Det här ägnar sig investmentbankirerna åt när ingen ser på.
Hamburgerätar-tävling på Goldman Sachs


Realtid.se skrev tidigare under måndagen om de interna mejl mellan Goldman Sachs-medarbetare som framkommit i samband med amerikanska finansinspektionen SEC:s stämning av Goldman Sachs.
Klicka här för att gratis få Realtid.se:s nyhetsbrev Finans och försäkring varje vecka via e-post.
SEC-processen kring Goldman handlar om att banken anklagas för att ha vilselett investerare att köpa särskilda värdepapper kopplade till amerikanska bolån, medan banken inte anser sig ha gjort något fel.
Enligt Wall Street Journal har Goldmans avdelning för bolånetraders därmed hamnat under luppen.
Säljaren Fabrice Tourre som har blivit aktuell i SEC-stämningen var en av medarbetarna på avdelningen.
Med sina 400 medarbetare framkommer nu avdelningens (o)vanor där man varje år arrangerar särskilda hamburgerätar-tävlingar.
I december 2007 hade många av medarbetarna fått flermiljonbonusar – delvis tack vare pengar de tjänat genom finanskrisen.
Och då var det dags för ytterligare en omgång av hamburgerätar-tävlingen då ett 10-tal bolånetraders skulle tävla om vem som kunde sluka i sig flest hamburgare från hamburgerkedjan White Castle på kortast tid skriver tidningen.
Övriga medarbetare stod enligt tidningen bredvid och hejade på och slog vad med varandra om hur många hamburgare handlarna kunde klämma i sig.
WSJ beskriver det som ett evenemang där det står något mindre på spel än det i övrigt gör varje dag på avdelning med aggressiv värdepappershandel.
Trots att hamburgerätar-tävlingen i sig inte är särskilt nyttig, är många av Goldman Sachs bolånehandlare hälsofreaks enligt WSJ som skriver att de ofta lever på dieter som äggvita, frukt och kalkon-smörgåsar som beställs via sekreterarna eller från köket nere vid hallen.
Alla pengarna från vadslagningen under hamburgertävlingen går även till välgörenhet skriver WSJ.
Hamburgerkedjan White Castle är särskilt känd för sina små, fyrkantiga hamburgare.
Så länge som fram till 40-talet kostade de bara 5 cent styck, och därefter kostade de länge bara 10 cent styck även om de krympte i storlek med åren.





