"Gå inte för långt nu, Finansinspektionen!"

Ett 70-tal finansbranschaktörer intog frukost på SNS på fredagsmorgonen och lyssnade till FI:s chefsjurist Per Håkansson, som redogjorde för myndighetens förslag till hur EU:s och andras direktiv (”en malström av regelanvisningar”, som Håkansson uttryckte det han hade att jämka samman) ska omsättas i svensk praktik.

Anmäl dig till Finans och Försäkring-nyhetsbrevet som kommer ut på fredagar.

Orsak till presentationen och därpå följande frågestund är att FI nyss skickat ut sitt förslag, betitlat ”Föreskrift och allmänna råd om ersättningssystem i finansiella företag”. Remisstiden går ut den 18 november, den 11 december ska FI fatta ett styrelsebeslut, och den 1 januari 2010 ska reglerna träda i kraft.

EU-rekommendationen i frågan kom i april 2009, och Håkansson konstaterade inledningsvis att ”mycket av det man säger och tänker på det här området är färskvara”. Mellan raderna gav han uttryck för att det har varit ett ganska utmanande arbete att ta fram regelförslaget.

– Man måste bestämma sig för vilka anvisningar man ska förhålla sig till, sade han och visade upp en slide med en lista på olika regleringsförslag från olika myndigheter: EU-kommissionen, Financial Stability Board, och Europeiska Banktillsynskommittén (CEBS).

Så presenterades då regelförslagen (egentligen hade de redan skickats ut i förväg, men Håkansson sammanfattade dem allt så):

• Samtliga anställda i de finansiella företagen (de som står under FI:s tillsyn) ska omfattas av ersättningssystem, ersättningssystem som inte ska leda till det överdrivna risktagande som enligt författarna till EU-rekommendationen har stor skuld till finanskrisen.

• Ersättningssystemen ska enligt FI:s förslag regleras av en oberoende kontrollfunktion, och ersättningarna ska vara föremål för åtminstone årlig granskning.

• Reglerna kommer att träda i kraft den 1 januari 2010.

Vid sidan av förslagen till föreskrifter redogjorde Håkansson även för förslag till ”allmänna råd”, som gäller försäkringsbolag, börser, clearingorganisationer osv (föreskrifterna gäller banker och kreditinstitut samt värdepappers- och fondbolag).

I de allmänna råden finns riktlinjer om långsiktighet: ersättningar ska vara baserade på långsiktiga resultat, rörliga ersättningar bör inte urholka kapitalbasen, och ersättningar föreslås beläggas med förfogandeförbud, till exempel under tre år för aktier.

– Den rörliga ersättningen ska kunna hållas inne i tre år och kunna falla bort om resultatkriterierna inte uppfyllts eller företagets ställning försämras, sade Håkansson och fortsatte:

– Jag vet att det i många fall kan bli knepigt här med enskilda anställningsavtal och så, men vi på myndigheten överlåter med varm hand åt företag och deras organisationer att detaljstyra detta.

Avslutningsvis tillstod Per Håkansson förslagets stötestenar genom att visa upp en slide med ”kontroversiella frågor”. Exempel: ”Ska staten verkligen lägga sig i?”

– För oss på FI är det ingen fråga; det har den redan gjort, besvarade Per Håkansson sin fråga, och påpekade att myndigheten bara fullgjorde sitt uppdrag. Han betonade också att regelförslaget är att betrakta som en inbjudan, en uppmaning om att inkomma med remissvar.

Håkansson nämnde också att FI i vissa fall gått längre än EU-rekommendationen, exempelvis vad gäller uppskjutna utbetalningar. Däremot ansåg han inte att, som det stod i rekommendationen, garanterade rörliga ersättningar ska begränsas, eftersom det då inte är fråga om rörliga ersättningar enligt Håkanssons uppfattning.

Andra ”kontroversiella frågor” som nämndes var huruvida det ska gälla olika regler i olika länder, samt om verkligen alla anställda i de berörda företagen ska omfattas av reglerna.

