"Ingen tvekan att friande insiderdomen är korrekt"

Den före detta generaldirektören Rolf Holmquist går till hård attack i utvärderingen av det så kallade Ringen-målet, där sex personer åtalades på sammanlagt 24 punkter av insider- och skattebrott.

Bland de åtalade fanns bland annat Christer Gardells påläggskalv Ossian Hellers samt Nordeas Andreas Hofmann. De friades tillsammans med de övriga åtalade från misstankarna om insiderbrott. Ossian Hellers och Andreas Hofmann dömdes däremot för grovt skattebrott.

Rolf Holmquist pekar bland annat på åtalspunkterna där EBM har fått okända tipsare att tjalla på de åtalade, men även åtalet som väcktes mot Nordea-mäklaren Jan Felländer från Luxemburg-kontoret. Här menar han att åklagaren Stig Åström ínte borde ha väckt åtal i dem fallen.

”Åklagarna har i den delen inte ens kunnat påstå vilka personer som varit bärare av informationen”, skriver Holmquist om åtalspunkterna under rubriken ”okända tipsare”.

”Även åtalet mot JF för medhjälp till övrigas brottslighet är behäftat med tydliga svagheter”, fortsätter han.

Rolf Holmquist slutsats är att åklagare Stig Åström borde ha begränsat åtalspunkterna och istället koncentrerat sig på andra delar där han hade bättre bevis. Han menar samtidigt att även om åtalsbegränsningen hade kunnat påverka domstolens förtroende för åklagarens arbete hade utgången med stor sannolikhet blivit densamma.

Det är Stig Åströms bevisföring i målet som får ta hårdast stryk i Rolf Holmquists utvärdering.

”Åklagarnas bevisning har huvudsakligen haft indiciekaraktär. En stor mängd dokument har presenterats för domstolen liksom resultatet av företagna telefonavlyssningar. Ett antal vittnen har också hörts i tingsrätten. Trots den omfattande bevisningen har konkreta bevis för att en viss identifierad person verkligen förfogat över insiderinformation vid en given tidpunkt och delgett den till någon eller några av de övriga tilltalade saknats”, skriver han.

Rolf Holmquist pekar bland annat på att Stig Åström inte hade några vittnen som intygade att Ossian Hellers hade den insiderinformationen som åtalet avsåg. Christer Gardells vittnesförhör hade kunnat utgöra ett sådant bevis, men hans uppgifter gav inte stöd för åklagarens påståenden.

”Förhören i tingsrätten med Christer Gardell, som var OHs arbetsgivare och chef, skulle ha kunnat verifiera åklagarnas hypotes om OHs kunskaper om övervägda företagsförvärv eller kommande kvartalsrapporter. Gardells vittnesmål har dock inte innehållit uppgifter till stöd för åklagarnas påståenden”, skriver Rolf Holmquist.

Han menar att åklagarna inte har kunnat lägga fram konkreta bevis för att de åtalade ”har haft tillgång till insiderinformation eller, i något fall, att insiderinformation över huvud taget har förelegat”.

Rolf Holmquist hänvisar dock till att det finns en hel del besvärande omständigheter som åklagarna har lagt fram, även om dessa inte räckte till en fällande dom.

”Här kan som exempel nämnas utkastandet av en mobiltelefon från ett fönster i samband med polisens tillslag i bostaden hos en av de tilltalade samt fyndet av en större penningsumma gömd i en barnstol”, skriver han.

Den här bevisningen kunde Andreas Hofmann lätt vifta bort genom att hänvisa till en process med Skatteverket där han ännu inte hunnit lämna in uppgifter om sin förmögenhet utomlands.

Ett stor konflikt under förundersökningen handlade om att de åtalade presenterade sitt försvar först under rättegången. Holmquist tar även upp detta i rapporten, men pekade på att det är oundvikligt att helt eliminera risken att de tilltalade presenterar nya invändningar och sakuppgifter i domstolen, även om det är ett mål.

”En taktik från tilltalades sida är att vara så fåordig som möjligt under polisförhören för att sedan under huvudförhandlingen i domstolen inte kunna anklagas för att lämna nya uppgifter i förhållande till förundersökningen. Det synes som om de tilltalade i Ringen-målet tillämpat denna taktik i betydande utsträckning och kanske med framgång i domstolen”, skriver han.

Slutsatsen om bevisläget är att Stig Åström aldrig hade tillräckligt med bevis för att väcka åtal mot Jan Felländer och inte heller i de åtalspunkter där okända tipsare har lämnat uppgifter om insiderbrott.

Holmqvist skriver dock att bevisläget i de övriga åtalen inte var ”klart felaktigt” och att åklagarna har kunnat presentera omfattande material för domstolen som indikerade att de tilltalade var skyldiga.

Han avslutar sin utvärdering med att det ändå inte finns anledning att kritisera åklagarna för deras agerande:

”De har lagt ned stor möda på att finna bevis för de tilltalades skuld och kunnat presentera i vart fall starka indicier på detta. Å andra sidan var bevisläget slutligt sådant att åklagarna inte heller skulle ha kunnat klandras om de beslutat att lägga ned förundersökningen i insiderdelen. Misstankarna om grova skattebrott avseende två av de tilltalade fanns ju kvar med klarare substans än insiderbrotten”, skriver han.

I går presenterades rapporten för de anställda på EBM. Kammaråklagare Stig Åström som själv inte var med under presentationen ber om att få återkomma med kommentarer när han har läst rapporten. Han ställer sig dock frågande till hur granskningen har gått till:

– Jag har aldrig pratat med Holmquist. Man hade kunnat tänka sig att han skulle ha frågat mig om något, förankrat något med mig eller begärt någon information. Vi har ett helt rum här med material men det är ingen som har varit här och tittat på detta. Jag har därför ingen aning om vad han har gått igenom för material eller vilka han har pratat med för att komma fram till sina slutsatser, säger Stig Åström.

Läs hela rapporten här.