt har byråerna exakt koll på detta, eftersom man som jurist hela tiden måste logga vad man jobbar med. Gör man inte det har man ingen egen kostnadskontroll.

I samband med utlämning av fakturorna uppgav Riksgälden till Realtid.se att kostnaderna för Vinges arbete inför statsgarantierna vidarefakturerades till Saab och Volvo. Realtid.se nämner detta för Dell, apropå att ”skattebetalaraspekten” av timpriserna kanske därmed inte är så allvarlig.

– Nej, men det bakomliggande bolaget måste ju ha ett stort intresse av att hålla nere dessa fakturor, säger Martin Dell och nämner att förfarandet med vidarefakturering är vanligt i samband med att bolag går till banker för finansiering, banker som låter bolagen i fråga ta alla advokatkostnader.

En annan märklig sak i sammanhanget anser Martin Dell vara en maskning av vad ett utlägg på hela 2,2 miljoner kronor består av.

– Det är kanske att de anlitat en annan byrå som underleverantör, säger han.

Realtid.se söker Riksgälden för kommentarer.