Finansinspektionens argumentation är extremt tunn

Funktionell dumhet är ett begrepp som ibland används för att beskriva ledarskapet inom statlig och annan offentlig verksamhet. Ledarskapet vilar på fyra värderingsgjutna hörnstenar; försiktighet, följsamhet, feghet och förljugenhet. Följden blir ett inkompetent ledarskap som skapar anomalier och resursslöseri i samhället. 

Alla fyra stenarna verkar vara i rullning när ledningen för Finansinspektionen, FI, agiterar i media i ett högt tonläge mot att de svenska storbankerna skall få dela ut pengar till sina ägare för 2019. Argumentationen från FI är extremt tunn för att komma från den myndighet som ansvarar för nationens finansiella stabilitet. 

I princip går den ut på, det är svårt att se något annat argument, att bankernas företagsledningar och styrelser är oansvariga och sätter den finansiella stabiliteten i gungning om de går emot Finansinspektionens uppmaning att inte dela ut pengar. 

Bakgrunden till uppmaningen om utdelningsstopp i banksektorn som kom i våras när coronapandemin härjade fritt och fördunklade framtidsutsikterna för den globala ekonomin och de systemviktiga bankerna.  FI, liksom många andra bedömare bör tilläggas, räknade med att kreditförlusterna skulle ta fart när företag och hushåll drabbades av brutala coronaeffekter.

I stabilitetsrapporten som publicerades i juni kalkylerade FI med kreditförluster på omkring 145 miljarder kronor för 2020 och 2021. FI räknade med att runt 75 miljarder kronor skulle falla på 2020 vilket skulle riskera, om det överskreds ytterligare av ännu värre coronaeffekter, att överskottet i de tre svenska storbankernas kärnprimärkapital (det regelstyrda kapital som bankerna måste ha i balansräkningen) på drygt 90 miljarder kronor skulle raderas ut. 

Hittills har beräkningarna från FI visat sig på tok för dystra, låt vara att det var extremt svårt att göra prognoser för coronapandemins utveckling i maj.  I kvartalsrapporterna för andra kvartalet från de tre bankerna SEB, SHB och Swedbank redovisas sammanlagda kreditförluster på drygt 8 miljarder för första halvåret. Större delen är reserveringar för kommande kreditförluster. Bland bankanalytiker på investmentbankerna ligger prognoserna för kreditförlusterna för i år och nästa på 24-28 miljarder. 

När prognoser och bedömningar inte stämmer med verkligt utfall gör den rationella individen en ny analys. Så verkar inte vara fallet på FI. I stället vidhåller ledningen för Fi att storbankerna inte bör dela ut pengar. Det är svårt att se vad resonemanget bygger på. Det flesta signaler som kommer från den globala ekonomin tyder på att de negativa coronaeffekterna mildras och att världsekonomin befinner sig i en förhållandevis stark återhämtningsfas efter det bråddjupa fallet under andra kvartalet. 

Intrycket är att FI ger efter för signaler från “utdelningsaktivisterna” i den politiska sfären som rent allmänt verkar tycka att aktieutdelningar, och även banker som företeelse, är en styggelse. Som det ser ut i nuläget är de svenska storbankerna mycket kapitalstarka i jämförelse med hur det ser ut i den europeiska banksektorn och styrelserna bör gå emot Finansinspektionens rekommendationer.

Utdelningspengarna kan göra betydligt större nytta för samhället än om de blir kvar i de lågavkastande bankerna.