Gör om a-kassan till lån

Att göra om a-kasseersättningen till en form av lån, där utbetalda ersättningar ska betalas tillbaka, skulle lösa många av de problem som den nuvarande regeringen försöker få bukt med. Systemet skulle i ett slag bli i stort sett självfinansierat och incitamenten att söka jobb stärkas.

Reformeringen av a-kassan ligger uppenbarligen högt upp på den nya regeringens dagordning. Den ses som en del i regeringens jobbpolitik, och hårdare krav och lägre ersättning syftar till att öka skillnaderna mellan att ha ett jobb och att vara arbetslös. Därmed öka incitamenten att söka arbete, är det tänkt. Och att höja avgiften till a-kassan är ett sätt att göra systemet mer självfinansierat då den absolut största delen av utbetalda ersättningar i dag går via statskassan.

Dessutom ska avgiften till a-kassan diversifieras så att den blir högre inom branscher där arbetslösheten av tradition är hög, det vill säga där fler lyfter ersättning från a-kassan.

Däremot är det svårare att se motivet till förslaget att göra medlemskap i a-kassan obligatorisk. Möjligen är det ett sätt att hindra en flykt från systemet när avgifterna höjs.

Förutom det sistnämnda så förefaller åtgärderna logiska. Men om systemet ska reformeras så måste man också se vad som är det ursprungliga syftet med a-kassan. A-kassan är en försäkring mot tillfällig arbetslöshet som uppstår när företag läggs ned, rationaliserar, flyttar eller där anställda av annan anledning förlorar sina jobb.

Under den tid det tar för den arbetslöse att få ett nytt jobb – vare sig det tar tre månader, sex månader eller ett år – så måste det finnas ett skydd så att vederbörande inte ställs på bar backe. Men meningen är alltså att den arbetslöse skall in i arbetslivet så snart som möjligt.

Men när den arbetslöse får ett nytt jobb inom rimlig tid, är det då inte naturligt att den utbetalda ersättningen betalas tillbaka? A-kassan kan alltså göras om till ett form av lån. Det finns naturligtvis flera olika sätt på hur detta kan utformas, exempelvis om det skall finnas en viss bidragsdel, som alltså inte är återbetalningspliktig, och hur stor denna del i så fall ska vara, och i vilken takt erhållen ersättning ska betalas tillbaka.

Det mest naturliga är att en viss procent av inkomsten går till återbetalning. Systemet kan då liknas vid det som används vid återbetalning av studielån. Hur mycket som ska betalas tillbaka månads-, kvartals- eller årsvis blir således inkomstbaserat.

Om ersättningarna betalas tillbaka så är det också naturligt att mottagaren, alltså den arbetslöse, till viss del också själv kan bestämma ersättningens storlek. Naturligtvis måste det finnas ett tak, men mottagaren kan också välja att inte ta ut hela ersättningen.

Vad skulle då vara fördelarna med detta system?

Först och främst är det ett mycket effektivt sätt att göra systemet självfinansierat. I dag finansieras a-kasseersättningarna till 90 procent av staten, vilket innebär att det måste till tämligen rejäla höjningar, för att inte säga orealistiska sådana, för att systemet ska finansiera sig självt. Om utbetalda ersättningar – åtminstone delvis – krävs tillbaka, så skulle systemet kunna bli nära nog själfinansierat utan att avgifterna måste höjas.

Om ersättningarna blir återbetalningspliktiga är det dessutom också de som utnyttjar systemet – om än ofrivilligt – som får dra ett större strå till stacken. Med regeringens förslag där avgifterna höjs generellt för de grupper där arbetslösheten är hög så får alltså även de som aldrig blir utan jobb vara med och betala de högre avgifterna.

Ett annat argument är att det också torde öka incitamenten att söka jobb. Detta eftersom den arbetssökande vet att han/hon så att säga lånar av sig själv. Ju snabbare återgång till arbete desto mindre att betala tillbaka.

Men de som aldrig får ett nytt jobb? Naturligtvis måste skulden så småningom om skrivas av för dem som aldrig får ett jobb, och därmed ingen egen arbetsinkomst. Men detta innebär då samtidigt att utbetalningar från a-kassan inte kan ske under en allt för lång tid. Det måste alltså finnas en bortre parentes där ersättningen till slut upphör helt.

Men så är ju också a-kassan till för dem som av olika anledningar under mer eller mindre kortare perioder står utan jobb. Eller…?