Hans-Olov Öberg

– De flesta kommer att skratta gott åt den och tycka att det är ganska träffsäkert. Däremot finns det säkert de på andra firmor som är rädda, men det beror nog mer på att de inte har rent mjöl i påsen och inte har läst boken. Som du förstår är det här ingen vendetta mot någon. Det här är en bok som jag skriver för mina barn, min mamma, alltså: ungdomar som kan hamna i finansbranschen och de som inte har varit där som undrar hur det egentligen fungerar. Mitt ibland alla putslustigheter så finns det mer än ett korn sanning – det är så här det fungerar.

Hur kom du på den här idén?

– Bra fråga. Mitt författarskap går ut på att dramatisera grejer som händer på finansmarknaden. Jag har fått omdömen av någon recensent som sagt att min thrillerserie om ekonomijournalisten Micke Norell egentligen borde vara utbildningsmaterial på Handels. Jag upptäckte sedan plötsligt att jag satt och skrev på den här boken, den fanns där, det var bara att skriva ned. Det har varit ett hobbyprojekt som jag har hållit på med ett tag.

Hur länge?

– Av och till under några år. Det var ju inte aktuellt att publicera detta så länge jag jobbade på HQ Bank. Då skulle alla ha tolkat det som att det var något som kommit där inifrån – vilket förstås hade givit mig problem. Nu tyckte jag att tiden var mogen för att publicera den.

Kommer de i finansbranchen känna igen sig när de läser boken?

– Ja, ingen kommer att känna sig personligen utpekad, men de kommer känna igen branschen.

Du har med frågeställningen: Måste man vara psykopat för att kunna arbeta på finansmarknaden…

– Ja, det är naturligtvis väldigt hårddraget, men som framgår av denna min pamflett så tycker jag att det är en andefattig värld där du egentligen bara blir riktigt framgångsrik om du förmår att låta det mesta andra i livet stå tillbaka. Det är ett jobb som understundom kräver din närvaro under 24 timmar om dygnet. Det är ett jobb som kräver att du inte fäster dig för mycket vid dina kunder, för en vacker dag så är de inte dina kunder längre. Då har du inte ekonomisk rätt att bry dig om dem längre även om ni hade en god relation. Man har sett det ske, och en dumpad exkund är en sorglig syn. Det är en antal prioriteringar som man måste göra som naturligtvis blir lättare om man har ett rubbat själsliv eller känsloliv. Man måste vara lite känslomässigt utmanad för att tycka att det är tillräckligt roligt att jobba länge inom finansbranschen.

Har det här passat bra in på dig?

– Självklart. Jag har många gånger varit i sådana lägen då hjärtat har velat åt ett håll och förnuftet har sagt att jag ska sitta kvar på jobbet.

Alla roller på marknaden har fått sig en känga. Som finansanalytiker, känner du igen dig?

– Vänta nu, jag har inte haft sex med någon börsdirektör, det vill jag till en början påpeka väldigt tydligt, haha. Men jag tänker inte påstå att jag själv tillbringat mer än tjugo år på finansmarknaden med ett vitare record än genomsnittet. Självfallet överdriver jag en smula i boken för att det ska bli lite garv men i mångt och mycket så stämmer ju beskrivningarna.

Alla yrkesgrupper verkar självsäkra och säger: ”Om jag får säga det själv så är jag mest kvalificerad på marknaden”…

– Om du sätter dig ned med en pilsner med en representant för någon av yrkesgrupperna så kommer den att hålla fast vid det.

Men om en finansanalytiker tar en pilsner med en mäklare?

– Är de lite i luven på varandra så kommer mäklaren säga att det inte blir några affärer gjorda om man bara ska ha Rainmansnubbar, analytiker som bara springer omkring och liksom är ospecifikt skitsmarta utan att kunna prata för varan. Och finansanalytikern säger att utan tankar så har inte den där papegojan någon chans på marknaden och skulle klara sig som en snöboll i helvetet. Så är det ju. Men sätter du finansanalytikern tillsammans med kapitalförvaltaren så kommer kapitalförvaltaren alltid att vinna. Eftersom han oftast är kund.

Du själv har ju en bra humor, men tror du att alla har den här humorn på marknaden?

– Absolut inte! På HQ sitter det många människor som har varit med länge och som har lite självdistans men jag skulle inte kunna säga att den avspända stilen och humorn finns på alla firmor i stan. Eftersom ett av de vinnande dragen är seriositet och ett annat vinnande drag är konform kåranda så finns det naturligtvis folk som tar sig själva på så stort allvar att de spricker. De kommer inte dela min uppfattning att det här är en rolig bok.

Du har beskrivit flera personlighetstyper på finansmarknaden, vilken typ är du?

– Jag har nog haft olika roller under olika perioder. Som ung analytiker på Affärsvärlden så jobbade jag nog väldigt hårt som karaktären Lösskägg, då handlade det om att snabbt visa att man visste vad man talade om. Jag har nog också varit Tornuggla i bland och suttit där längst upp i huset och funderat och arbetat. Jag hoppas att jag aldrig har varit Varmluftspistol. Men Glitterpinne har jag nog varit – kalasat, fixat fester och sett till att alla trivs i hundratio.

– Men vissa är stöpta i en enda form. Är du riktigt framgångsrik analytiker så är du en Tornuggla och är du en mäklare av den gamla stammen då är du en Glitterpinne. Det är den som slänger fram plastkortet till bartendern innan kunderna har hunnit tagit av sig rocken.