Gazprom hotar EU

Gazproms vd Alexei Miller träffade i går representanter från samtliga 35 EU-länder och gick till hårt angrepp mot medlemsländernas förhållningssätt gentemot den ryska gasjätten.

Den utlösande faktorn till konflikten anses vara att Storbritannien planerar en lagändring som skulle hindra Gazprom från att köpa landets största gasleverantör Centrica. Planerna på ett eventuellt uppköp läckte ut tidigare i våras. Inget bud är lagt och Gazprom har inte officiellt uppgivit något intresse att köpa bolaget. Men bara spekulationerna kring att Englands viktigaste energileverantör skulle styras från Kreml har gett engelsmännen skrämselhicka.

Relationerna mellan EU och Gazprom har varit spända ända sedan Gazprom ströp leveranserna till Ukraina i början av året. Den stränga vintern förvärrade sedan situationen när ett antal europeiska länder inte fick full ranson av gas. Bråket med Ukraina fick många i Europa att se riskerna med att bli beroende av en enda leverantör, som dessutom inte verkar utifrån marknadsekonomiska regler utan politiska.

Nu har Gazprom tröttnat på EU:s käbblande och ryter till.

– Försök att begränsa Gazproms aktiviteter i EU och politisera gasfrågan, vilken till sin natur är av ekonomisk art, kommer inte få bra resultat. Det ska inte glömmas att vi aktivt tittar på nya marknader som Kina, Nordamerika. Konkurrensen om energin hårdnar, sa Alexei Miller i ett uttalande efter mötet.

Ryssland och Kina har nyligen tecknat avtal om gasleveranser från västra Sibirien, vilket är samma område som merparten av gasen till EU kommer ifrån.

– Vi vill bara att EU ska inse att vi har andra alternativ, säger en talesperson från Gazprom till Financial Times.

Gazprom är världens största producent av naturgas och den europeiska unionen är en av dess större kunder Bolaget står för cirka en fjärdedel av EU:s gaskonsumtion. EU:s beroende av rysk gas förväntas stiga lavinartat de kommande åren. Detta faktum har oroat många europeiska politiker som ogärna vill hamna i knäet på ett ryskt monopolbolag.

Men i dagsläget är alternativen begränsade. Oljepriserna stiger i höjden och flera medlemsländer talar om att minska oljeberoendet. Den inhemska gasen i Europa är kraftigt begränsad och kommer att sjunka som andel av konsumtionen. I Afrika finns gasfyndigheter, men infrastruktur saknas för att transortera den till EU. Genom att förvandla gasen till flytande form kan den fraktas på båt, men tekniken är än så länge underutvecklad. Därför ser det ut som EU framöver kommer at vara beroende av ryska leveranser.