Göteborgs solsida

Tävlingarna är avslutade och vinnarna meddelas via e-post. De rätta svaren längst ned.

Country strong släpps på blu-ray och dvd den 17 augusti. Shana Festes Oscarnominerade drama handlar om en ung och lovande singer-songwriter (Garrett Hedlund) som träffar en countrystjärna på dekis (Gwyneth Paltrow). De ger sig, under ledning av hennes make tillika manager (Tim McGraw) samt en skönhetsdrottning som sadlat om till sångerska (Leighton Meester), ut på turné för att rädda hennes karriär. Mellan spelningarna tvingas de ta itu med både romantiskt trassel och gamla synder. Tävla om fem ex på blu-ray.

Tim McGraw är känd som countrysångare och skådis. Vilken storsäljande sångerska är han gift med?

1. Faith Hill.

X. Allison Moorer.

2. Sheryl Crow.

Blue valentine fick flera femmor och sexor i betyg och har nyligen släppts på dvd och blu-ray. Realtid har tre av varje att tävla om.

Derek Cianfrances film är en berättelse om att finna kärleken och om att förlora den. Genom växlingar mellan nutid och tillbakablickar får vi följa kärlekshistorien mellan Cindy och Dean från den första lekfulla förälskelsen fram till ett desperat försök att rädda sitt äktenskap under en kärleksnatt på hotell. Ryan Gosling och Michelle Williams – Oscarnominerad för bästa kvinnliga huvudroll – har huvudrollerna som Dean och Cindy i ett närgånget porträtt av ett förhållande på randen till upplösning.

Blue valentine är också namnet på ett känt album från 1978. Vad heter artisten?

1. Prince.

X. Tom Waits.

2. David Johansen.

Jag är min egen Dolly Parton är den hyllade filmen om de fyra sångerskorna Nina Persson, Cecilia Nordlund, Lotta Wenglén, Helena Josefsson och musikproducenten Gudrun Hauksdottir, som möts genom en hyllningskonsert till Dolly Partons ära. Det är en stark och hoppfull film om fem kvinnors vänskap, drömmar och livsutmaningar, om att vara kvinna mitt i karriären och längtan efter barn. Och inte minst en film inramad av Dolly Partons person – en förebild och idol som förenar de fem. Jessica Nettelbladts porträtt av de fem kvinnorna är en inspirerande film om att följa sina drömmar och att möta utmaningar med mod. Tio dvd står på spel.

Dolly Parton har också spelat in skivor i konstellationen Trio, med Emmylou Harris. Vem är den tredje medlemmen?

1. Shania Twain.

X. Linda Ronstadt.

2. Rosanne Cash.

Tony – en seriemördare i London har kommit på dvd. Gerard Johnsons kritikerrosade långfilmsdebut har jämförts med klassiker som Henry – en massmördare och Taxi driver. Det är en mörk och märkligt underhållande seriemördarfilm med Peter Ferdinando huvudrollen. Tony är en arbetslös enstöring med ett osunt intresse för videovåld. Med sitt tafatta sätt är han ändå sympatisk, men de människor som närmar sig honom märker snart att hans excentriska yttre även döljer grava sociala handikapp. De som överlever, vill säga. Alla från BBC till Empire har spritt lovord över filmen och vi har fem dvd.

Vem har gjort soundtracket?

1. The The.

X. Trent Reznor (Nine Inch Nails).

2. Jarvis Cocker (Pulp).

Simone Stevens sjunger vackert. Gabe Rhodes är Kimmie Rhodes son och en Grammyvinnande producent. Tillsammans med musikervänner har de spelat in en fin andra-cd under namnet Fiery Blue. Our secret heter den och Realtid har fem cd att gnabbas om. Akustisk americana och country och folkdoftande pop. Kimmie Rhodes gästar, Tony Sales (känd från Iggy Pops legendariska sjuttiotalsskivor) trummar. Tänk Austins bördiga musikscen och Willie Nelsons grannskap och du hamnar rätt.

