Hitler, Tomten och alla små tomtenassar

Den rödklädde mannen med vitt helskägg får antas vara svag för helgtraditioner och det stämningsskapande i de gotiskt formade bokstäverna. Den brunklädde mannen med mustasch däremot, han har råkat ut för en direkt feltolkning. Mittåt, extremhöger och nynassar! Adolf var sannerligen ingen fraktur-kramare.

(Frakturer kännetecknas av näst intill oläsligt snåriga bokstavsformer i gotisk stil, men är också resultatet av att tidiga munkars bredpennor inte tillät obrutna kurvor.)

När Tredje riket blomstrade i Tyskland runt 1940 lade man stor vikt vid det estetiska. Hitler hyllade de antika idealen och hade ganska lite till övers för det germanska arvet. Själv hade han inget förhållande till gotiken och såg med ogillande på Himmlers utgrävningar i den germanska myllan. Führern ansåg att det var i den antika kulturen tyskarna borde söka sina anfäder. Han var samvetsgrann och gav sig även på typografin.

”Varför skulle just gotiska snirklar vara uttryck för det tyska”, menade Hitler och valde antikvan till tysk ”standardskrift”.

Från 1940 var det strängt förbjudet att använda den så vanligt förekommande frakturstilen i alla officiella sammanhang.

När Hitlers dagböcker väckte sensation för ett antal år sedan var det mycket debatt om äktheten. Utdrag publicerades i media världen över. På dagbokens pärmar; Adolf Hitlers initialer satta i den då officiellt förbjudna frakturstilen.

Dessutom hade förfalskaren hade gått vilse i det snirkliga frakturalfabetet och förväxlat H:et med en snarlik bokstav. Klantisch, får man väl säga.

2010. Sverigedemokraterna presenterar sin skuggbudget i Riksdagens presskonferensrum. En ögonbrynshöjare i sammanhanget är det märkliga och oväntade typsnittsvalet till bilagan för detaljuppgifter: Fraktur. Klantisch, får man nog säga. För oavsett senare Führerförbud så osar fonten extremistiskt 30-tal och nynazism.

Om det inte lackar mot jul, som sagt. För kanske är det bara Tomten själv som kan formulera sina budskap med bredpenna i gotisk frakturskrift? Utan politisk belastning och extremistvibbar.

Å andra sidan, vem känner egentligen Tomtefars politiska hemvist? Vem vet var hans lojala tomtenassar står?

Kanske blir det några klappar till Lille Jimmie i jul ändå, Fredrik af Klercker…