Han älskar Sverige

– Det kommer alltid att finnas de som menar att jag sitter i jobbgruppen som ett alibi, som vänstersosse, utlänning eller ung politiker, säger han till Realtid.se.

Men när Luciano Astudillo ville bli SSU-ordförande 1999, så förlorade han eftersom han stod för långt till vänster. Så långt att hans värsta motståndare påstod att han ville införa nordkoreansk planekonomi i Sverige. Trots att det var en stark överdrift, så håller Luciano Astudillo med om att han tillhör sossarnas vänsterflank. Men han vill inte kalla sig socialist.

– Jag är socialdemokrat, säger han med övertygelse.

Jobbgruppen ska lösa problemen med utanförskapet på arbetsmarknaden och förbättra integrationen. Två frågor som kan ha kostat sossarna makten. Områdena ligger Luciano Astudillo varmt om hjärtat.

– Jag tror att jag fick uppdraget på grund av mitt engagemang i frågan och eftersom jag har haft så mycket synpunkter på integrationspolitiken. Jag har dessutom suttit i arbetsmarknadsutskottet. Men sen kommer det alltid att finnas de som menar att jag sitter i jobbgruppen som ett alibi, som vänstersosse, utlänning eller ung politiker. Men det spelar ingen roll för mig. Jag koncentrerar mig på att utföra mitt uppdrag så bra som möjligt.

Luciano Astudillo kom till Sverige som 3-åring tillsammans med sina chilenska föräldrar, som var politiska flyktingar. Upp till högstadieåldern bodde han i ett miljonprogramsområde i Malmö.

I dag bor han i en bostadsrätt i centrala Malmö, men han har många vänner kvar från sin ungdomstid. Flera av vännerna är representativa för dem som jobbgruppens arbete ska hjälpa. Själv var han dock duktig i skolan och blev snarast stimulerad av att ha en annan bakgrund än den helsvenska.

– Jag fick en drivkraft och en revanschlust istället. Jag hade läshuvud och strävade efter att vara bäst på proven. Jag ville lära mig språket och hur samhället fungerade, säger han.

Det politiska engagemanget fick han med sig från hemmet, där intensiva politiska diskussioner fördes kring köksbordet. Som 16-åring gick han med i SSU.

–Jag är kanske inte alltid är så mycket för detaljer och fakta, även om det är nödvändigt att bygga på fakta. Jag vill hellre fokusera på vad politiken betyder för den enskilda människan. Jag är en känslomänniska, som vill göra saker med rätt magkänsla, säger han.

Det får honom ofta att följa en egen linje. Han har exempelvis varit en av få på vänsterflanken som har motsatt sig positiv särbehandling av invandrare.

– Det är fel väg att gå, det riskerar bara att permanenta utanförskapet i ”ett vi och ett dom”.

Men när det gäller jämställdheten mellan kvinnor och män håller han sig mer i den socialdemokratiska mittfåran.

– Det är mer komplext när det gäller kvinnor. Jag ser tydligt att det finns strukturer som gör att män får heltid och kvinnor får deltid, säger han.

Strukturer och sociala konstruktioner, som han har blivit mer medveten som far till en liten dotter. Plötsligt vill hans dotter bara ha rosa färger.

På nationaldagen var han på Folkets park i Malmö och sjöng nationalsången. Och Luciano Astudillo älskar Sverige och tycker att nationalism är bra. Om den är av rätt sort vill säga.

–Nationalismen är en stark kraft, som kan leda till elände. Men det behöver inte alls vara så, säger han.

Också här återkommer han till sin dotter.

– Min dotter ska inte behöva måla en chilensk flagga och säga att hon kommer från Chile. Det svenska samhället tillhör henne också. Vi måste han en inkluderande svenskhet, istället för en exkluderande. Så länge vi inte ser nedsättande på det som inte är svenskt, så är nationalism bra och skapar gemenskap.

Du har kallats ”en hänsynslös politruk i maktens tjänst” av folkpartiets Mauricio Rojas. Är det så att bara invandrare törs kritisera andra invandrare?

– Nej inte alls. Mauricio och jag har alltid haft en svulstig retorik i debatten mellan oss. Något som kan bero på att vi har delvis en gemensam historia. Min pappa känner Mauricio och de har studerat Marx tillsammans.

Thomas Östros och du ska leda den nya jobbgruppen. Trots många år i maktposition anser många att sossarna misslyckats med de frågorna. Vad kan ni göra som inte redan gjorts?

– Jag tror att vi nu har bättre förutsättningar för att studera frågan förutsättningslöst. En av nackdelarna med att ha makten länge är att politiken urholkas. Vi har nu tid på ett helt annat sätt.

En riksdagsledamot tjänar i princip dubbelt så mycket som en nyexaminerad civilingenjör. Och då hjälper ändå staten till med bostad. Tycker du att det är rimligt?

– Jag medger att livet som riksdagsledamot är relativt bekvämt och att vi får hyfsat betalt för det vi gör. Och vi får ett fantastiskt kontaktnät. Men samtidigt finns det en stor utsatthet. Det är svårt att kombinera uppdraget med ett normalt familjeliv. Jag tror att få yrkeskategorier har en så hög skilsmässofrekvens som vi har.

Du är bara 34 år och har i stort sett bara jobbat med politik. Hur länge tänker du vara politiker?

– Jag är för ung för att vara politiker resten av mitt liv. Så förr eller senare måste jag göra något annat.

När den dagen kommer behöver han nog inte vara orolig. Luciano Astudillo kan nämligen också titulera sig civilingenjör i miljökemi. Han tog sin examen 2001 i Lund.