Helena Dyrssen

– Vi har sagt att om vi inte kommer överens mellan de fyra partierna att ställa upp i valet under det namnet, så kommer vi inte att göra det. Det är inte så sannolikt att vi kandiderar under den beteckningen, men möjligheten finns.

Vad gör ni i praktiken?

–Vi för en diskussionen med de andra partierna, men de andra är inte så intresserade, vi får se.

Är det blankt nej i nuläget?

– Ja.

Har ni fått några reaktioner från era allianspartner?

– Det var bra att vi gjorde registreringen, och det var i första hand för att skydda namnet så att vi i Alliansen äger namnet.

Du valdes in i styrelsen för Invik förra året där du sitter tillsammans med bland annat Cristina Stenbeck. Hur kom det sig?

– Invik är ett finansiellt bolag och en stor och viktig del är försäkringsverksamheten i Moderna Försäkringar. Och innan jag återkom till politiken arbetade jag på försäkringsbolaget If mellan 2000 och 2004, så jag har ett visst kunnande inom det området. Och så fick jag frågan om jag var intresserad, och jag tycker att det är spännande att ha en fot i näringslivet också.

Jan Stenbeck engagerade Björn Rosengren som en dörröppnare till socialdemokratin. Ska du fylla en liknande funktion om det blir maktskifte?

– Det vet jag inte. Det är inget som vi har diskuterat.

Så du ser inga problem att kombinera uppdragen för Leijonborg med de för Cristina Stenbeck?

– Nej, det gör jag inte.

Du sitter som ordförande i den så kallade Äntringsstyrkan som förbereder maktövertagandet. Vad tror du det är för skillnad att äntra makten 2006, om det blir så, jämfört med 1991, då du var med som bland annat statssekreterare?

–En stor skillnad är att vi har ett mer gemensamt program i år än vad vi hade då. Då var det ett ganska tätt samarbete mellan folkpartiet och moderaterna, men centern var inte riktigt med från början, och kd satt inte ens i riksdagen. Vi har ett bredare och mer förankrat program nu. Det är den största skillnaden.

Hur arbetar ni rent praktiskt?

– Vi håller på att förbereda den politiska organisationen. Vi funderar över hur departementsorganisationen ska se ut för att det ska passa allianspolitiken. Vi tittar på de politiska förslag som ligger och hur de ska hanteras i fall det blir en ny regering.

Blir det rivstart?

– Ja, det kommer att märkas att det blir en ny regering. Det finns många förslag från de sex arbetsgrupperna vi har i Alliansen, så det finns goda möjligheter att snabbt komma med förslag.

Företrädare för de borgerliga partierna brukar säga att det inte ska fördelas några ministerposter i förväg…

–Men nu passar man på ändå…

Hur reagerade du själv när Maud Olofsson pratade om landsbygdsminister?

–Det är ett enkelt sätt att lyfta fram att det egna partiet är intresserat av en viss fråga, och då är det lätt att använda ”metaforen minister”. Det är inte så mycket att hetsa upp sig över.

När ska ministerposterna fördelas?

–Efter att valet är vunnet.

Hur ska man kunna göra en rivstart utan att fördela dem i förväg då?

–Ett parti får inte någon ensamrätt inom det område där man får ett statsråd. Det handlar mycket om att vi har en gemensam politik för alla de fyra olika partierna, så jag tror inte det blir något problem.

Hur jobbar ni för att få med de statliga verken?

–Alliansens S-granskningsgrupp kom för ett par veckor sedan med ett förslag som handlar om synsättet på de statliga verken och formerna för tillsättning av statliga chefer. Det tar lite tid att förändra. Man ska vara lite försiktig med att ge folk sparken innan man har vunnit valet. Och jag är inte ens säker på att det är det mest effektiva sättet. Det finns andra sätt att styra de statliga verken. Och de flesta statliga cheferna är inte politiker, utan tjänstemän.

Men i Dagens ekos granskning så har ett flertal av cheferna en s-stämpel. Kan du se att ni kan få de som har en s-stämpel att gå i er riktning, att ni kan få dem att fungera?

–Ja, jag tror absolut att en del av dem kan göra det.

Så i vilka verk måste cheferna bytas ut?

–Jag vill inte uttala mig om det. Och det är inget partierna är överens om heller.

Ni vill jaga offentliga kostnader.

–Ja.

Departementen hade i december 2005 totalt 4.541 anställda, när man räknar med UD:s 600 utlandsstationerade tjänstemän. Hur många tjänster räknar du med att ni kan spara in på departementen?

–Det väldigt svårt att svara på i förhand. Det finns ett budgetförslag från de borgerliga partierna där vi föreslår en neddragning på 50 miljoner kronor. Men det är svårt att svara på innan vi fått tillträde och direkt fått koll på vad man sysslar med på kanslierna. Om det till exempel är någon verksamhet som man inte ska fortsätta med eller sa dra ned ipå storleksmässigt. Vi har sett att det finns ett litet utrymme för neddragningar, men det finns inget konkret förslag i dag från allianspartierna hur det ska ske.

På antalet anställda alltså?

–Ja, det är de anställda som är den största kostnaden.

Så det vågar ni lova väljarna?

–Näja, vi har ambitionen att göra den besparingen. Men det ska inte vara någon osthyvel, utan att man skär bort någon tårtbit och säger att det här ska inte ligga på regeringskansliet.

Regeringskansliet är ju ett statligt verk som ni fullständigt kommer att behärska vid ett maktskifte och därför kan man se det som ett pilotfall: ”Vad vill ni göra åt kostnaderna?”

–I grund och botten tror jag regeringskansliet är en effektiv organisation med enormt mycket duktiga människor. Vi tror däremot att det finns arbetsuppgifter som inte bör utföras under regeringskansliet.

Och den här besparingen på 50 miljoner på regeringskansliet – den poppar inte upp som någon kostnad på något annat statligt verk?

– Nej.

Går du tillbaka till näringslivet om det inte blir maktskifte i höst?

– Ja, det tror jag att jag gör på det ena eller andra sättet.