I did not have sex with that woman

Den här krönikan ska handa om sex, lögner och politik. Och eftersom temat gör att ni garanterat fortsätter att läsa, så kan jag börja med att klämma in en helt annan sakfråga, som också är rykande aktuellt.

Nils Petter Sundgren – han har inget med sex och politik att göra, förutom att det var hans nyputsade läderskor som blev blöta av Gudrun Schyman när hon drack öl och fick vänta för länge på biopremiären, ni vet. Nåväl, denne Sundgren är 77 år och still going strong, han är ledsen över att han tvingas sluta på TV4 som filmrecensent – för att han är för gammal.

Jag gillar hans rättframhet och självklara brott mot tidens politiska korrekthet. Härligt med en kille som inte bara har golfbanor och sangria i huvudet efter 55+, utan vid mogen ålder är inställd på att jobba vidare. Hade Sverige fler som Nils Petter, så skulle välfärdsstaten blomstra.

OK, då var det dags för sex. Veckans sex handlar förstås om vad som ligger bakom dementin från departementsrådet Helen Eduards och statssekreterare Lars Danielsson: ”Vi hade ingen kärleksrelation”. Frågan är om det är en dementi i Clintons anda ”I did not have sex with that woman”, eller om det är sant på riktigt- och i så fall hur.

Det finns nämligen väldigt listiga sätt att ljuga på, som används med förfinig just i politiken. Ett exempel: Göran Persson sa nyligen, apropå tsunamidebatten om inpasseringsloggen, att han inte tillkallade vakten för att komma in i Rosenbad på helger. Det låter ju bra, och är helt sant. Man behöver inte tillkalla någon vakt – men det beror på att vakten normalt redan sitter där. Det här är exempel på en listig lögn. Formellt sett ljuger ju inte Persson när han säger att han inte tillkallar vakten, formuleringen är formellt korrekt, men intrycket är förstås något annat.

Frågan är om Danielsson, Perssons superman på just listiga lögner, har använt den här tekniken när han nu konstaterar att han inte har haft någon kärleksrelation med sin medarbetare Helene Eduards. I så fall kan man göra bisats-testet, dvs ”vi hade ingen kärleksrelation – utan det var bara en rent sexuell relation.”. Ett bra tips är att vara otroligt granskande vad såna här herrar verkligen säger och inte säger. När Danielsson till exempel förklarade att han var hemma hos familjen på annandag jul, så ska det ge intrycket av en trygg och trogen familjefar – men notera att han inte gav några tidpunkter eller vad han gjorde resten av dagen.

Bill Clinton använde den här tekniken i sin berömda replik ”I did not have sex…”. Han ansåg inte att det handlade om sex i ovala rummet – utan kärlek, eller något annat som i alla fall inte var … just det.

Jag undrar varför pressade politiker använder sig av listiga formuleringar, varför blåljuger de inte rakt ut? Förmodligen är det för att behålla en illusion av sanning inför sig själva – de kan både klara att utåt presentera en uppenbar lögn, men för sig själva på något sätt rättfärdiga lögnen med att den i en inskränkt bokstavlig mening är sann.

Nu kan det i och för sig vara så att Eduards och Danielsson talar helt och fullt sant att de inte har haft någon som helst privat relation – oavsett formuleringar. Sånt händer ju trots allt också. Vi utgår alltså ifrån scenariot att Danielsson och Eduards har haft en hundraprocentig professionell kontakt och inget annat överhuvudtaget.

Men då måste man verkligen ställa frågan hur det har varit fatt med Danielssons arbetsledningsförmåga i statsrådsberedningen. Hur kan han tvinga ett stackars departementsråd att flyga med honom 26 gånger på alla resor i statsministerns plan?

Är det riktigt rimligt av hänsyn till hennes tjänst? Borde inte facket ingripa mot en sådan uppenbarligen hysterisk arbetsplanering för en enskild medarbetare?

Det finns inga andra exempel på medarbetare som så intensivt tvingas följa med ens ett statsråd på resor.

Det är helt exceptionellt att ett departementsråd måste ställa upp på det här sättet, jag kan inte hitta någon motsvarighet till åtaganden någonsin för någon enskild tjänsteman i regeringskansliet. Hade det inte varit för gåslevern och champagnemiddagarna i Bryssel, skulle man ha kunnat tala om slavarbete.

Frågan är vad departementsrådet har utfört för arbete under sina resor med Danielsson. Under de möten som har rapporterats till mig, har hon mest suttit tyst, men det kan ju ändå ha varit något viktigt som hon har tillfört, som inte har synts eller hörts.

Hur som helst, det verkar vara väldigt tuffa arbetsvillkor i regeringskansliet.

Marika Ehrenkrona