Ett två tre dagar kvar

I skrivande sekund är det exakt 123 dagar kvar till VM i fotboll. Världsmästerskapet. The greatest show on earth. Sjutton år efter det att Berlinmuren hackades i småbitar ska någon lycklig lagkapten höja pokalen mot den tyska huvudstadens natthimmel och hela världen ska titta på.

Och visst kommer det att kännas härligt när VM börjar. Men jag undrar om det inte är som allra härligast precis innan. Ungefär som när man var liten och kvällen före julafton låg i sängen med ögon större än silikonbröst. Totalt oförmögen att somna. Den där underbara känslan av att snart, snart börjar alltihopa. Och lika nervöst som vi indianspejare smög omkring för att kolla vad det stod för namn på julklapparna när våra föräldrar tittade åt andra hållet, lika nitiskt och med samma besatthet diskuterar vi nu lagens form inför sommaren. Och plötsligt saknar jag Göran Zackrisson!

Jag vet inte hur många av er som minns, men jag fullkomligt älskade Zackrissons ständiga ”Imorgon börjar OS”-reportage. Numera är han golfkommentator på nån sportkanal i kabelperiferin, lika fåordig och ibland lika obegriplig som förr, men då var han, åtminstone för mig, den som kom med budet om att något stort skulle hända. En ängel som blåste i sin basun, för att tala bibelspråk. Alltid med den där eftertänksamma tonen, mån om att placera saker och ting i sina rätta sammanhang. Göran och hans kameraman åkte runt nära de kommande OS-städerna och pratade med vanligt folk. Det fanns alltid nån tandlös bonde på ett fält bara någon kilometer från den största arenan som inte hade en aning om vad som skulle komma att utspelas bara meter från där han bodde. Och alltid nån gammal tant uppe i bergen som rabblade skridskotider samtidigt som hon rörde i en gryta och ropade order till vallhunden. Hennas åtta barn döpta efter finalisterna på hundra meter i Mexico City 1968.

Zackrisson visste precis hur underbart det är att vänta på något man längtat efter. För när det sedan väl är igång så går det så ohyggligt fort. Plötsligt är det kvartsfinal och sen har Brasilien eller Tyskland vunnit. Det är ju trots allt så att innan VM har börjat kan det inte ta slut. Efter finalen återstår bara att skjuta lite raketer, jubla eller sura, vända ryggen till och veta att det dröjer fyra år innan det är dags igen.

The greatest show on earth, som sagt. Det brukar jänkarna kalla sin fotbollsfinal, “Superbowl”. Mmm, vänta tills i sommar. Och eftersom inte USA utan snarare Brasilien eller Tyskland vinner hoppas jag på brassarna. Jag får gåshud varje gång Beckenbauer ler. Men tyskarna kan få komma tvåa eftersom mästerskapen kommer bli otroligt välorganiserade och för att de vet hur man brygger öl till alla svenska fans med vikingahjälmar. USA kan få brons som tröst för att de är rätt kassa på att göra öl. Eller som pojkarna i Monty Python lade orden: ”your american beer is like making love in a canoe. It´s fucking close to water!”

Niclas Kindvall