Generation Boss tar över kommandot

Micael Dahlén är ingen normal professor. Ett stjärnskott som rekordung docent. Numera professor i företagsekonomi på Handelshögskolan i Stockholm.

Han sticker ut, i sina glittriga trainers som hans mor tjajat till sig från skyltningen på NK. Naglarna är målade i en nästan lika mörkt svart nyans som det rockiga Black Crowes-bo till frisyr han valt att placera som varumärke på skallen.

Professor Dahlén formligen gödslar med termer. Är det inte blogarazzi är det förväntisar, nextpansion eller trailerism. Den 16 oktober släpps karlns nya bok, Nextopia. Undertiteln lyder ”Livet, lyckan och pengarna i Förväntningssamhället”. Hans tes är att ett nya informationssamhället lett till större förväntningar på nya kickar, nya produkter att konsumera och att ”imorgon blivit viktigare än idag”. Fenomen som iPhone, Radiohead och spyende tv-frågelekledare är exempel han tar upp.

– Vi människor har blivit 2.920 gånger mer otåliga sedan millennieskiftet, om man ska gå efter nuvärdesberäkning som man ju får lära sig på Handels. En vanlig ränta är 10 procent – om man får 900 kronor i handen kan man tänka sigm att betala tillbaka 1.000 kronor om ett år. Men nu har man frågat smarta ekonomistudenter hur stor ränta det skulle vara värt för att låna 1.000 kronor i tre timmar. De har funderat på hur de ska kunna investera summan smart och svaret är att ekonomistudenterna kan tänka sig att betala samma ränta på tre timmar som folk gjorde på ett år förra århundradet.

Micael Dahlén pratar om hur människor i dag inte vill vänta tills storfilmen kommer upp på biograferna. Snarare konsumerar de trailers, som i fallet med Simpsons-filmen där trailern fanns ute väldigt tidigt och miljontals och åter miljontals sett den.

Dahlén pratar om sajter som The Minisode Network, där man kan se kortversioner av långfilmer.

– Minisodes behåller bara det väsentliga, klipper bort allt dökött och så har du en femminuters version. Vem vill se ett 50 minuter långt avsnitt av tv-serien House när Minisode leverarar 10 House-asvnitt på samma tid?

Generation Boss är ett av begreppen i Nextopia-konceptet. Alltså, generationen efter Generation X och Y (och Realtid.se som trodde att det skulle vara Generation Zzzzz….).

– Generation Boss är vana vid att styra och ställa, med filmtrailrar, med banker – Generation Boss har ett otåligt konsumentbeteende och tar sig makten.

Ett exempel Dahlén drar upp är banken HSBC.

– ”HSBC – The world´s local bank” fick erfara detta i fjol. De tittade på alla studenter som är deras lånetagare, såg att de kunde tjäna mer pengar på dem och bestämde att de skulle se över bankens lånepolicy. Men studenterna tyckte att det inte var så bra för dem. Så de gick samman, pratade med varandra, skapade Facebook-grupper och fick HSBC att inte ändra lånepolicyn.

Micael Dahlén radar upp exemplen. Han pratar om hur invånare i Chicago – ”the windy city” – startade en insamling för att göra klimatet i staden bättre genom att sätta en kupol över staden. Vilket resulterade i att de fick in flera 10.000-tals dollar. Valet av Hillary Clintons kampanjlåt, Nine Inch Nails nästa video, fans som skriver Rockbandet Sepulturas nästa låt – allt detta är vad Dahlén varumärkesstämplar Generation Boss.

– Generation Boss styr i sitt eget videospel, säger han på sitt management-by-future-spårk.

För det är framtiden, förväntningarna, det som väntar runt nästa hörn – det är det folk suktar efter, enligt Micael Dahlén. Det är där sökandet efter lyckan eller meningen med livet sker enligt Nextopia-teorierna.

– Undersökningar om äktenskap visar att gifta människor är mindre lyckliga tre månader efter bröllopet. Det går inte att vara lycklig längre än tre månader, när det finns så mycket läckrare folk därute, så mycket kläckrare skor än de du har på dig. Vi strävar hela tiden vidare och sträcker oss efter nästa lyckokick.

– Filmbranschen har insett detta. De gör trilogier, så att innan folk tröttnar på del ett, väcks förväntaningarna på del två, och så vidare. Sagan om ringen, Pirates of Caribbean –bolagen säger att ”vi ska göra tre filmer”, ni kommer att få se ett slut, säger Micael Dahlén.

Är då Nextopia en del
av en trilogi?

– Ja, faktiskt. Jag har bok nummer två mer eller mindre klar för mig här uppe, säger Micael Dahlén och stöter fingret i tinningen. Men den är inte ute här, fortsätter han och gör tangentrörelser med fingrarna.

– Först måste jag resa runt till olika platser i världen och göra research och intervjuer. Om Nextopia är en happy bok, en lycklig bok, så blir nästa en betydligt mörkare bok.

I baren där vi befinner oss spelas R.E.M.-låten Shiny happy people ur högtalarna.

– Den här låten är soundtracket till min bok. Ursprungligen hade jag tänkt mig Marilyn Manson, det är min musik, säger Micael Dahlén och citerar ”I don´t like the drugs but the drugs like me”.

– Det finns ett kapitel i boken som handlar om just droger. Jag ville levandegöra det jag tar upp, så att det inte bara blir manegementjargong av allting.

– Nextopia skrev jag faktiskt på engelska. Sedan gjordes en översättning av en professionell översättare till svenska. Så det är inte mina ord som står i boken, säger Micael Dahlén och kikar pillemariskt på reportern.

– Den är tänkt som en internationell bok. Men förlaget Wiley vill inte ge ut den samtidigt som min tidigare bok Brands and Marketing Communication. Den har nämligen just kommit ut på engelska, vilket jag förstås är jätteglad över.

Frågan är bara om inte boken Nextopia är stendöd när den väl hinner komma ut på engelska. För då har den redan haft sina maximala tre månader i rampljuset, enligt dess egna teorier.