Hur fungerar xG:s teknik?

NEW YORK Realtid.se avslöjade i förra veckan att den svenska finansmannen David Fält och fyra andra intressenter via Bank Hapoalim stämmer xG för att ha blåst dem på aktiecertifikat motsvarande 4 miljoner aktier i xG. Läs mer Bolaget börsnoterades i höstas på Londonbörsens småbolagslista AIM, i januari steg aktien från 5 dollar till 14,15 dollar. Lundabolaget LIP med Lena Wittbjer som vd levererar ip-telefonerna till xG. Kritiker har envist hävdat att xG:s teknik inte fungerar.

Realtid.se:s korrespondent Hans Sandberg träffade professor Stuart Schwartz på Princeton University i New Jersey, för en intervju om bredbandstekniken som xG Technology. Han har forskat och undervisat i avancerad kommunikationsteknologi i nära 40 år. Därför tror han på xMAX-tekniken som Mats Wennbergs bolag utvecklat.

Vilket är ditt förhållande till xG Technology?

– Jag började som konsult, gav dem råd när det gällde systemutveckling, hjälpte dem analysera. De hade hävdat att deras första modell kunde extrahera mycket svaga signaler från smalbandsstörningar som tv-stationer och radiobrus. Jag gjorde en prognos för hur mycket störningar som skulle avvisas och sedan byggde de en modell. Det visade sig att min förutsägelse var perfekt. De vart väldigt glada och fick förtroende för mig.

– Jag är en konsult och ifjol beslöt de att ge mig aktieoptioner, så det har jag, vilket jag hade tänkt berätta med en gång ändå.

I vilken roll kan du prata om företaget? Pratar du som delägare, eller kan du betrakta företaget som en utomstående?

– Jag är konsult och inte delägare. Jag har bara optioner. Jag tackade faktiskt nej till optioner under två års tid, men sedan pratade jag med advokater och andra och de sa att så länge jag öppet deklarerar allting, så är det inget fel med att ha optioner.

Kände du aldrig någon tveksamhet inför det faktum att företaget hamnat i rättstvister och att det först en livlig diskussion på Internet där man ifrågasätter personerna bakom företaget?

– Tja, jag tittade på det. De hade från början en trådlös tjänst och blev stämda…

Du syftar på iDigi Communications?

–…Just det. De servade landsbygdsstäder med trådlösa kommunikationer. Systemet hade byggts upp av Joe Bobier och hade ursprungligen startats av hans far. När de sålde verksamheten blev det strid om huruvida den nya tekniken ingick i det gamla företaget eller inte. Men såvitt jag förstår så var det ett nytt bolag och jag tror inte att stämningen ledde någon vart.

Så du känner inget obehag när du jobbar med affärsmännen bakom företaget?

– Nej, det är inget problem, annat än att jag generellt sett har svårt för att jobba med affärsmän, för de har sin marknadsjargong och säger saker som inte alltid stämmer. Och det gäller inte bara xG. Det är en av mina uppgifter att tala om för dem när de överdrivit för mycket (”too much hype”.) Jag pratar hellre med xG-ingenjörerna.

– Jag tror emellertid att jag har varit nyttig för företaget. De hade till exempel en ny version av sitt system och kunde inte lista ut varför en sak inte fungerade. Jag gjorde en modell som visade var jag trodde att problemet låg, säger han.

Hur nära jobbar du med Joe Bobier?

– Jag pratar en massa med honom. Han håller mig uppdaterad eftersom det är ett mycket ambitiöst projekt de jobbar på. Jag talar om för honom var jag tror att de ska stöta på problem när de implementerar systemet också besöker jag dem i Florida ett par gånger om året. Då träffar jag Joe som alltid brukar vara där. Vi utväxlar också en massa mejl. Det är Joe som är företagets hjärta. Han är en mycket innovativ kille och jag har stor respekt för honom. Han har inte någon formell utbildning, utan har lärt sig trådlös teknik av sin pappa och sedan gick han in i flottan. Det var när han kom ut därifrån som han började med trådlösa kommunikationer och träffade Rick Mooers och Roger Branton.

Hur kan man beskriva xG’s teknik för en en lekman?

– Låt mig börja en smula tekniskt. Vi vill sända en databit, en positiv eller negativ signal. Jag kan fästa den på en bärvåg, en amplitud (distansen mellan en vågtopp och en baslinje,) eller dess frekvens, eller fasen. Anta att du väljer fasen. Bärvågen för en enda databit genomgår 10.000 eller 100.000 cykler beroende på bärvågens frekvens. Skälet att man gör det är att vi vill sända signalen över ett långt avstånd och att den försvagas med avståndet. Sedan måste du extrahera den här svaga signalen från störningsbruset. Om jag har 10.000 cykler kan jag integrera det hela så att koherenta signaler förstärks när de adderas ihop, säger han. Brusets signaler är däremot inkoherenta, varför de inte förstärker varandra.

– När det gäller Joes teknik, så modifierar han bara en enda cykel (”single cycle modulation”) istället för 10.000. Men då frågar man sig hur i hela världen man ska kunna skilja ut signalen från bruset utan att integrera över 10.000 cykler. Men det finns sätt att göra det och det är det han har upptäckt. Tanken på att modulera en enda cykel, eller färre och färre cykler, är inte ny, eftersom det går snabbare att sända data ju färre cykler du modulerar. Och alla vill bli snabbare, men hur skiljer man ut signalen från bruset om man bara har en enda cykel? Det är det de har gjort med sin egenutvecklade hårdvara, som för vilken det finns en hel rad med patentapplikationer.

