"Förlikning skulle kräva riksdagsbeslut"

Utfrågningen skulle handla om regeringens ämbetsmannautövning – det är konstitutionsutskottets uppdrag. Det såg sig riksgäldsdirektör Bo Lundgren flera gånger föranledd att påpeka när Morgan Johansson ställde frågor om Riksgäldens agerande i november 2008, och om de fortfarande och på flera fronter omtvistade turerna i affären. Vissa av replikerna lät som riksdagsrepliker rent debattmässigt, med små snärtiga slutklämmar där föregående talares grepp vreds om.

Utfrågningen, som pågick mellan 10:45 och 12 i Skandiasalen, hade fått en dramatisk ouvertyr genom Dagens Industris huvudnyhet idag: ”Riksgälden redo göra upp”, är rubriken, med hänvisning till information från D. Carnegies styrelseordförande Rolf Åbjörnsson om mailkorrespondens mellan honom och Lundgren, med innebörd att Lundgren nu ska vara redo för att göra upp.

Lundgren ägnade en stor del av sitt inledningsanförande åt att avfärda dessa uppgifter som utslag av nervositet från motståndarlägret: han har aldrig tagit några initativ till förlikning, och kommer inte heller att göra det, sa han: en sådan är en sak för regeringsproposition och riksdagsbeslut, menar han, eftersom det handlar om att avhända staten skattebetalarnas pengar.

– Men någon diskussion i sakfrågan har aldrig varit uppe, konstaterade han.

Som Realtid.se rapporterat om tidigare idag passade Lundgren på att avfärda DI-uppgifterna redan på väg in i KU-utfrågningen.

– Vi har med oss mailkorrespondens, du kan få se den efteråt, sade Lundgren, och hans presschef Marja Lång försåg Realtid.se med mailen i fråga.

Här är de.

Under utfrågningen menade Lundgren att motståndarsidan planterar uppgifter i media, och antog att den senaste sådana möjligen skulle kunna vara ett utslag av nervositet därifrån. Hans antydningar om att KU-utfrågningen baseras på medieuppgifter fick dock ett ganska aggressivt mothugg från såväl kallande ledamot Morgan Johansson som hans partikamrat och utskottsordförande Berit Andnor.

Efter Lundgrens uttalande, där han alltså tog upp DI-artikeln men även redogjorde för sin syn på övertagandet, och bland annat noterade att samtliga i den styrelse som bildades efter övertagandet tackade ja till uppdraget utan att ens fråga om arvodet, inledde Morgan Johansson med själva utfrågningen.

Efter lite inledande meningsskiljaktigheter, exempelvis om Johanssons användning av ordet ”beslagta”, som av Lundgren betecknades som ”mycket märkligt”, kom diskussionen att handla om sekretess. Bo Lundgren försvarade den sekretess som Riksgälden belagt vissa handlingar med med att budgivarna måste skyddas. Särskild diskussion uppstod kring just Böös & Enblads bud: en sekretessprövning skulle göras efter utfrågningen angående om det kan lämnas ut i sin helhet. Tvistefrågan där gäller huruvida Lundgren vägrade garantera att Riksgälden verkligen ägde Carnegie, ett krav Böös & Enblad ska ha ställt. Lundgren avfärdade denna uppgift.

I övrigt handlade utfrågningen mycket om vilka advokatbyråer som sagt vad vid olika tillfällen, något som fick den moderate KU-ledamoten att – liksom Lundgren, och liksom han gjorde vid utfrågningen av Rolf Åbjörnsson förrförra veckan – påpeka att syftet med utfrågningen ska vara att granska regeringens agerande.

Vad gällde huruvida budet från Altor/Bure, som nu äger Carnegie, var det bästa ifrågasatte Bo Lundgren varför han och övriga som utvärderade budet skulle valt ett sämre bud än det bästa.

Morgan Johansson ifrågasatte å sin sida det faktum att Altor är baserat på Jersey:

– Det är man antingen för att undandra sig skatt eller insyn, och inget av de motiven är särskilt hedervärda, sade Johansson, och ville ha kommentar från Lundgren, som inte ansåg det vara hans uppgift att kommentera den aspekten av frågan.

Johansson noterade också att Bures styrelseordförande Patrik Tigerschiöld suttit i Carnegie förut, och därmed borde ha varit väl införstådd med bankens värde.

Morgan Johansson tog även upp sin bilmetafor som han använde under Rolf Åbjörnsson-utfrågningen: Carnegie liknas där vid en bil som tas över för att säljas på exempelvis Blocket, men som just vid värderingstillfället saknar hjul. Därefter sätts hjulen på och bilen säljs.

Åbjörnsson gillade jämförelsen, medan Bo Lundgren ansåg att en mer rättvis jämförelse vore med en bil som inte alls hade kunnat säljas.

– Frågorna har lite fel utgångspunkt, om vi uttrycker det milt, sade Lundgren åter apropå deras fokus på tilldragelserna i övertagandet – något som ska granskas i tingsrätten och, gällande värderingen, av Stig von Bahr i prövningsnämnden – i stället för på, som han uttryckte saken, statsrådens ämbetsutövning.