I knät på Guillou och kommunisterna

Jag växte upp på en gård inte så långt från Lundsberg. Några av mina äldre kamrater gick på Lundsberg. Jag antar att föräldrarna satte sina barn där för att de tyckte att det var lite fiiint…så att säga. Föräldrarna hade gårdar, om än stora sådana, och var ganska orörliga på sin jordlott. En tanke från början med internaten var ju att föräldrar som arbetade utomlands, bland andra diplomater, skulle kunna lämna barnen under uppsikt och fostran på ett internat och samtidigt ge dem en svensk grundutbildning.

Fortfarande finns naturligtvis elever på internaten som befinner sig i den situationen men de är knappast i majoritet. Det har helt enkelt blivit så att det anses fint att gå på Lundsberg och även Sigtuna. Grännaskolan har i det sammanhanget en lägre profil och anses inte lika anrik och fin.

Även jag blev erbjuden att gå på Lundsberg. Redan i unga år såg jag dock ingen mening med detta och dessutom blev jag lite ytterligare skeptisk när en av ”bonnpojkarna” var på besök hos oss efter något år på Lundsberg. När han hälsade på mina föräldrar slog han ihop klackarna så att det smällde och bockade ned till knäna. Jag hade lite svårt för dessa överdrivna gester och Lundsberg fick alltså vara för min del.

En av våra söner gick på Sigtuna under drygt ett år då vi bodde utomlands. Han blev blåslagen och fick nästan armen vriden ur led när ett gäng hoppade på honom när skolan hade något jippo på Djurgården. Jag är inte den som undviker strid och blev ursinnig och skulle naturligtvis ”ta tag i det hela”. Min son vädjade dock till mig att inte vidta några åtgärder eller riva upp himmel och helvete. Jag vek mig för hans starka önskan. Det har inom internaten utvecklas en slags sektmentalitet där att ”gola” är det största och oförlåtliga brottet.

Min hustrus far gick på Lundsberg och pennaliserades grovt av inte minst Ian och Tom Wachtmeister på den tiden. Det finns ett antal familjer, oftast av adlig börd, som under generationer skickat sina barn till internaten och de ser det hela som en nyttig fostran ungefär som att många av adelns barn för bara några generationer sedan fick stryk en gång i veckan vare sig de gjort något ofog eller inte.

Det är lite av denna gamla ”hederliga” tradition som dröjt sig kvar på internaten. För en rektor på till exempel Lundsberg gäller det att vara ytterst följsam gentemot de som bestämmer, medlemmar av familjer som hyllar skolan och dess gamla ideal vad ”kamratuppfostran” anbelangar. Om rektorn mopsar sig åker han ut!

De aktuella skolornas modus operandi härrör från en tid då föräldrarnas avstånd till barnen var mycket stort. En historia från min frus släkt berättar att barnen endast fick komma in i sin fars arbetsrum en gång per år när de kom hem på jullov. Fadern hade då skaffat sig information om ätteläggarnas uppförande och skolresultat och dessutom inhandlat en julklapp till pojkarna. Sönerna knackade så på dörren till sin fars arbetsrum, något nervösa inför denna exklusiva närkontakt. Väl inne säger fadern; ”Ja, Johan jag har….” varefter han blev avbruten med ”Carl pappa”. Fadern blev då ytterst vred och utbrast: ”Va, faller Du mig i talet min son”.

Ja, så kunde det gå till för inte allt för länge sedan. Vi kan skratta åt det nu men skrattet fastnar i halsen när lite av dessa attityder lever kvar på internatskolorna.

Vad gör då våra politiker? Vänstern förordar att de särskilda statliga bidragen upphör vilket väl innebär internatens svanesång. Skolministern och delvis socialdemokraterna hänvisar till en utredning som aldrig verkar bli klar trots att så skulle ha varit fallet redan i våras.

Reinfeldt ligger lågt som en hallmatta och varför då? Jag tror att en ofarlig gissning är att en icke oväsentlig del av moderaternas partifinansiering kommer från just de kretsar som med näbbar och klor försvarar internaten. Dessutom har ju den svenska överklassen traditionellt röstat på moderaterna även om många av dessa kärnväljare nu måste känna sig en aning vilsna. Det vore ju en dråplig ironi om en del av dessa traditionella ”högerväljare” nu skulle rösta på Sverigedemokraterna, det parti Reinfeldt inte vill ta i med tång.

Jan Guillou har publikt sagt att jag är den hemskaste person han någonsin stött på och jag måste tyvärr säga detsamma om honom, hur duktig skribent han än är. Jag har alltid varit ”vänsterätare” och det känns därför lite märkligt att nu hamna i samma ståndpunkt som just Guillou och den vänster han tillhör. Men, nöden har ingen lag!

Min slutsats blir; Lägg ned!

KOMPLETTERANDE KOMMENTAR 29 AUGUSTI

När jag skrev min krönika ”I knät på Guillou och kommunisterna” hade jag ingen aning om att Skolinspektionen samma dag krönikan publicerades skulle komma med det drastiska beslutet att tills vidare stänga internatet.

Nu exploaterar vänstern det inträffade på sedvanligt sätt då det handlar om ”överklassen” och vänsterns indignation och skadeglädje vet inga gränser ungefär på samma vis som när någon Sverigedemokrat trampar i klaveret. Vi har hört till leda om ”järnrören” och nu kommer ”strykjärnen” att flyga i medialuften som en ilsken geting trots att sommaren är slut.

När det stod klart vilket beslut Skolinspektionen plötsligt tog vill jag gärna lämna en kompletterande synpunkt. Om man nu har utrett Lundsberg under lång tid och ännu inte är färdig borde man ha låtit Lundsbergseleverna gå kvar skolåret ut och sagt att med största sannolikhet stängs butiken från och med läsåret 2014/2015. Beslut senast vid årsskiftet. Man måste ändock inse att den stora majoriteten av elever inte har någon skuld i detta och det är ju deras väl och ve det handlar om oavsett klasstillhörighet.

Svenska Dagbladets chefredaktör, Tove Lifvendahl, ställer en mycket berättigad fråga. Är det rimligt att mobbing accepteras i den vanliga kommunala skolan men inte på internaten? Vi vet att mobbing och våld är utbredda fenomen i den nedgångna svenska grundskolan. Men då det i många fall handlar om skolor med många invandrare är det betydligt svårare för myndigheter och politiker att stävja sådant våld med samma bravur som nu skett på Lundsberg.

Lundsberg har inget stort skyddsintresse. Att angripa invandrartäta problemskolor är värre än att svära i kyrkan, det är nämligen helt politiskt inkorrekt och att jämföra med rondellhundar. Därför kommer det aldrig att ske då konsekvens och mod inte på något vis är kännetecken för de politiska makthavarna, myndighetsföreträdarna eller en stor del av vänstermedia.

Dessutom har de inblandade satt sig i en märklig situation då det fortfarande inte är klarlagt vad som slutligen skall hända med vare sig internaten i allmänhet eller Lundsberg i synnerhet. I sin iver att visa sig på styva linan har Skolinspektionen fattat ett beslut som gör att såväl myndigheten som regeringen får leva med frågan under lång tid framöver.

Ett exempel på att vilja men inte kunna och liksom i krig är det de oskyldiga som drabbas hårdast.