– De har en mottagare som är mycket smart. Jag har analyserat den ingående och jag kan säga att det är så här de uppnår sin förstärkning. De har gjort det i labbet och de hajar hur man gör. De testade systemet i november 2005 och lyckades sända en signal 29 kilometer med bara 50 milliwatt. De uppnådde en kapacitet av 3,7 megabits per sekund över ett band som bara var 10 megahertz. Det räcker för att sända video. Jag var där och jag såg att det fungerade.

Jag har hört skeptiker säga att det var ett tricks, att signalerna var förinspelade…

– Det är struntprat! Låt mig berätta vad jag gjorde där. De hade en sändare i en radiomast som var 850 fot hög (259 m.) Mottagarantennen var bara sju fot hög (2,1 m.) Jag tog mottagarantennen och svängde på den så att den pekade bort från sändarantennen och då förlorade vi signalen. Jag upprepade detta flera gånger. Tanken att den skulle vara inspelad i förväg…. ha, ha!

– Jag tror att det som gör att folk är skeptiska är att Joe Bobier är en kille som inte gick till universitet, utan var en tekniker i flottan. Många akademiker är snobbar och folk som har jobbat i kommunikationssektorn i många år tenderar att tro att det bara finns ett sätt att göra en sak på. Vad jag vet så strider inte xG mot några lagbundenheter på kommunikationssidan jag känner till.

– De ställde däremot till en del problem för sig själva eftersom de inte visste hur de skulle marknadsföra sitt system. Jag minns hur de under den första telekonferens jag deltog i beskrev sitt system som smalband (”narrowband,”) men det stämde inte. De använde en bärvåg på 10 kilohertz som är smalband, men informationsbäraren var en extremt energisvag bärvåg på 100 megahertz, så det var ett bredbandssystem. Ändå pratade de om smalband. Folk som lyssnade protesterade och sa att om ni sänder så mycket data över smalband så bryter ni mot Shannons lag. Och det var rätt, så jag fick hoppa in och förklara att de använde mer än 10 kilohertz bandvidd, men att de gjorde det på ett så fint sätt att andra användare inte ens skulle märka att de var på detta band. Om man sänder 29 kilometer med 50 milliwatt, då använder man väldigt lite energi.

Sådana kommunikationsmissar förklarar enligt Stuart Schwartz en del av den skepsis xG Technology mött från experter, men han tror inte att de medvetet misslett någon.

– Det var ett ärligt misstag även om han som gjorde det borde vetat bättre. Såvitt jag kan bedöma handlar det om uppriktiga människor som aldrig skulle komma på att förhandsinspela något. De skulle hamna i fängelse om det gjorde något sådant.

Kan man jämföra denna teknik med Ultra Wide Broadband, UWB, som dock kräver mera kraft?

– Ja, det kan man, men man ska komma ihåg att xG inte är den mest effektiva tekniken i termer av bitar per sekund per hertz (dvs hur mycket data man kan sända per sekund vid en given frekvens, reds anm.) Det finns andra metoder som är bättre på det, men det finns ingenting som är bättre när det gäller bitar per secund per hertz per watt. Så det är inte den mest effektiva användningen av bandvidd, men det beror lite på vilken version av xMAX du talar om. I början använde de sig av en bärvåg, men nu använder de istället synkroniserade pulser. De är väldigt smarta ingenjörer. De använder kanske 0,3-0,7, medan din cdma-telefon använder ungefär 1 bit per sekund per hertz. Fast om man dividerar med kraftåtgången, så använder de milliwatt, medan andra använder watt för att göra samma sak.

– Det får en massa konsekvenser. En är att man inte behöver placera ut basstationerna lika nära varandra, eftersom din energi nu räcker över längre avstånd. Det betyder lägre behov av kapitalinvesteringar. En annan sak är att dina mobiltelefoners batterier kommer att räcka längre.

Så du satsar din professionella status på att detta verkligen är en intressant teknik?

– Jag satsar min renommé på att de verkligen har en intressant teknologi. Om systemet som helhet kommer att fungera? Tja, först måste de bygga ett system.

Det låter som att det har en revolutionär potential?

– Tja, om hela systemet fungerar och jag har inget skäl att tro att det inte ska fungera, men det kommer inte att bli lätt.

Vari ligger det svåra?

– Du måste ha en massa olika saker, t ex få basstationerna att fungera tillsammans (”handoffs between base stations”) och synkronisering. Det är två viktiga saker jag oroar mig för.

Synkronisering på vilken nivå?

– Om du ska avkoda en bit så måste du veta att den finns där. Hur vet du att den är där när de har telefoner på olika avstånd från basstationerna och anländer vid olika tillfällen till basstationerna?

Så den svaga signalen gör att du måste lista ut om det finns nåt bland allt brus?

– Just det. Och det blir desto svårare att synkronisera. Men de har en teknik kallad ”self-symbol synchronization” vilken verkar fungera väldigt bra och som de sökt patent för. De är som sagt duktiga ingenjörer.

Hans Sandberg

korrespondent New York

[email protected]