Ilska över Riksbankens flata kronattityd

Det skriver Financial Times i en artikel under tisdagen, där det konstateras att kronan har gått sämst av alla större valutor sedan finanskrisen inleddes.

På senare tid har kronkursens nedgång varit den djuupaste sedan den svenska valutan blev rörlig år 1992. Bara sedan i september har kronan fallit nästan 20 procent mot euron, och 27 procent mot dollarn.

Vad är det som har hänt? Här är några förklaringar som anges i FT-artikeln:

1) Kronan brukar gå dåligt då aktiemarknaderna globalt är under press.

2) Sverige är en rätt liten, ”illikvid” marknad, som investerare snabbt lämnar när risken ökar eller stämningsläget försämras.

3) Kris för Sveriges exportdrivna ekonomi, särskilt inom bilsektorn.

Saab Automobile har ansökt om rekonstruktion, och hoppas få ett lån på knappt 6 miljarder kronor från Europeiska InvesteringsBanken.

Ford vill sälja Volvo Cars och sparka folk därifrån.

Den svenska industriproduktionen och nya order, föll klart mer än förväntat i december.

Fjärde kvartalets bnp-siffra visade en minskningstakt på 4,9 procent på årsbasis.

4) Utifrån det dåliga läget för den svenska konjunkturen, väntas Riksbanken sänka sin styrränta med åtminstone 0,25 procent vid sitt nästa möte den 21 april.

Riksbanken har redan sänkt räntan med en procentenhet tidigare denna månad, till 1 procent.

Sänkta räntor brukar i sig inte leda till en stärkt valuta.

5) Det kanske största skälet till kronförsvagningen, är att Riksbanken inte har satt sig emot kronfallet. Riksbanken verkar nästan till och med ha uppmuntrat kronfallet.

En bedömning är att Sverige genomför en medveten devalvering jämfört med andra konkurrentländer, vilket inte uppskattas utomlands.

Sverige har en valutakris, men Riksbanken beskrivs som den enda centralbanken som pratar ner sin egen valuta.

Vice riksbankschefen Lars EO Svensson har indikerat möjligheten att Riksbanken skulle kunna intervenera för att försvaga kronan för att stimulera den svenska ekonomin.

Svensson har även sagt att om kronan stiger kan det tolkas som att Riksbanken misslyckas med att hålla inflationen i schack.

Det tydliga budskapet från Riksbanken är att Riksbanken
inte alls är orolig över kronraset. Det tolkas som att Riksbanken klart föredrar att inte se kronförsvagningen upphöra.

En bedömning är att kronförsvagningen är tillfällig och att kronan kommer att börja stiga igen så fort den värsta krisen ebbat ut, delvis tack vare att Sverige har ett stabilt överskott i utrikeshandeln.

Men förste vice riksbankschefen Svante Öberg har medgett att det finns en risk för att kronförsvagningen kan bli utdragen.

Det leder till att exporten stärks, importen mattas, och inflationen kan ta fart. Det kan enligt Öberg vara en fördel på kort sikt, då ekonomin är svag och inflationen låg.

Men han har själv medgett att på lång sikt kan det vara ett problem med en valuta som rör sig väldigt mycket upp och ner. Det anses öka osäkerheten.

6) En viss valutaförsvagning kan vara positiv tack vare att exportindustrin stimuleras. Men det stora kronfallet som pågått nu riskerar leda till ytterligare kronförsvagning, eftersom en svagare valuta leder till importerad inflation som bara förvärrar problemen.

Det finns en gräns för hur mycket en valuta kan försvagas innan det skadar landet. Det här är en mycket farlig situation, anser Robert Stenram enligt FT. Han har lång erfarenhet i bankvärlden.

7) De svenska bankernas stora exponering mot en potentiell kollaps i Baltikum, bidrar också till kronpressen.

Så länge osäkerheten på marknaderna är stor om Östeuropa som helhet, kommer kronan att vara sårbar för ytterligare förluster.

Det skriver alltså Financial Times.