Hej då

Okej, nu räcker det. Nu ska jag inte straffa er längre. I två år har jag samlat ihop bokstäver och försökt ordna dem i en något sånär attraktiv ordning för den här sidan. Realtid-sidan. En ekonomisajt som av någon anledning hållit sig med en egen fotbollskrönikör. Har ni hört nåt så jävla dumt nån gång? Nog för att storfräsarna i bollbranschen ibland verkar mer intresserade av pengar (sina egna) än bolltrillande, men ändå…

Till sist blev det ett femtiotal krönikor under dessa två år. Några rätt bra, ett par ganska så usla och en som retade gallfeber på Aftonbladet och dess rosa reklamarmband. Förhoppningsvis har jag upprört några av er som läser, förhoppningsvis har jag glatt en och annan. Nu är det dags att göra något helt annat och lämna utrymmet till någon som förtjänar det bättre.

Idag har jag funderat på det stora i det lilla. Och det lilla i det stora. De små detaljerna som avgör allt. När det fattas en centimeter, ett andetag eller när tanken är lite sen. Som när Petter Hansson hoppade på ett ben och Klose rullade in bollen. Eller när allt stämmer; den där ryggmärgskänslan som gör att Ljungberg tar löpningen i exakt rätt ögonblick. De små, små detaljerna som sammantaget avgör lycka eller leda. Hur kort det avståndet faktiskt är. I skrivande stund hyllas landslaget för 1-0 borta i Baltikum. Det kunde varit tvärtom med en gnutta missflyt.

Här på Realtid.se har jag ofta skrivit om det stora i en annan bemärkelse; om landslaget, om Zlatan, om Allsvenskan, om Champions League.

Nu tänker jag skriva om det lilla. Om division tre, om ungdomsidrotten, om människor som sitter på tunnelbanan efter jobbet; på väg till träningen iskalla vinterkvällar. Lika stora känslor, lika intensiv fokusering, ofta samma benhårda vilja att vinna. Fast långt långt från strålkastarljus och tevekameror. Där finns också idrotten; bara sammanhanget är annorlunda.

Framöver finns jag på TäbyDanderyd Tidnings sportsidor, åtminstone i skriftlig form. Annars ute nånstans varhelst någon tävlar eller tränar. Tack till alla er som läst. Tack till Realtid.se. A big hand for the danceband. Kindvallsgrabben has left the building.

Niclas Kindvall