Finanskrisen drabbar bioduken

Fredagstävlingar

Tävlingarna är nu avgjord. Vinnarna underrättas via mejl. Rätt svar var alternativ 1 respektive 2.

Vi har begränsat oss till två tävlingar den här helgen, folks!

Bio först:

Fem läsare har chansen att vinna en dejt bortom år 2000, som Wilmer X sjöng. Ja, ungefär så.

Kärlek 3000 heter en av årets skälvande sista svenskproducerade biopremiärer. Realtid.se passar då på att anordna en liten tävling för alla kärlekskranka.

Fem vinnare får två biljetter vardera till romantiska biofilmen Kärlek 3000. Shahriyar Latifzadehs långfilmsdebut går upp på bio den här helgen – med regissören själv, Hanna Alström, Henrik Lundström och Peter Eggers i huvudrollerna.

Men då måste ni kunna svara på denna fråga:

Hur många tusen hjärtan krävs för att det ska bli en miljon hjärtan?

1. 1.000.

X. 10.000.

2. Scans årliga produktion av blodpudding.

Mejla av hjärtans lust till timo.kangas@realtid.se, men se nu till att svaren är inne senast onsdagen den 19 november klockan 13. Skriv ”Bio” i ämnesraden.

Okej. Har vi en dejt?

Då så.

Vi har ju en tävling till. Fem vinnare får Dennis Lehanes nya, hyllade lunta hemskickad. Mannen bakom Mystic River, Gone baby gone, Patient 67 och andra hyllade romaner är nu aktuell med boken Ett land i gryningen. En varmt emotsedd bok som mötts med omdömen i stil med årtiondets amerikanska roman.

Gone baby gone har blivit film av Ben Affleck. Nästa år kommer Patient 67 som regisseras av Martin Scorsese, med Leonardo di Caprio, Ben Kingsley och Max von Sydow i rollistan.

Så var nu inte blyg. Svara bara på frågan och du kan vinna boken Ett land i gryningen.

Vem regisserade filmen som bygger på Dennis Lehanes bok Mystic river?

1. Lukas Moodysson.

X. Stefan Jarl.

2. Clint Eastwood.

Mejlsvar till timo.kangas@realtid.se senast onsdagen den 19 november klockan 13. Skriv ”Bok” i ämnesraden.

Fredagskrönika

Vem vill bli miljonär? Så heter en av de senaste årens stora tv-succcéer.

Vem vill bli Idol? vore kanske en mer passande titel för hugade tv-produktionsbolag som vill investera i framtiden.

För vem behöver egentligen bli Idol när hela livet just nu känns som en scen; som en film.

Finanskris, bolånekris (snacka om House of horrors), varsel (som Stephen Kings rysarroman The shining hette på svenska) – allt känns som en enda film. Tyvärr dessutom i högupplöst digital storbilds-Cinemascope-upphöjt-till-hundra-format.

Nu kommer signalerna från filmbranschen. Katastroffilmen lever!

Kanske inte som i 70-talssuccén Skyskrapan brinner – även om den gjorde just det 9/11. Men ändå.

Oliver Stones film World Trade Center från 2006 var ju lite av en katastroffilm, trots att den berörde ett nationellt – eller till och med internationellt – trauma. Nu tar han sig an presidenten som regisserat supermakten USA under åren då bolånekrisen och – den i efterhand så väntade – uppföljaren finanskrisen fick amerikanerna att gå man ur huse.

Den evigt rullande Stones film W kommer att visas under den stundande Stockholms filmfestival. Stone har valt att göra filmen utanför det etablerade amerikanska filmsystemet, för att slippa böja sig för mycket för storbolagsintressen.

Stanley Weiser, vars aktie rusade sedan han skrivit Wall Street
ihop med Oliver Stone, står bakom manuset till W. Men finanskrisen tas inte upp i filmen, snarare Bush-administrationens förarbete inför densamma. För W är en slags biografisk betraktelse över George W. Bushs liv.

Nu är W tyvärr ingen större succé som film betraktat. Vi har lite roligt åt de små, ganska självklara, drifterna med presidenten. Men det håller ju inte för en hel film.

När Bushs närmaste träffas för att diskutera krigsplaner säger presidenten:

”Iran ain´t Iraq, and Iraq ain´t Iran. I know that.”

Han har problem med att uttala Guantanamo rätt, blir glad över att en lunta papper han måste gå igenom bara är tre sidor. Och när vi flyttas tillbaka i tiden till W:s unga fylleår – tiden innan ”Junior” blev ”Dubya”, alltså W – finns en scen där ”Pappy” Bush besviken på sonen. Farsan har fått nys på att kvinnan hans son träffar är gravid.

”I wear a condom. I´m not stupid.”

Små såna detaljer. Men en timme eller två in i den låånga filmen känns det till slut som lyteskomik.

W verkar dock bara vara botten på ett kommande isberg. Bli inte förvånad om det kommer film på film med finanskrisen som genomgående tema eller resonansbotten.

