Fångstförbud räddar valarna

I den inflammerade debatt som rasat de senaste dagarna har den aspekten helt kommit bort. Det stämmer visserligen att Japan och Norge fortsatt att fånga valar, trots fångstförbudet som infördes 1986 efter en omröstning i Internationella valfångstkommissionen (IWC).

Men det är också ett faktum att deras fångster var betydligt högre före moratoriets införande än efter.

Under den gångna veckan har de 88 medlemsländerna inom IWC diskuterat ett nytt förslag som går ut på att häva förbudet under en prövotid av tio år. Under den tiden skulle Japan, Norge och Island få fånga ett begränsat antal valar, mot att de släpper kontrollen över jakten till IWC.

Sverige har stött tanken med argumentet att det är bättre att få kontroll på jakten, än att upprätthålla ett förbud som valfångarna ändå struntar i.

Men då finns risken att man glömmer bort vilken enorm betydelse moratoriet faktiskt har haft. De sista åren före förbudet dödades mellan 6 500 och 8 300 valar per år. Efter att det trätt i kraft kollapsade nästan fångsten. Från 1988 och framåt har den samlade fångsten pendlat mellan några hundra och drygt tusen djur per år.

– Förbudet har fungerat. Utan det hade fångsterna varit mycket större. Visst, Japan och Norge jagar fortfarande men moratoriet har tvingat dem att lägga sig på en låg nivå, säger Tom Arnbom på Världsnaturfonden.

Går vi ännu längre tillbaka i tiden blir det hela ännu tydligare. Från 1910 fram till 1980 dödades, med undantag för krigsåren, mellan 11 000 och 66 000 valar per år i världshaven. Den samlade siffran för hela 1900-talet är cirka 2,5 miljoner dödade valar, varav Norge ensamt svarade för 750 000.

Fångsterna minskade på 1980-talet, men var relativt höga in i det sista. Alla arter hade då minskat i antal. Vissa, som blåvalen, var nästan borta.

När moratoriet trädde i kraft fick det omedelbara effekter. Sovjet skrotade sin valfångstflotta helt och hållet och även Sydkorea upphörde med jakten. Japan och Norge fortsatte, men i starkt begränsad omfattning.

Resultatet har inte låtit vänta på sig. Knölvalen är nu åter vanlig i de flesta hav, sydkaparen är på stark uppgång, och till och med blåvalen har återhämtat sig en smula. Även sillval, sejval och vikval har ökat.