Efter Håkanssons presentation var det dags för Bankföreningens vd Kerstin af Jochnick att redogöra för bankbranschens (Bankföreningen har 28 medlemmar) syn på förslaget, vars existens hon inledde med att säga att Bankföreningen är i grunden positiva till.

Men:

– Vi har en principiell fråga, och det är att vi vill värna den svenska marknaden så att vi inte blir mer restriktiva än övriga länder. Det ska vara lika överallt, sade af Jochnick, och gav uttryck för en fruktan för att Sverige skulle få konkurrensnackdelar om våra regler är hårdare än andra ländes.

Hon upplyste om att de flesta anställda i de svenska storbankerna (62% av 90.000 anställda) är anställda i utländska dotterbolag och därmed lyder under dessa staters regler. Därför är likadana regler viktigt:

– Vi måste gå mot en single rulebook i Europa, sade af Jochnick, som förut var ordförande i CEBS, Europeiska banktillsynskommittén.

Sedan, efter att ha uttryckt skepsis till att systemregler uppstår på grund av ersättningssystem, nämnde hon farhågor för överreglering: medan 660–670 företag omfattas av reglerna som FI:s förslag ser ut nu är det bara 12 företag i Schweiz och 46 i Storbritannien (mot detta invände dock en åhörare, som verkade vara från FI, att Schweiz ju inte är berörda eftersom de inte är med i EU, och att Storbritannien inte uppfyllt EU-rekommendationens detaljkriterier).

Till slut sade af Jochnick att alla anställda inte borde omfattas av reglerna; i stället bör företagen själva få bestämma det.

– De flesta som har rörlig ersättning har väldigt små belopp och jobbar nog hårt för ersättningarna.

– Hoppas ni tar in våra synpunkter nu, så reglerna blir så konforma som möjligt! avslutade Kerstin af Jochnick.

En kort paneldiskussion mellan af Jochnick och Håkansson följde, där Håkansson sade att FI drabbas av ”nästan veckovisa chocker” angående vilka anvisningar myndigheten ska förhålla sig till, och att han verkligen ser fram emot remissvaren.

Under frågestunden som följde inledde Tomas Nicolin, före detta Alecta-vd, numera ”Förvaltningsrådgivaren”, med att fråga om vad som ska hända med de som redan ingår i fleråriga ersättningssystem om nya regler börjar gälla vid årsskiftet. Håkansson sade att utgångspunkten för FI är självklar, att avtal ska hållas.

Därpå sade Caroline af Ugglas, ägaransvarig i Skandia Liv, att man inte bör ”krysta i affekt” bara för att regleringsivern pågår: det kan vara samhällsekonomiskt skadligt om ingen vågar ta risker.

Nordeas styrelseordförande Hans Dalborg intog till skillnad från övriga frågeställare podiet, och uttalade sig i egenskap av ordförande i Kollegiet för bolagsstyrning (näringslivets organisation för självreglering av det som EU/FI nu föreslår statliga regler för). Han anslöt sig till Bankföreningens farhågor om överreglering av just den svenska marknaden.

– De som jobbar med Finansplats Stockholm, de kan lägga det projektet lite åt sidan.

Sedan citerade han DN:s ekonomireporter Patricia Hedelius intervju från den 5 november med finansmarknadsminister Mats Odell:

”Anser du att de bankernas svenska bonussystem ligger bakom krisen i Sverige?

– Jag tror att finanskrisen i Sverige är importerad. Ersättningssystemen i våra banker har inte haft så stor betydelse, säger Mats Odell.”

Hedgefondförvaltaren Sven Nyman, RAM, tyckte att processen gick väl snabbt och frågade om ordet ”bör” i EU-rekommendationen angående tidplanen skulle kunna tolkas friare. Viss munhuggning uppstod med FI-åhöraren angående om det var ”bör” eller ”ska” som förekom i anvisningarna, varpå Per Håkansson klippte av med att en myndighet tolkar ordet ”bör” som ”ska”.

Någon särskilt hätsk debatt eller upprorisk stämning kan dock inte sägas ha uppstått under frukostmötet.

Snart vidtar FI:s arbete med att ta hänsyn till remissvaren.