Guillou – den rättrådige kommunisten

Krönikan handlade om de två somalier med svenskt medborgarskap som enligt uppgift har nära anknytning till terrorgrupper. De två begav sig till Somalia för att ägna sig åt militant jihad, så kallat ”heligt krig”, inom ramen för den av vissa terroriststämplade gruppen Al-Shabab, som är en del av al-Qaida-nätverket.

De två somalierna flydde, enligt utsago från den enes bror, från al-Shabab i Somalia till Djibouti där de greps och utvisades till USA där de nu sitter fängslade i avvaktan på rättegång. Denna broderliga utsaga måste naturligtvis tas med en stor nypa salt.

Denna händelse ger Jan Guillou ett utmärkt tillfälle att åter spy sin galla över USA, ett land han uppenbarligen hatar. President Barack Obama etiketteras som världens främste lönnmördare och UD (läs Carl Bildt) anklagas för att svika ”svenskarna”.

För att föregripa den typ av kritik jag nu själv framför hänvisar Guillou till den brittiska tidningen Times som minsann är både gammal och konservativ och därmed inte kan antas gå ärenden åt personer med Guillous ideologiska bagage. Därmed försöker Guillou rentvå sig själv från misstankar om att han på något vis skulle vara ”biased”. Nej, nej, han är Jan den rättrådige!

Hans referens till The Times avser hur många som dödats av amerikanska flygattacker i Jemen, ett näste för världsvid terrorism. USA har själv uppgivit siffror på antalet dödade i jakten på terrorister. Såvitt jag förstår är det ingen som motsagt The Times uppgifter som i sig är beklagansvärda då civila, kvinnor och barn dödats i attackerna.

Det märkliga är att Guillous avsikt med artikeln inte synes vara att hänvisa till vederhäftig statistik utan att ifrågasätta USA:s metoder för att bekämpa terrorism samt UD:s agerande då saken berör, om inte ”svenskar” så somalier som lurat till sig svenskt medborgarskap.

Terrorismen är ett faktum och den lever ett statslöst liv i form av mer eller mindre lösa organisationer och nätverk. Terrorism stöttas däremot av ett antal stater och där i stort sett alla har muslimska regimer.

Liksom vi har mycket annat att tacka och beundra USA för så är nog en stor del av världen tacksam för USA:s insatser på terroristbekämpningens område. Ingen annat land i världen har kapacitet och ”guts” att bekämpa den statslösa hydra som terrorismen blivit.

Det är därför osmakligt när Guillou beskriver president Obama som en lönnmördare utan att med ett ord beröra terrorismen i världen. Varför gör Guillou så? Jo därför att många av de stater som fostrar terrorister är sådana stater som Guillou omfamnar. Och svaret på varför han kramar dem måste sökas i de förgrämda kommunisternas övergripande utrikespolitiska filosofi: ”USA:s fiender är mina vänner”.

USA har en av världens äldsta konstitutioner som inspirerades av upplysningsmännen och redan i slutet av 1700-talet införde en statsrättligt oerhörd modern maktdelning med oberoende lagstiftande, exekutiva och dömande organ. En konstitution som också slog fast religionsfrihet, pressfrihet, mötesfrihet, förbud mot godtyckliga arresteringar med mera.

USA och dess konstitution inspirerade den franska revolutionen som kastade en absolut monarki över ända. USA bidrog i hög grad till Europas räddning undan såväl en krigshetsande kejsardynasti som en nazistisk mördarregim. USA knäckte det värsta tyranniet i modern tid, Sovjetunionen. En regim som inte endast uppträdde som lönnmördare av sina egna utan även statssanktionerad slakt och massutrotning av sitt eget folk. Den stat som Guillou så vurmade för och till och med gick ljusskygga ärenden åt.

När han avslöjades mer publikt
tog han i vanlig ordning till lögner att hans agerande var något slags journalistiskt projekt. Men någon tendens till självrannsakelse har aldrig skådats från Guillous sida. Tvärtom, han uppträder som en riddare och ljusbärare trots sitt dunkla förflutna. Och när han påkommes med lögner slår han ifrån sig med alla medel.

När jag ”petade” lite på honom i en självbiografisk bok, det gällde en vådaskjutning under en jakt, gick han i taket och förnekade emfatiskt den händelse jag refererade till. När hans nära vän Leif G.W. Persson bekräftade det inträffade, han var nämligen med på den aktuella jakten, tvingades Guillou att snabbt ändra sin version, men naturligtvis inte helt. Hans vådaskott var aldrig i närheten att döda eller svårt skada en jaktkamrat, som jag påstod, och därför ansåg Guillou att han endast hade fel till 10 procent!

Att sätta procentsatser på sanningshalten i sina egna utsagor är såvitt jag vet ytterst ovanligt och endast ett uttryck för att Guillou är ovarsam med sanningen och egentligen enligt sitt eget uppblåsta ego aldrig har fel. Han kallade mig en ”förskräcklig människa” efter mitt lilla pet som tydligen tog som en gevärskula. Jag skulle inte kalla Guillou för förskräcklig utan endast en person med en störd personlighet och ett ytterst dåligt omdöme.

Historien är full av personer med lysande bildning och kreativitet på enskilda områden men med ett omdöme och personlig resning som inte alls står i paritet med deras special-begåvning.

USA:s beskrivning av Guillou som en vänsterman och USA-hatare förefaller helt korrekt och man kan förstå att man inte onödigtvis vill att han skall stampa amerikansk jord.

Jag tycker i själ och hjärta endast synd om Guillou. Han måste brottas med sig själv under mörka nätter när Minerva sedan länge flugit förbi och maran kraxar.

Visst kunde man önska sig en mer utförlig förklaring från UD:s sida i frågan. Men de var ju inte därför Guillou skrev artikeln utan den handlade ju om något helt annat, nämligen Guillous syn att Obama är den värste lönnmördaren!