"En bra fond står inte på tå och faller"

Inredningen hos fondförvaltaren Rhenman & Partners Asset Management skvallrar direkt om en familjär stämning i teamet. Från hallen kommer besökaren direkt in i ett vardagsrum där två begagnade mintgröna soffor står centralt mittemot varandra. Soffgruppen är ärvd av fondförvaltaren Henrik Rhenmans föräldrar.

Det är också här han möter många av sina kunder och representanter för små börsbolag. Där håller även firmans fyra anställda sina möten.

Henrik Rhenman är precis hemkommen från en investerarkonferens i Boston och har dragit på sig en förkylning som satt sig på stämbanden.

Han är en av tre partners på firman som bär hans namn. Alla har ett förflutet på Carnegie. De arbetade dock inte samtidigt på investmentbanken. Göran Nordström, vd och tradingchef, slutade två år innan Carl Grevelius kom till banken. Henrik Rhenman var på banken under tio år.

Rhenman och Grevelius slutade samtidigt på Carnegie när banken stod inför en ägarförändring 2006.

– Det var en väldigt otydlig ägarbild på Carnegie. Då tänkte vi att det var roligt att starta något eget, säger Henrik Rhenman.

Han som då var 50 år hade varit tjänsteman i 27 år, varav cirka 20 år inom finansbranschen.

– För mig blev det tydligt att om jag inte tar den här chansen just nu, när jag ändå inte vet vad som kommer hända med mitt företag, så kommer jag aldrig göra det. Det var lite grann att man sparkade ut sig själv i det verkliga livet.

Resultatet blev ett fondbolag som bildades 2008 och året efter, sommaren 2009, startade bolaget en global läkemedelsfond, Rhenman Healthcare Equity L/S.

Sedan starten av denna kan Henrik Rhenman stolt presentera sig som en stjärnförvaltare då fonden precis blivit rankad som 1:a bland 52 globala hedgefonder i kategorin ”Global Equity EUR” i senaste numret av Eurohedge.

Henrik Rhenmans intresse för läkemedel startade när han arbetade som analyschef på SEB Fonder på 1990-talet. Samtidigt drog banken igång en läkemedelsfond. När förvaltaren Bertil Hållsten var redo att gå i halvtidspension fick Henrik Rhenman chans att ta över.

– Jag var lite sugen att sköta min egen fond. Man är lite herren på täppan då och får bestämma själv vad man ska köpa och sälja.

Redan vid den tidpunkten gick förvaltningen bra. Hemligheten till framgångarna var filosofin att investera i de små biotech-bolagen. Vid den tiden, under 1990-talet, var bioteknik en obeprövad bransch där stora bolag som Astra Zeneca inte trodde på bioteknik utan ansåg att det var en modeföreteelse.

– I dag, 20 år senare, är 30 procent av läkemedelsindustrin bioteknik, så det var en jättemiss. Varför gjorde de stora bolagen detta, de som borde förstå så mycket, frågar Rhenman retoriskt.

Han förklarar det med att de stora bolagen trodde att patienterna skulle välja tabletter framför sprutor. Vad storbolagen glömde bort var att innovationshöjden var så hög att det inte gjorde något. Man började ta fram läkemedel för sjukdomar där det inte fanns några piller.

– Har man en allvarlig sjukdom vad gör en spruta då? Man satte likhetstecken vid att bioteknik var något som skulle ersätta pillren. Sprutorna konkurrerade aldrig med pillrena eftersom de jobbade med andra frågor.

De stora bolagen blev förbisprungna av mindre bioteknikbolag dit riskkapitalet började strömma in via börserna. Detta gäller framförallt i USA där det idag finns 50 bolag som tjänar pengar och lika många till på väg.

Rhenman & Partners Asset Management, som alltså bildades för tre år sedan, är ett mindre företag med fyra anställda, varav tre är partners. Henrik Rhenman har lagt ut all administration SEB, annars hade firman behövt fler anställda.

– Det är inget självändamål att vara fyra personer. Jag tror att vi är dubbelt så stora om två år.

Hur är det att jobba i det här mindre formatet?

– Det är väldigt trevligt. Här kan jag ligga på den här soffan och läsa analyser och behöver vi prata med varandra så kan vi bara öppna dörren och höja rösten. Det är enormt flexibelt och informellt. Jag tycker att det är jättebra!

Men han erkänner att det finns nackdelar med att vara så få också. Exempelvi om han som är den enda förvaltaren blir sjuk blir företaget sårbart.

– Men i praktiken spelar det ingen roll. Det påverkar så lite på kort sikt. En bra fond står inte på tå och faller. Man har placerat så att man ska klara både bra och dåligt börsklimat.

Rhenman & Partners vände sig från början till privatpersoner och mindre institutioner. Nu när fonden visar framfötterna och gått upp cirka 44 procent sedan start har även större institutioner börjat visa intresse. Publiken är bred med småspararna undantaget då minimibeloppet att investera ligger på 25.000 kronor.