Vilket av dessa band har Tony Sales trummat i?

1. Texas.

X. Eagles.

2. Tin Machine.

På onsdag släpps värmländska Top Cats debut-cd Heartache. Det tioårsjubilerande bandet spelar rockabilly och tidig rock’n’roll. Top Cats varvar gamla rock’n’roll-klassiker som Honey don’t (Carl Perkins) med nyskrivet material. Lägg till några rätt oväntade covers från Green Day och Ramones och du har Top Cats debut som i en ask. Tio cd i potten.

Ramones originalverison av Pet sematary gjordes till en film. Vem skrev boken bakom filmen?

1. Stephen King.

X. George R.R. Martin.

2. Gene Wolfe.

Kyss mig är ett drama om att hitta sig själv när kärleken gör förbjudet intrång på ett sätt som förändrar allt. Mia (Ruth Vega Fernandez) och Frida (Liv Mjönes), båda i 30-års åldern, möts för första gången på deras respektive föräldrars förlovningsfest. Mias pappa Lasse (Krister Henriksson) och Fridas mamma Elisabeth (Lena Endre) ska gifta sig. Nu ska döttrarna från deras tidigare äktenskap äntligen träffa varandra. Lasses dotter, Mia, är nyss hemkommen med pojkvännen Tim (Joakim Nätterqvist) och de planerar för fullt sitt bröllop. Trots den komplicerade familjekonstellationen uppstår starka känslor mellan Mia och Frida som inte går att stoppa. Fem vinnare får två biobiljetter var.

Låten I want to know what love is har en bärande roll i filmen Fucking Åmål. Vilken grupp gjorde låten?

1. A-ha.

X. Foreigner.

2. Journey.

De rätta svaren är 1, X, X, 1, 2, 1 och X.

Fredags-Kangas

Gaisaren Ebbot jämför gärna Göteborg med Manchester. Mentaliteten, humorn, musiken.

Brittiska nationalhjälten och tidigare Oasis-mannen Noel Gallagher är gästredaktör för senaste numret av musikmagasinet Mojo. En blaska som för övrigt går för specialpriset 39 kronor just nu i Pressbyrån, precis som nya Uncut, Q och Wired.

I återkommande Mojo-avdelningen ”Buried treasure” – som i varje nummer gräver fram en bortglömd skiva – har han valt ”Behind the Music” med svenska The Soundtrack Of Our Lives.

”Album of the decade – fact!” som Noel själv uttrycker det.

Johan Forsman, medproducent till skivan och även mångårig Håkan Hellström-högerhand, blir strålande glad över erkännandet när jag berättar.

Tungt, och en möjlighet till ny exponering och ny publik för de svenska rockveteranerna. Med en Ebbot, som för övrigt höromdagen blev invald i rockabillyns Hall of fame i Memphis. Inte så konstigt som det låter, då mannen nyligen turnerat med Elvis gamle trummis DJ Fontana.

Mojo-fotot på TSOOL lär väl emellertid inte locka många nya fans; en av bandets många crazy-min-bilder…

Göteborg är annars på allas tankar just nu, som det verkar.

Bevistar Way Out West och även om inga Ebbot, Håkan eller Knife-tjommar uppträder är det uppfriskande att strosa omkring i soliga Slottsskogen istället för på någon ängslig äng i Huvudstaden. Fast ett par godståg med huvudstadshipsters har det förstås letat sig hit.

Och Göteborg har kommit Stockholm en bit i hälarna, trots sitt gemytliga yttre. Avenyn är inte som lilla London, det är som lilla Stureplan. Skaldjursplatåer, rosa skjortor och skärgårdbrännor.

De chica bohemerna sitter hellre på Kinos uteservering på konkurrerande Linnégatan medan spårvagnarna svischar förbi.

Sakta masar vagnarna sig uppför Linnégatan mot Slottsskogen och Way Out Wests bågnande buffébord av bättre begagnade begivenheter.