De första tecknen på detta är att både Michael Moore (Bowling for Columbine, Fahrenheit 9/11, Sicko) och Ridley Scott (Alien, Blade runner, Gladiator) planerar filmer starkt influerade av finans- respektive bolånekriserna.

I Michael Moores fall handlar det om en filmidé som vuxit från att handla om USA:s roll i världsekonomin i stort till att bli ett kirurgiingrepp på hela finanskrisen.

Man kan undra vad detta kommer att innebära för Moores karriär. När demokraterna och Obama vunnit valet är det konservativa, republikanska gnisslet inte lika påtagligt (ännu i alla fall). Under Bushstyret kammade Moores tre biofilmer hem över 300 miljoner dollar i världens biobiljettluckor.

På spelfilmssidan är Ridley Scott nu officiellt på att göra en science fictionrulle med brädspelet (hur Lasse Åberg lät inte det?) Monopol som förlaga. Med tanke på hur väl Scott adapterat framtidsvisioner från expanderande hjärnor som Philip K. Dick kanske vi kan hoppas på en hyperuppdaterad Blade runner för 2020-talet? Som handlar om att sälja och köpa fastigheter. Unreal estate, som en föreställning med metalbandet Entombed på Operan hette.

Universal och speljätten
Hasbro ligger bakom projektet. Det kreativa hoppet får vi kanske lägga till manusförfattaren Pamela Pettler, som skrev Tim Burtons fina Corpse bride och även spöksagemästarens kommande storprojekt – helt enkelt kallat 9.

En uppföljare till Oliver Stones Wall Street från 1987 kommer också. Den nya filmen kommer enligt uppgifter att heta Money never sleeps.

Filmbolaget 20th Century Fox har gått ut med att filmen ska gå upp under 2010. Uppföljaren börjar när huvudpersonen Gordon Gekko kommer ut ur fängelset. Som den återfallsbrottsling han visar sig vara startar han en hedgefond.

Vare sig Stone eller Wall Streets och W:s manusmakare Stanley Weiser är dock inblandade. Istället har manuset skrivits av Allan Loeb, en tidigare aktiemäklare från Chicago.

Så. Någon gång långt efter jul och nyår kan vi vänta oss att mörkret som just nu sänker sig över finansvärlden även kommer att smitta av sig på filmduken.

Midvinternattens börs är hård,

Lone Star State gnistra och glimma

Bush sova i Texasgård,

djupt under midnattstimma

Vakterna vandrar sin tysta ban

strålkastarna lyser vit på fur och gran,

strålkastarna lyser vit på taken.

Endast Michael Moore är vaken.

Låt mig bara snabbt återknyta till Oliver Stones nya film W.

I en mardröm ser Dubya sin farsa sittandes på hans plats i vita huset, med benen lojt upplagda på det imposanta skrivbordet. Genom hela filmen är ”Pappy” kritisk till och besviken på sonens utveckling. Han skäller ut W och pratar om att det tagit 200 år att bygga upp alla traditioner kring namnet Bush. och nu har sonen raserat allt med sina fiaskon.

Där vaknar Dubya upp ur sin törn-risa-sömn. Klarvaken och genomsvettig.

Vi andra vandrar vidare i verklighetens finanskris. Omtumlade och klarvakna (eller ständigt vilseledda?), men ändå med en känsla av att kanske, kanske är vi ändå med i någon slags film.

Bonus beats:

Två av höstens tyngsta svenska skivsläpp har lagts upp för förhandslyssning på MySpace. Vi snackar Titiyos long-time-no-see Hidden (Sheriff Records/Warner) och Marilyn Manson-favoriterna The International Noise Conspiracys nya, Rick Rubin-producerade The cross of my calling (Burning Heart). Hugg in!

Den som inte har barn eller betingkepa att passa i helgen kan ju alltid gå ut och kika på Les Big Byrd. Jocke Åhlund från Teddybears STHLM, Caesars och oraklet bakom Håkan Hellströms senaste album, Jockes Caesars-kompis Nino Keller, Fireside-basisten Frans Johansson och Uffes son Carl Zim Lundell gör psykedelisk pop ihop. Det finns en limiterad sjutumssingel på Dolores. I kväll fredag lirar de på Berns Green Room Sessions och lördag kväll trängs de med populasen i lilla baren på Riche. Var där eller var barnkanalens fyrkant.

Nya skivor:

Iya Karna:
Revolution in dub (Rub-a-Dub/Border)

Det är mycket hyllande av Jah på Iya Karnas nya album. Omslaget fylls med bibliska citat om profeten och texterna följer samma mönster med låtar som Love Jah, Praise Rastafri och The Prophets.

Musikaliskt är det roots reggae och dub med melodican i högsta hugg, mycket säkert framfört och troget rötterna. Allt inspelat i Rub-a-Dub-studion i Stockholm med musiker som gamla Dag Vag-arna Zilverzurf och Brynn Settels, basisten Desmond Foster, gamla Di Leva-trummisen Christer Björklund och den allestädes närvarande Internal Dread på en lång rad instrument.