Genmodifierad lax mot frysdisken

I USA har genmodifierade grödor rymt från de åkrar där de får odlas. Forskare från University of Arkansas hittade GMO-raps från kemikaliejätten Monsanto längs vägkanten varannan gång de stannade bilen, rapporterar BBC News.

Den hotar nu att slå ut den naturliga floran – och de småskaliga, ekologiska jordbruk som finns kvar. Fast det finns få konsumenter som vill äta genmodifierade grödor. Genmodifierad majs finns inte i frysdisken ännu.

Monsanto försökte istället paketera om 60.000 säckar med hybridmajs som välgörenhet i samband med jordbävningen i Haiti – men bönderna ville inte ha den.

Då återstår att använda grödorna till drivmedel eller som djurfoder.

Sedan ett par veckor är det okej att använda hybridmajsen som djurfoder i EU. Men att låta människor äta den? Det dröjer. Och ett godkännande för genmodifierade djur som mat ligger ännu längre fram i tiden för EU.

EU-kommissionen vill nu att varje land själv ska bestämma vad som ska bli tillåtet. Försiktigheten öppnar förstås för modigare marknader.

Amerikanska livsmedelsverket Food and Drug Administration kan komma att tillåta en genmodifierad Atlantlax redan i september. Det hoppas i alla fall företaget Aquabounty Technologies som i flera år med jämna mellanrum försökt få sin fisk godkänd för konsumentmarknaden.

Det handlar om stora pengar. Monsanto omsatte 11.000 miljarder dollar 2008 och inget tyder på att inte djurriket skulle kunna exploateras på samma sätt som växtriket.

Innebär det här att de multinationella företagens ”avancerade hybrider” om några år kommer att ta över världshaven och slå ut all annan fisk?

Aquabounty tonar ner problemet och lovar att bara odla honor. Om de dessutom lyckas göra 99,8 procent av fiskarna sterila så minskar risken ytterligare. Men det räcker med att en enda fertil fisk rymmer och lägger sina tusen ägg för att bubblan ska spricka. Bilresan genom USA visar att det bara är en tidsfråga.

– Om vi vill ha mångfalden kvar så kan det vara ett problem, säger Fredrik Sundström, en av världens ledande forskare i ämnet.

Han har kommit fram till att det enda sättet att hindra en fisk från att rymma är att hålla den på land.

Men det finns ingenting som tyder på att det skulle vara farligt att äta genmodifierad lax.

Finns det några risker för konsumenten med den här fisken?

– Jag har inte lyckats hitta någonting i litteraturen som tyder på det, säger Fredrik Sundström.

– Men det är å andra sidan inte mitt specialområde.

Det mest uppenbara skälet att trixa med arvsmassan är att få fisken att växa mer och snabbare. Fredrik Sundström förklarar hur det går till.

– Man tar delar av DNA och stoppar in det i fisken. Den stora skillnaden är inte det man stoppar in – det kan vara en gen från samma fisk – utan att man låter den här genen vara mer aktiv.

En sekvens av stegpinnar på den karateristiska DNA-molekylens vindlande stege bestämmer när genen, ett större stycke DNA, ska vara påslagen. Under vintern slår den här så kallade promotorn av den gen som producerar tillväxthormon hos en vild lax. Det finns ju ingen mat. I en odling däremot kan den vara påslagen hela vintern. Laxen växer upp på halva tiden.

GMO-fisken innehåller mycket tillväxthormon. Men fiskarnas tillväxthormon är inte aktivt hos människor.

– Det ska inte vara något problem, säger Fredrik Sundström.

Det går också att göra fisken tåligare. Mot kyla, mot sjukdomar och mot tungmetaller.

Wenonah Hauter på organisationen Food & Water Watch varnar för att

en EU-studie visar att genmodifierad lax har högre tolerans för miljögifter – gifter som kommer att anrikas hos alla som äter fisken.

Det visar sig att det är just Fredrik Sundström som skrivit studien, vid Göteborgs Universitet i fjol.

Enligt Göteborgsposten visar han ”att riskerna med genmodifierad odlad

fisk är betydligt större än med odlad vild fisk”. Tidningen går inte in på vilka risker det skulle vara.

I pressreleasen står det att genmodifierad fisk ”kan vara mer motståndskraftig mot miljögifter”. Men det är inget som Fredrik Sundström studerat. Det står ingenting om gifter i studien.

Gifterna dök upp först i pressreleasen efter att forskaren intervjuats av högskolans informatör.

Sedan dess har EU beställt ännu en studie, men inte heller här står det något om att det skulle vara farligt att äta genmodifierad fisk.

Det ligger ju nära till hands att tro att ett företag som Aquabounty skulle vilja ge sig på alla gener de kan komma åt. Och inte ens tomma världshav ger så bra press som ett giftlarm.

– Jag spekulerade i att de transgena fiskarnas fysiologi förändras. De verkar lägga på sig mer fett än en icke transgen fisk. Miljögifter kan lagras i fettet. Men mig veterligen finns det inga studier som tyder på att det skulle lagras mer gifter i transgen fisk. Det problemet är inte större för odlade fiskar som inte är genmodifierade.

Det finns alltså ingenting som tyder på att det skulle finnas mer gift i GMO-lax än i naturlig lax, vild eller odlad.

– Då är det viktigare varifrån maten kommer. Gifterna kommer ju från maten.

Med odlad fisk går det att styra vad fisken sätter i sig. Idag matas odlad lax främst med vild fisk – ansjovis och andra små silvriga stimlevande havsfiskar som trålas upp och mals ner till pellets för fiskodlingarna.

Odlad lax bidrar därför till utfiskningen av haven. Om vi vill använda resurserna bättre måste vi lära oss att beställa ansjovis-sushi istället för lax-sushi.

– Det är ju bättre att äta upp ansjovisen än att konvertera den till laxkött först, säger Fredrik Sundström.

Eller så kan vi genmodifiera laxen ytterligare.

– Nu försöker man få lax att använda växtprotein istället för fiskprotein så att man kan slänga till den grönsaker istället för fisk. Det kan man göra med transgena tekniker.

Vegetarianer måste se till att få i sig näringsämnen som finns i kött på något annat sätt. Det gäller också för fiskar. Av lax som inte äter sina ansjovis-pellets blir det sushi utan Omega-3.

– Det kanske inte kommer att smaka som lax och kommer inte innehålla de oljor som anses vara bra.

– Fast det kanske man också kan fixa med transgen teknik, säger Fredrik Sundström.

Butikernas hårt förädlade tomater är billiga och hållbara men bleka och smakar inte mycket. Många skulle säkert kunna vänja sig vid goda och knallröda GMO-tomater, precis som vi vant oss vid det aptitligt rödrosa odlade laxköttet.