Sektorfonder är speciella. Det vanligaste är att ett fondbolag antingen har en global fond eller en Europafond. Rena sektorfonder har inte en stor del av marknaden men Rhenman tror att dessa kommer ta större del inom kort. Han förklarar att han ofta får frågan varför man ska investera i läkemedelsfonder.

– Om du vill ha en placering mot framtidens läkemedelsföretag så får du det inte på något annat sätt. De stora globala fonderna investerar i stora bolag och det räcker inte att du investerar i småbolagsfonder för de investerar sällan i läkemedel.

Läkemedelsbranschen har fått en stämpel att vara för defensiv. Henrik Rhenman tar ytterligare ett exempel med Astra Zeneca som utgångspunkt. Aktien tillhör inte de som stiger mest när ett typiskt verkstadsbolag går som bäst. Aktien håller även emot när verkstadsbolagen går riktigt dåligt.

– Det finns definitivt en defensiv prägel på branschen. Men det är fel att kalla branschen för defensiv eftersom det är så många små och medelstora bolag som lever med riskaptiten. När det är konjunkturuppgång så stiger riskaptiten och då vill man äga framtidsföretag som ett nytt cancerföretag i Norge. Och när ett sådant bolag går som bäst så går det upp 100 procent på ett år.

Han menar att det finns stora möjligheter som förvaltare att lägga sig offensivt i en miljö som, enligt honom, präglas av framtidstro och högre tillväxt.

Henrik Rhenman förklarar även att det börsnoteras ”frustrerande många” nya läkemedelsbolag globalt varje år. Under de 20 år han bevakat branschen stöter han på cirka 1-2 nya bolag varje vecka.

– Jag blir lika ledsen varje gång att jag inte kan mer och lika glad blir jag också att det finns nya möjligheter. Det är väldigt blandat.

Har du koll på bolagen innan notering?

– Det är en bra fråga. I princip ja och i princip nej.

Vad betyder det?

– Vi skulle kunna göra det men vi hinner inte. Vi träffar dessa bolag i olika sammanhang i samband med börsintroduktionen. Jag prioriterar ned det många gånger eftersom jag inte kan investera i det än så det blir en ren konkurrensbevakning. Det hinner jag helt enkelt inte med i den utsträckning som jag skulle vilja. Däremot kan jag säga att om en ny teknologi är på väg att revolutionera marknaden då hör jag talas om den och då sätter jag in mig i den.

Henrik Rhenman pekar på tre områden inom läkemedelssektorn som är mest intressanta för fonden. Cancer har en stor tillväxt rent medicinskt då det kommer fram mycket nya läkemedel kring cancer. Det andra området handlar om det immunologiska fältet, alltifrån vacciner till preparat mot sjukdomar som ALS och Reumatism. Det tredje området är sjukdomarna som man kallar för orphan – sjukdomar som drabbar få.

– Där kan man få särskilt höga priser och särskilt bra skydd för läkemedlet. Trots att det är så få patienter så kan det bli ett lönsamt läkemedel. De tre områdena brukar jag framhäva.

Han nämner även ett fjärde område som han anser är intressant men svårt – läkemedel riktade mot det centrala nervsystemet. Men hjärnan är så pass komplicerad att det är svårt att utveckla läkemedel mot hjärnans sjukdomar.

– Men man jobbar till exempel mycket med Alzeimers. De som lyckas med nya preparat har enorma vinster att hämta, men det är så svårt. Det finns inget område där de misslyckats så ofta.

Henrik Rhenman tror, inte helt förvånande, att läkemedelssektorn kommer gå fortsatt bra. Han hänvisar till att den gick bättre än världsindex förra året. I år har den inte gått lika bra med fortsätter ändå att stiga.

Under några år var man orolig för att läkemedelsbranschen hade för mycket patentutgångar men den oron är nästan borta, menar han.

– Men det speglas ännu inte i värderingarna. Man är visserligen inte orolig för patentutgångarna längre utan för hur snabbt de nya läkemedlen ska komma ut och hur mycket de ska sälja för.

Vilken har varit din sämsta investering?

– Det var ett bioteknikbolag som hette Maxim som var noterat här i Sverige. De utvecklade ett cancerläkemedel och de fick nej av FDA eftersom de inte litade på de kliniska resultaten. De menade att om man inte har två studier så kan man inte godkänna detta. Det var en felbedömning av mig helt rätt upp och ned, säger han och förklarar att detta var tio år sedan.

Din bästa?

– Det kommer jag inte ihåg. Skälet är att man egentligen bara kommer ihåg det som går dåligt. Det stämmer bra när jag tänker tillbaka på mina 20 år i branschen. Det har gått bra för de fonder som jag har förvaltat men det är inte det som jag kommer i håg. Jag kommer bara i håg alla de smällarna man fått, börskrascherna och de dåliga åren. De bra åren sätter ingen stor prägel. Det är lite grann människans natur. Vi har en tendens att lära oss av våra misstag mer än om våra framgångar.