För 2011 frångår Way Out West till stor del sitt tidigare koncept. Inte lika många nya, spännande, utmanande namn. Mer förutsägbart än tidigare, med en fredag som stoltserar med ”sommarens enda svenska konserter” med Thåström och The Hives och så en hård-SATS-ande Robyn med sin mass-workout.

Fleet Foxes skapar dock lyckokänslor när de stiger ut på scenen i gassande sol. De vackraste harmonier strålar mot publiken i sällsam harmoni med vädret. Ett band som sjunger så mycket om naturen gör sig minst sagt perfekt i Slottskogen. Jag får kisa för att se deras skägg däruppe på scenen, men det gör inget. Jag blundar gärna och förs bort på stämsången och medodiernas vingar.

Att ha låga förväntningar, eller inga förväntningar alls, visar sig vara rätt förberedelse under årets festival. När gamla favoriter som Prince och Pulp kryper fram tar de mig med så mycken större kraft. Jag hade liksom lyckats nollställa mig och inte tänka på vad som skulle kunna tänkas komma.

Prince fyrar av en hitkavalkad med stora leenden och en snabbgästande Kanye West. På kort tid hade arrangörerna också lyckats få igenom Lille Lilas krav på att skjuta fram allt en timme, inklusive en senare sluttid för musiken.

När publiken mot slutet tillåts upp på scen, är det särskilt en tjej i Superman-tröja som utmärker sig med avancerad dans.

Prince och hans huvudsångerska står bara och skrattar och pekar. ”Go girl!”

Sista natten vågar jag mig ut bland evighetsköerna på klubbarna för att se Off! Ett Los Angeles-band bestående av en del punk- och rockdignitärer. Med ett förflutet i banbrytande band som Black Flag, Circle Jerks och Redd Kross avfyrar de hyperkompakta punkstänkare som jag inte kan motstå.

Förbandet, hypade Fucked Up pratar på scenen om gamla punkbandet Göteborg Sound, som härjade för över trettio år sen. Jodå, de känner till att det finns ett ”Gothenburg sound” inom detah metal men de undrar om vi hört LOB:s gamla band med samma namn.

När klockan närmar sig läggdags och det officiellt är morgonen efter Way Out West rumlar någon som ser ut som, men sannolikt inte är är, Kanye runt på marken utanför Trädgår’n. Jag har stått och språkat med Off!-snubbarna hela natten.

Trummisen Mario Rubalcaca vill helst prata om banbrytande, gamla så kallade d-taktspunkband som ökade Tipp-Ex-konsumtionen lavinartat för trettio år sen. ”Do you know Shitlickers and Anti-Cimex?”

Vi skriver 2011 och trummisen bakom legenden Keith Morris snackar om tonåringar som väsnades på Sveriges Framsida en gång i tiden när vare sig mobiltelefoner eller internet existerade. ”Vi lyssnade just på dem på hotellrummet för några dagar sen,” inflikar gitarristen Dimitri Coats, även bekant från rollen som rockvampyr i filmen Suck.

Det känns som nån slags cirkel sluts.

Några dagar senare lämnar jag Arto Lindsays konsert på Berns. Den gamle oväsenmakaren från New Yorks no wave-dagar omfamnar numera sina brasilianska rötter och spetsar med en gnutta larm från elgitarren.

Från scen pratar han om hur publiken verkar vara ”välutbildad och intellektuell”.

”You wanna make something of it?!” hotar och hojtar jag på skämt.

På vägen ut skymtar jag Ebboten och när jag når Berzelii Park strömmar välbekant musik ut från det centralt belägna kaféet där Orup jagade runt bland finansvargarna en gång i tiden.

”Låter bekant,” tänker jag.

Jodå, det är Björn Olssons skaldjurs-western-instrumentaler. En gång i tiden sedd som okommersiell, numera grund i var och varannan Håkan-låt och reklamfilm för försäkringsbolag.

Cirklar som sluts.

Änna Göteborg så det visslar om det.