Fotbollsgalning startade eget

Som spelare var Anders Ljunggrens fotbollskarriär rätt blygsam. Först när han hamnade vid sidan av planen tog den fart.

Det var i Göteborg 1992. Fotbollsturnerningen Gothia Cup pågick och Anders Ljunggren häpnade inför de kenyanska ungdomsspelarna i Mathare United. Fotbollen var bländande, teknisk och snabb, de svenska motståndarna hängde inte med.

Anders Ljunggren fick kontakt med ledare i den kenyanska klubben. Den första kontakten ledde till flera. Ljunggren hjälpte afrikanska klubbar med att få tag i fotbollsutrustning. Efter några år började han i liten skala förmedla spelare till Sverige.

Ett decennium efter Gothia Cup-matchen fick Ljunggren ett erbjudande han hade svårt att tacka nej till.

Han gavs möjlighet att starta en egen klubb i Kenya. Syftet var att utbilda kenyanska ungdomar och hålla dem borta från kriminalitet. Klubben spelade i den kenyanska andraligan, presterade medelmåttigt, men ägaren Anders Ljunggren blev snart ett välkänt namn i Kenya, fastän han var verksam i Sverige.

Efter några månader fick han erbjudande om att ta över en annan kenyansk fotbollsklubb, Oserian Fastac, ligasegraren med 30.000 åskadare i publiksnitt.

Under den nye ägaren bytte laget namn till AC Nakuru. Ligaspelet gick hyfsat, men organisationen var svår att kontrollera, det handlade om kommunikationssvårigheter och korruption. Att från Sverige driva den största klubben i landet visade sig vara problematiskt. Anders Ljunggren lämnade i från sig klubben redan efter en säsong.

– Det funkade inte. Man måste vara på plats där nere, säger Anders Ljunggren till Realtid.se.

Efter att ett tag ha förmedlat afrikanska spelare till korta provspel med svenska klubbar gjorde Anders Ljunggren något som aldrig har setts i fotbollssverige. Han samlade ihop sina afrikanska talanger till ett svenskt lag.

– Ett tag var jag arbetssökande. Jag hade tränat några klubbar tidigare och hade det i tanken. Varför inte starta upp en egen klubb där jag får göra vad jag vill?

Inför säsongen 2005 grundades FC Norrköping. Med hjälp av sponsorer, familj, släkt och vänner finansierade Ljunggren verksamheten. Klubbar som var intresserade av hans spelare fick artigt besöka FC Norrköpings träningar och matcher och vid intresse köpa spelarna direkt från Anders Ljunggrens förening. FC Norrköpings säsong var ett enda långt provspel för proffsvilliga spelare.

En rad landslagsmän blandades upp med division 6-spelare från Norrköping.

– Målsättningen är att bli en stabil förening ekonomiskt, en förening som hela tiden har nya mål. För varje division vi klättrar ska vi försöka behålla våra spelare lite längre och bli en klubb som folk vill spela för.

Mellanhanden blev ägare av Sveriges största och mest omtalade division 6-klubb. Anders Ljunggren fungerade som sportchef, tränare och sekreterare i föreningen och är i dag något av en lokalkändis i Norrköping.

– Jag har fortsatt stödja klubbar i Afrika. Vi har ett samarbete med fotbollskolan LYSA i Zambia där vi hjälper dem finansiellt. De hjälper oss med spelare som kommer hit och visar upp sig i Sverige.

Under sitt första år som förening gick FC Norrköping upp från division 6 till division 5. Laget vann 17 raka matcher. Den ghananske skyttekungen Bennard såldes till tolvfaldiga svenska mästarna IFK Norrköping och zambiske målvakten Chitalu Mpundu var på vippen att säljas för miljonbelopp till ett franskt högstaligelag. Laget hann även med att besegra division 2-klubben IK Sleipner i Östgötacupen.

– I dagsläget har det inte gett någon ekonomisk vinst. Men visst tjänade vi lite pengar på Bennard. Förhoppningen är att han utvecklas och blir såld för en dyr peng. Då går vi inte lottlösa.

Samtidigt var året turbulent. Under sensommaren beskylldes föreningen av rivalklubbar för att bryta mot svenska regler. Det fick till följd att fyra spelare av rädsla åkte hem till Afrika. Efter möten med fotbollförbundet och migrationsverket gavs FC Norrköping rätt, allt var i sin ordning.

– Vi har fått en bra respons i Norrköping, men några har fått fel uppfattning om oss. Kanske handlar det om den svenska avundsjukan? Så fort man gör något annorlunda och sticker ut hakan finns någon där och tycker till.

Inför säsongen 2006 har nästan hela laget bytts ut. Landslagsspelare från Kamerun, Trinidad-Tobago och Sierra Leone har värvats. Tanken är att FC Norrköping nästa år ska spela i division 4. Långsiktigt är målet att år 2011 nå superettan.

– Jag tycker att det är en rolig grej. FC Norrköping ska inte bli som alla andra, sälja bingolotter och spela i femman i tio år. Men givetvis försöker vi få en slant på det, så vi kan fortsätta.