Få tycks förstå hur den nuvarande skattelagstiftningen för kapital fungerar i praktiken

Det är lätt att bli trött och djupt bekymrad när man läser den så kallade Omstartskommissionens rapport om vad som behöver göras för att få fart på nationen i spåren av coronapandemin. Ett sådant exempel är avsnittet om den svenska kapitalbeskattningen. Inte ett ord om att den nuvarande lagstiftningen skapar en djup och omoralisk klyfta mellan ägare i den noterade bolagsmiljön och i den onoterade. 

I stället radas det upp självklarheter som att skillnader i skattesatser mellan olika ägandeformer (till exempel investeringssparkonton jämfört med vanlig aktiedepå och fåmansbolag jämfört med onoterade bolag) leder till att kapitalet söker sig till de ägarformer där beskattningen blir lägst om möjlighet finns. Samma gäller ”problemet” att skillnaden i beskattning av arbetsinkomster och kapitalskatter leder till minskad likformighet i skattesystemet. Vem känner inte till detta? 

Dessutom beror skillnader i beskattning, mellan till exempel arbete och kapital, som artikelförfattaren redogör för självklart på vilken politisk vilja som var starkast när regelverket kom till. Storleken på skatteuttaget handlar ju i princip enbart om politik. 

Vägen framåt beror därför vem man frågar. LO och politiker på den vänstra sidan av mittlinjen i svensk politik luftar med jämna mellanrum tankar om att höjda kapitalskatter är ett sätt att få bukt med växande skevheter i inkomstfördelningen mellan olika grupper och ”orättvisor” i samhället. I den andra ringhörnan hävdar motståndaren att kapitalskattehöjningar skadar företagandet och leder till kapitalflykt. 

Denna konfliktzon lär aldrig upphöra. Däremot borde huvudmotståndarna kunna enas om att möjligheterna till noll i kapitalskatt eller inkomstomvandling från tjänsteinkomster till kapitalinkomster (som också kan beskattas till noll) i den onoterade miljön är ”moraliskt” riktig att rätta till. De stora möjligheterna till låg eller obefintlig beskattning i den onoterade bolagsmiljön gör att spelplanen blir extremt sluttande  – vilket skapar betydande konkurrensfördelar inom en mängd centrala områden. 

En viktig förklaring till att detta får fortgå och utvecklas med tiden verkar bottna i att få människor, i synnerhet i den politiska sfären, inte tycks förstå hur den nuvarande skattelagstiftningen för kapital fungerar i praktiken. Detta märks bland annat i Omstartskommissionens genomgång av kapitalskatter i Sverige. Där framgår att författaren (en docent i nationalekonomi och forskare kring skatter) pläderar för att den nya lagstiftningen kring personaloptioner (infördes 2018 med C-ledaren Annie Lööf som ivrig agitator). 

Poängen med de ”nya” personaloptionerna för små och ”innovativa” företag är bland annat att de förändrade reglerna skall underlätta rekrytering och stärka möjligheterna att behålla nyckelanställda. Reglerna för dessa ”nya” personaloptioner är att eventuella vinster (skillnaden mellan förvärvspris och försäljningspris) som uppstår skall beskattas i inkomstslaget kapital. Detta är ”ett steg för att öka neutraliteten och inte missgynna risktagande, innovationer och ett dynamiskt företagande”, enligt författaren.  

Vad författaren, och politiken/lagstiftaren inte förstår är att de nya personaloptionerna snarare höjer skattebelastningen för den enskilde. 

Allt en anställd får i ersättning för sitt arbete skall beskattas i inkomstslaget tjänst. Ett värdepapper som den anställde får köpa av arbetsgivaren i ett incitamentsprogram ska marknadsvärderas. Skillnaden mellan inköpspriset och ”marknadsvärdet” skall beskattas som inkomst av tjänst. 

Detta gäller inte de nya personaloptionerna. I stället beskattas alltså denna nya form av personaloption, om den ger vinst, i inkomstslaget kapital, när personaloptionen utnyttjas genom försäljning. 

Ett program med ”vanliga” teckningsoptioner riktade till de anställda i ett litet onoterat ”innovativt” bolag skall prissättas via Black & Scholes optionsvärderingsmodell (en starkt beprövad modell vid all optionsvärdering.) Eftersom denna typ av bolag ofta är relativt nystartade, olönsamma och finansieras genom en eller flera grundare blir värdet noll eller nära noll.  

Därför uppstår ingen ”förmån” som skall beskattas när teckningsoptionerna köps av personalen. Denna typ av instrument kan även placeras i en svensk kapitalförsäkring. Det gör att framtida eventuella realisationsvinster inte träffas av annan skatt än en eventuell schablonbeskattning på det underliggande värdet i kapitalförsäkringen. Denna typ av införsäljning till kapitalförsäkringar har blivit allt mer populärt även bland investerare som inte är anställda som ett sätt att slippa kapitalvinstbeskattning. Det finns flera kända fall där aktier, till ett subjektivt värde, placerats i kapitalförsäkringar strax innan bolaget och aktien börsnoteras.  

Självklart kan samma värderingsproblematik appliceras på större onoterade bolag, men då handlar det mer om att sätta ett så lågt värde som möjligt på det underliggande företagsvärdet för att få lägsta möjliga pris på optionen. 

När det gäller skattesystemet verkar det som politiken och politiker tycks tro att deras vilja att skapa vissa förutsättningar via lagstiftning med automatik leder till att verkligheten blir så som dom vill. När det gäller kapital- och inkomstbeskattningen i den onoterade företagsmiljön lever politiken på en annan planet.