"Generellt är vi alla insiders"

Ett flertal medarbetare på Vinge har förhörts i den stora insiderutredningen kring dåvarande biträdande juristen Christian Granqvist som åtalas för flera privata aktieaffärer.

Den 18 juni förra året var det dags för Vinge-delägaren Michael Wigge att träffa Ekobrottsmyndighetens åklagare Stig Åström. Han var managing partner under den period som den misstänkta brottsligheten pågick.

Precis som övriga förhörda Vinge-medarbetare hade Michael Wigge med sig en egen advokat som bisittare, i hans fall Johan Eriksson.

Utredarna ville framför allt ha svar på frågor om Vinges säkerhets- och informationsrutiner.

Realtid.se har läst och sammanfattar förhöret.

Förhörsledaren frågar om rutinerna gällande privat aktiehandel på Vinge:

– Vi har ett definitivt handelsförbud på aktier som på något vis är föremål för ett uppdrag som vi har. Det innebär att vi har satt en intern rutin där vi har en röd lista. Innan man får handla några typer av värdepapper så är man skyldig att förvissa sig om att det värdepapper som man vill handla inte finns på den här listan, förklarar Michael Wigge.

Förhörsledaren undrar hur säkra de kan vara på att listan används:

– En sån här lista har inte bättre funktion än dem som ska tillämpa den, men som företag försöker vi göra allt för att se till att det verkligen görs, blir svaret.

– Om någon person inte anmäler då, är det inget som ni kan fånga upp?

– Nej, om någon inte säger någonting. Om man har för avsikt att inte säga någonting så har vi svårt att följa upp. Ja, har du andra ideér hur man ytterligare skall se till att det följs är jag jättetacksam, säger Wigge.

I alla Vinges projekt förs loggbok över vilken personal som är inblandad, Wigge utgår ifrån att alla som är med i loggboken är underrättade om detta, men är inte säker. Istället för att prata om företagens namn har man projekttitlar. Ett projekt döptes exempelvis till Pacman efter det kända videospelet.

Den åtalade Vinge-juristen har medgett att han varit slarvig med att kontakta ”Röda listan” innan sina aktieköp. Han hävdar att han inte visste om att Vinge representerat de aktuella bolagen vid tiden för investeringarna.

Förhörsledaren resonerar med Wigge om rutinerna kring insiderrutinerna:

– Om jag skulle vara advokat eller jurist och arbetar på Vinge men inte känner till att jag är upptagen i loggboken, så ser jag inte att det förekommer insiderinformation. Hur vet då den vederbörande att det är insiderinformation om man inte vet att man är med i projektet?

– Rent generellt är vi alla insiders. Vi har ingen rådgivningsavdelning utan alla omfattas av det här, sen är det självfallet upp till varje ansvarig partner att se till att de som kommer upp på listan också är medvetna om det, svarar Wigge.

Wigge förklarar att personerna som arbetar i projekten sällan får reda på vilka bolag det handlar om utan att man använder just projektnamn istället.

– Det är en otroligt liten kärna som jobbar med sådan kunskap, just för att det inte ska skada vårt renommé. Det är otroligt ödersstigert för oss och vi uppfattar som att vi hanterar information som vi får förtroligt från våra klienter. Vår framgång bygger på att klienten har förtroende för oss. En sån här affär är ju otroligt ödesdiger för oss och den önskar jag inte min värsta ovän.