Grattis till trasig telefon

Efter att tåget vaggat mig till söms var någon mycket ogentlemannamässig person framme och tog min telefon som låg på bordet. Visst det är säker oerhört korkat av mig och tro att man kan lägga sina saker 10 centimeter framför sig när man sitter på tåget, men vad vet jag.

När jag vaknade och upptäckte att telefonen var borta så trodde jag först att jag hade tappat den på golvet eller liknande. Man känner sig helt enkelt ganska dum i några minuter innan man inser att den faktiskt är stulen.

Jag försökte fråga min omgivning om de hade sett något, vilket de självklart inte hade gjort. Det mest komiska var att den låg upp och ner på bordet så personen som stal den antagligen inte såg att glaset var helt spräckt (på grund av tidigare omskrivna olycka) förrän han var av tåget.

Jag tror till och med att jag drömde att jag skulle lämna in den på lagning när jag kom till Stockholm.

Plötsligt så startade en hysterisk jakt på en telefonautomat. Det visade sig att det finns EN i hela Halmstad och den fungerade inte, så jag fick mycket vänligt låna en telefon i en klädbutik.

Man blir sakta men säkert panikslagen när man inte kan kommunicera med omvärlden, vilket får mig att tycka värden måste varit lite bättre innan mobiltelefonen.

Efter att den värsta paniken lagt sig över att inte kunna nå alla jag känner vi sms, mail, facebook, twitter och telefon samtidigt, så infann sig i dess ställe ett oerhört lugn där behovet av att kunna stänga av visade sig.

Tillbaks till min förhoppningsvis ganska missnöjde tjuv, jag skulle gärna se hans min när han upptäckte att han hade stulit en trasig telefon. Undrar om han slängde den i en papperskorg vilket i så fall gjorde stölden totalt meningslös.

Man måste samtidigt vara lite imponerad av fräckheten i att stjäla framför så många människor. Men knappast någon Arsène Lupin.

Det minsta man kan begära är att han åtminstone skulle kunna lämna en liten lapp där han beklagar sig över att ha behövt stjäla min telefon då hade jag haft en helt annan respekt för honom. Jag antar att det var en man, för inte kan en kvinna sjunka så lågt.

Tänk om jag bara hade följt mitt eget råd och haft en kavaj på mig när jag är ute och reser, då hade telefonen legat i fickan och tillfället för tjuven hade inte uppstått.

Så varsågod till en trasig telefon och vetskapen om att du gjorde så att en person framöver litar lite mindre på sin omgivning.