"En helt vansinnig anklagelse"

Skandalerna kring Skandia som slutade med Old Mutuals bud 2005 var en känsloladdad process som långt ifrån var enkel för de inblandade parterna.

På samma sätt kan torsdagens förhandling i Stockholms tingsrätt beskrivas. På förmiddagen började Andreas Hofmanns optionsaffärer i Skandia att avhandlas. Stämningsläget var laddat när parterna nu fått upp ångan ordentligt, snart en månad efter starten av rättegången.

Åklagare Stig Åström har tagit upp två affärer i åtalet. Dels en optionsaffär i maj 2005 som gav en vinst på 9,6 miljoner kronor, dels köp gjorda i juli och augusti som slutade med en förlust på 3,4 miljoner.

I det första fallet påstår åklagaren att Andreas Hofmann fått information om Old Mutuals intresse för Skandia sedan Christer Gardell träffat Old Mutuals vd Jim Sutcliffe den 5 maj.

Den 12 maj lämnade Old Mutual ett konkret budförslag i ett brev till Skandia och dagen därpå publicerades uppgifterna i Financial Times webbupplaga. Då sålde Andreas Hofmann sina optioner.

Men även förlustaffären i augusti var baserad på insiderinformation menar åklagaren. Andreas Hofmann köpte stora volymer optioner ända fram till den 12 augusti.

Enligt Stig Åström görs köpen med kunskap om att budet kan gå i lås kommande vecka.

– Han gasar på fredagen för han vet att det kommer ett möte på tisdagen, säger Stig Åström.

Den 16 augusti håller Skandia och Old Mutual ett möte i Stockholm där den konkreta budnivån läggs fram efter Old Mutuals granskning av Skandia.

Budet blir dock lägre än tidigare indikerade 45 kronor och optionspositionen riskerar därmed att bli en ren förlust.

Mötet tog slut omkring 15.00 på eftermiddagen och mindre än 40 minuter senare säljer Andreas Hofmanns sina optioner. Den snabba affären gjorde att en betydligt större förlust kunde undvikas.

– Det som händer är att Andreas Hofmann vräker ut alla sina köpotioner. Det gör han klockan 15.38 till 15.39. Större delen av de här optionerna skulle bli värdelösa om det här hade blivit känt på marknaden, sade Stig Åström.

Enligt åklagaren har Andreas Hofmann fått information från mötet. Precis som i de andra Cevian-relaterade affärerna i åtalet ska han också ha delat på vinster och förluster med Ossian Hellers.

Åklagaren pekar i denna del på Excel-dokument där det framgår att optionsaffärerna delades i två delar. Namnet på Excel-filen är ”A&O inv”, vilket ska utläsas som Andreas och Ossians investeringar, enligt åklagaren.

Ossian Hellers gav svar på tal direkt när han höll sin försvarspresentation timmen för lunch.

– Det hade varit bra om detta hade varit den första åtalspunkten för då hade många av åklagarens teorier fallit ihop som de korthus de är, inledde Ossian Hellers.

Han började med att peka på att åklagaren under utredningen velat fram och tillbaka om källan till informationen kring Skandia.

Under en period var han inte misstänkt för att ha läckt till Andreas Hofmann. Misstankarna riktade sig då istället mot Magnus Kjellberg på Morgan Stanley som agerade rådgivare i affären. När åtalet väl väcktes vad det dock Ossian Hellers som återigen var misstänkt.

Men enligt Ossian Hellers går det att bevisa att Andreas Hofmann inte gjorde affärerna med insiderkunskaper.

Optionsköpen 9-10 maj gjordes vid en tidpunkt när ingen ny information hade kommit fram, enligt Ossian Hellers. Dessutom var löptiden på optionerna satta till mitten av juli, innan den tidpunkt då budprocessen beräknades vara klar, enligt Old Mutuals brev den 12 maj.

Enligt Ossian Hellers visar detta tydligt att Andreas Hofmann inte hade insyn i processen.

Att läckan till media ändå gjorde investeringen extremt lönsam var inget skäl till köpet.

– Det är ingen investeringsrational att något ska läcka. Det är uteslutet, sade Ossian Hellers.

Han pekade på att flera av de inblandade såg det som troligast att det var Old Mutual själva som läckte uppgifterna för att skrämma bort andra budgivare. Att Ossian Hellers själv skulle vara läckan förnekade han bestämt.

Han hade inget uppdrag att analysera Skandia vid denna tidpunkt och blev själv överraskade över läckan liksom flera andra på Cevians kontor.

– Det finns tyvärr den här typen av fulspel i finansbranschen, sade han.

På samma sätt menar Ossian Hellers att han inte var inblandad i den andra delen av åtalspunkten, optionsköpen i juli och augusti.

Andreas Hofmann köpte då optioner med lösenkursen 42,50 kronor samt 45 kronor. Ossian Hellers pekade på att den budnivå som Old Mutual angav redan i maj – 45 kronor – gjorde att optionsaffärerna redan från början skulle innebära en förlust om man räknar in kostnaderna för optionerna.

”Optionsköpen vore därmed fullkomligt irrationella för en insiderbrottsling med insyn i processen. Detta bevisar att Hofmann saknade insyn”, slår Ossian Hellers fast i sin presentation.

Han hävdade att han med den kunskap han hade om processen aldrig skulle ha investerat i optionerna som åklagaren påstår.

– Skulle jag med insyn ha investerat i en säker förlust, frågade han retoriskt.

Han underströk också att åklagarens tolkning av Excel-filen ”A&O inv” därmed faller. Eftersom han inte kan vara en del av optionsaffären kan han heller inte vara O:et i filnamnet.

Ossian Hellers återkom flera gånger i sitt försvar till att åklagaren ägnar sig åt effektsökeri och undanhåller fakta som inte passar in i åtalet. Han kallade till och med delar av åklagarens påståenden för en ”vansinnig ankagelse”.

– Det här omkullkastar precis alla teorier ni har lagt fram, sammanfattade han sin presentation.

Under eftermiddagen ska Andreas Hofmann lägga fram sitt försvar och därefter väntar förhör, bland annat med de åtalade samt Christer Gardell.