HQ-rättegången: Dahlbos dagar i rätten

Stefan Dahlbo var mellan åren 1995-2000 vd i HQ AB och samt därefter vice vd och vd i investmentbolaget Öresund. När HQ Bank kraschade efter att Finansinspektionen dragit in oktrojen i augusti 2010 hade han varit bankens vd i tre månader. Således var det en av Mats Qvibergs närmaste medarbetare under många år som nu tillfälligtvis spelade huvudrollen i skadeståndstalan mot den tidigare styrelsen.

Utfrågningen av Dahlbo tog för övrigt vid efter att den tidigare styrelseordföranden Mats Qviberg förhörts i rätten i slutet av förra veckan.

Dahlbo tog plats i förhörsstolen under tisdagsförmiddagen och gav ett lugnt intryck, lite på samma sätt som Qviberg gjort när han satt på samma plats innan helgen. För åhörarna, och den betydligt magrare mediala närvaron jämfört med den som var på plats i tingsrätten under Qvibergs framträdande i slutet på förra veckan – endast Realtid.se fanns nu på plats – lyckades han maskera sina känslor rätt så väl trots vad han enligt egen uppgift upplevde inombords.

– Jag är mycket nervös, inledde Dahlbo med att säga. Det är för övrigt nästan ordagrant samma sak som han sade när han vittnade i februari 2016, under dåvarande brottsmålsrättegången efter HQ-kraschen som det handlade om den gången.

Under inledningen av utfrågningen, där hans eget ombud ansvarade för första delen, berättade han att hans samarbete med Mats Qviberg och Sven Hagströmer inleddes i början på 1990-talet då han gavs ansvaret för H&Q Fondkommission.

Därefter tryckte Dahlbo på att de alltid lagt stor vikt på kontrollsystemen under hans tid som vd. Det var viktigt att alla anställda följde gällande regelverk, men också tog eget ansvar, samt att det skulle vara tillåtet att göra fel.

– Enda sättet att inte göra fel är att inte göra något alls, sade han.

Lite på samma sätt som Qviberg gjorde under sitt förhör så lade Dahlbo också krut på att påpeka att han aldrig sysslat med trading. Hans intresse har istället alltid handlat om att hitta långsiktiga investeringar, samt bygga och leda företag. Vid sidan av detta tryckte han också på sitt bredare samhällsengagemang utanför finansbranschen, som till exempel ordförande i Tennisförbundet.

Dahlbo valde också att lyfta fram att styrelsen hade en kontrollerande funktion i bolaget. Det var viktigt att styrelsen inte lade sig eller sysslade med det rent operativa arbetet.

Så långt var det således till vissa delar ett eko av vad Qviberg sade under sitt förhör. En till deras sida vänligt inställd betraktare skulle kunna säga att det nog är förklaringen till varför Dahlbo och Qviberg arbetade så nära varandra i många år. De har helt enkelt samma syn på affärer och finansbranschen.

En lite mer cynisk åhörare skulle kanske istället konstatera att det gav ett intryck av att vara två sampratade före detta kollegor i bankens dåvarande ledning, som har har bestämt sig för att samköra sitt försvar för att inte uppvisa någon blotta som motpartens ombud skulle kunna identifiera och därefter utnyttja till sin parts fördel under förhandlingen i rätten.

Dalbos sammanfattade tradingen i HQ som att den verksamheten startade någon gång 1993/94 och var lönsam fram till år 2007, då marknaden ändrades och blev betydligt mer turbulent. De rapporter som han fick om tradingens resultat var de som gavs på styrelsemöten. Det var alltså ingen löpande avstämning som skedde.

– När marknaden blev turbulent 2007 fick vi alltid bra svar från trading och risk, sade han.

Dahlbo blev märkbart rörd i slutet av sitt eget anförande, vilket bland annat syntes då han även fällde några tårar, vilket var berörande under en rättegång som annars mer handlar om finanstekniska smådetaljer än om de inblandande aktörernas personliga känslor.

Under onsdagens förhandling som också helt upptogs av förhöret med Stefan Dahlbo, utfrågades han av samma ombud för motparten som tidigare höll i förhöret med Qviberg.

Om han var lika nervös som under inledningen av tisdagens förhör lyckades han i alla fall dölja det för de åhörare som följde förhandlingen i en intilliggande rättssal via videolänk. Det kom återigen att handla mycket om frågor som berörde olika styrelseprotokoll samt andra skriftliga underlag från bolagets historia som ingivits av de båda parterna inför förhandlingen.

Dahlbo gjorde sitt bästa för att framstå som stabil och lugn, och svarade enligt bästa förmåga på frågor från ombudet som representerade motparten. Efter ett tag fick en utomstående betraktare en känsla av att den före detta vd:n gjorde sitt bästa för att rekapitulera för vad som skett för nästan ett decennium sedan, och att han framstår som mycket kunnig i sak, trots att det i mångt och mycket handlar om revisionsteknikaliteter och riskbedömningar som rimligtvis är svåra att i detalj dra sig till minnes tio år senare. Han gav helt enkelt ett trovärdigt intryck.

Vilken sida som kommer ut som vinnare efter förhören med först styrelseordföranden Qviberg och därefter vd:n Dahlbo återstår att se. Det avgörandet ligger i händerna på rättens ledamöter.

Men för en betraktare som tillfälligtvis gjort ett inhopp på åhörarläktaren under några dagars förhandling är känslan att de som driver stämningen gentemot Mats Qviberg för närvarande ligger under i matchen. Om rättens ledamöter så småningom kommer landa i samma slutsats när allt är färdigspelat är dock för alldeles för tidigt att säga.

Då personer eller företag i denna artikel har kopplingar till Qviberg-sfären väljer vi för tydlighetens och transparensens  skull att påtala att Qviberg-sfären är delägare i Realtid Media via Aktiebolaget Custos.