Han vann åt af Kleen mot Lindahl och friherren

Efter att ha läst korrekturet till Björn af Kleens ”Jorden de ärvde”-kapitel om sig själv gick friherre Carl Gripenstedt på Bystad och Brevens bruk i taket.

Han yrkade med hjälp av sin advokat sedan flera år, Dennis Dicksen på Lindahl i Örebro, att författaren och hans förlag, Weyler, vid vite av en miljon kronor skulle låta bli att ge ut boken. Björn af Kleen och Svante Weyler, förläggaren som slutat på Norstedt och startat eget förlag, anlitade Lennart Kanter, som då nyligen hade bytt arbetsgivare från Cederquist till den mindre byrån Nord & Co.

Gripenstedt yrkade också på så kallad säkerhetsåtgärd, vilket innebär att domstolen skulle besluta om utgivningsstopp utan att ha hunnit pröva ärendet fullständigt. För detta förklarade sig friherren och storgodsägaren villig att betala en säkerhet på 50.000 kronor, ett belopp som för den händelse domstolen till slut skulle komma fram till att skäl för utgivningsstopp inte funnes skulle gå till förlaget för den fördröjningsskada de lidit.

Så var alltså utgångsläget i Stockholms tingsrätt i höstas, i det mål som handlades i parternas utevaro och där slutligt beslut meddelades den 20 oktober.

En läsning av beslutet ger att oenigheten då var densamma som i de intervjuer Realtid.se nyligen publicerat efter Björn af Kleens sommarprat om tvisten, som sändes i P1 tidigare i veckan: Gripenstedt känner sig lurad efter att af Kleen valt en vinkel han inte är bekväm med (om Gripenstedts konflikt med fadern), och af Kleen hävdar att något avtal inte fanns.

Därutöver skriver af Kleen-sidan att publicering av texten redan skett (Lennart Kanter säger till Realtid.se att detta syftade på recensionsexemplar som spritts), att Gripenstedt inte preciserat vilka stycken han erinrade mot, och att Gripenstedt inte vare sig gjort sannolikt eller kvantifierat eventuell skada han skulle lida. Säkerhetsbeloppet anser man är för litet i relation till den skada en senarelagd publicering skulle innebära.

Gripenstedt å sin sida hävdar bland annat att det är en uppenbar ideell skada att få familjeuppgifter man vill hålla för sig själv publicerade, och att säkerhetsbeloppet är mer än tillräckligt eftersom boken inte är av ”aktualitetskaraktär”.

Efter att ha gått igenom sidornas ståndpunkter finner tingsrätten att ”Carl Gripenstedt inte visat sannolika skäl för sitt anspråk” (att boken måste stoppas), och att säkerheten (de 50.000 kronorna) var otillräcklig.

Gripenstedt förlorade alltså, och fick betala motsidans rättegångskostnader på 49.000 kronor, som avsåg arvode till Lennart Kanter.

Efter detta stod det Gripenstedt fritt att stämma motsidan för avtalsbrott, men han valde att lägga ned.

– Vi fick se utkastet i dess slutgiltiga version först efter denna dom, och då tyckte jag inte att det var så mycket att bråka om längre, sade Gripenstedt till Realtid.se i samband med intervjun om af Kleens sommarprogram.

Lennart Kanter intervjuades av Realtid.se den 1 september 2009 i samband med att han efter 27,5 år hos Cederquist bytte byrå. Björn af Kleen skickade sitt första utkast till Gripenstedt i augusti samma år, och tingsrättens beslut meddelades i oktober.

Det ligger alltså nära till hands att anta att Weylerfallet var bland Kanters första på nya byrån.

– Nej, man kan inte se det så, jag tog så att säga med mig den kunden från Cederquist, säger Lennart Kanter.

Han säger att han numera arbetar främst med företagsaffärer, och inte är något slags ”husadvokat” åt bokförlaget.

– Jag tror inte att de har någon.

Jag räknar till 19 medarbetare på er hemsida. När jag sist skrev om er, i samband med att Robert Ohlsson utredde en ägartvist i Scribona förra sommaren, var det tre tror jag.

– Ja, men då var det inte samma byrå, den hette Företagsjuridik Nord & Co. Det här är en ny advokatbyrå.

När byrån startade sade Gunnar Nord, ursprunglig delägare och den företaget är uppkallad efter, att den låga profilen skulle förbli densamma. Hemsidan är följdriktigt ytterst sparsmakad, med bara en namnlista där klick på namnen ger ett visitkort.

– Men vi har vuxit en hel del, det är riktigt, fortsätter Lennart Kanter, och svarar på Realtid.se:s fråga om det nya kontoret i det så kallade ”T House” på Engelbrektsgatan i Stockholm att man flyttade in i februari och att det fungerar bra.

Handlar personaltillväxten om att locka folk med höga löner?

– Nej, vi får förfrågningar hela tiden från folk som söker sig hit, det verkar som att vi har ett gott rykte.

Dennis Dicksen, Lindahl-advokaten som biträdde friherre Gripenstedt i boktvisten, tillåter sig en personlig reflexion kring tingsrättens beslut:

– Jag kan inte frigöra mig från tanken att det spelade in att det låg en tryckfrihetsrättslig fråga i botten här: skulle det varit vilket avtal som helst som skulle prövas och man hade uttalandet om ”exit” på band skulle tingsrätten gått på vår linje.

(Någon bandinspelning nämns inte i det beslut Realtid.se har läst)

– Men nu handlar det om utgivningen av en bok, och den typen av frågor är mer känsliga, trots att det här egentligen inte alls handlar om det. Det är en personlig reflexion över anledningen till att det blev som det blev.

Dicksen säger att om det vore ord som stod mot ord vore det ”tämligen hopplöst” (även om det inte hade handlat om en utgivningsfråga), men att så alltså inte var fallet här.

Dennis Dicksen har varit advokat åt Brevens Bruk sedan han kom till Örebro i början av 2000-talet från Lindahls Uppsala-kontor. Dessförinnan arbetade han åt Vinge, men bytte till Lindahl av personliga skäl.

Läs tingsrättens beslut här.