Fastighetsskatten berör oss djupt

I veckan träffade jag Lasse, som är metalljobbare och har tre barn. Plus ett hus i skärgården. Fastighetsskatten förändrade hans liv, den tog närapå halva hans lön och hela hans värdighet och slog sönder vad han hade byggt upp under många år. Han berättade för mig att där han bor har allt förändrats sedan fastighetsskatten kom. Han kallar det social rensning.

Förr bodde det alla möjliga slags människor i skärgården; fiskare, lärare, tjänstemän och pensionärer. Det var blandat, några drog sig fram på småbruk och fiske, andra knaprade på pensioner. Men det gick, man fick ihop det på något sätt, hjälpte varandra, hyrde ut lillstugan och köpte billigt på postorder. Det var på 90-talet.

I dag är allt förändrat i Lasses område. Fastighetsskatten slog de sociala nätverken sönder och samman. Många försökte klara det i några år, lånade, skrev över på barnen, jobbade extra. ”Några år” går ganska fort. I dag är de definitivt över. Det gick inte längre. Nu är alla de äldre borta. Ingen av de gamla skärgårdsborna och småbönderna klarade det längre.

In flyttar rika från stan och Lasse förklarar att visst, det är trevligt folk de med. De har slitit för sitt och är välkomna, men ändå, det känns inte riktigt att köra iväg vanligt folk så här – på grund av fastighetsskatten (och förmögenhetsskatten, icke att förglömma).

Där jag bor på sommaren på Österlen, söder om Simrishamn, har jag sett samma utveckling gallopera, särskilt under de senaste åren. Jag tänker på fröken E, sömmerska som var född i huset bredvid vårt och som inte förstod hur hon plötsligt skulle vara förmögen med det lilla omoderna huset som hon var hennes barndomshem.

Fastighetsskatten är orättfärdig, där har han kd-killen, Hägglund helt rätt. Den är cynisk och utmanar vårt rättstänkande.

Därför är jag glad över att fastighetsskatten har blivit en fråga i valet. Men samtidigt känner jag oro över att det är mer spektakel än handling. För det tycks som om det bara är själva ordet fastighetsskatt som ska bort – sedan är tydligen meningen att man ska få det tillbaka som en bumerang om natten, alltihop eller ännu värre som sänkta ränteavdrag, nya kommunavgifter, höjd reavinstskatt eller annat elände som de hittar på.

Allt ska finansieras, säger politiker av alla färger och lägger pannan i djupa veck. Och förresten, tillägger de i en bisats, så är fastighetsskatten så otroligt komplicerad att det tar ofantligt lång tid att utreda hur den ska avskaffas.

Hör ni vad jag hör?

Här spelas upp för att mygla bort alltsammans.

• En skatt som var barnsligt enkel att införa trots uppenbara – blir nu otroligt komplicerad att avskaffa.

• Ordet fastighetsskatt försvinner – men pengarna från husägarna ska staten vara garanterad ändå. Man rör bara runt i kaffekoppen.

Konstigt att det alltid talas om finansiering utifrån budgetavdelningens perspektiv. Men när Lasse, hans före detta grannar eller fröken E ska betala fantasibelopp i fastighetsskatt, då är det ingen som tänker på deras finansiering. De kanske också har sin vård, skola och omsorg att tänka på.

Marika Ehrenkrona

[email protected]