En anonym undersåtes betraktelse

No names!

Så här skriver den lilla mänschan:

”En kvart med tv-chefen

Det är måndag morgon och tv-chefen är på strålande humör.

Efter några minuter på redaktionen kastar han sig över telefonen och utbrister:

– Världsklass! Världsklass!

Så slänger han på luren.

DN-journalisten Croneman har visst imponerat på tv-chefen som, med förtjust min, river ur hans artikeln och lägger den omsorgsfullt vid sin vänsterarm.

– Vi får den kultur som vi förtjänar i det här landet, säger chefen kryptiskt och tar på sig hörlurar.

Man undrar vad det är för orkester. Men en tv-chef stör man inte hur som helst.

Nu pausar han från skrivandet – för att trumma på skrivbordet.

Tumdumdidumtrum.

Snart kompar han med sina guld-vita-gympaskor.

Bombomdibombom

Telefonen ringer:

– Tjenare!

Det verkar vara ett scoop för tv-chefen pratar siffror.

– Jamen, det blir äpplen och päron. Jag vill ogärna hjälpa dig men… vi vill ju inte förvärra din situation, säger tv-chefen med lurig röst.

Snart är han nöjd.

– Jag lyfter på hatten och tackar. Hej!

Nonchalant som en amerikansk actionskådis slänger han på luren.

Så sneglar han åter på Croneman-artikeln och ler förtjust.

Rättar till glasögonen och trär på sig en allvarsam min, fortsätter att skriva men pausar snart för att trumma och stampafot.

Plötsligt tar tv-chefen av sig hörlurarna, lutar sig tillbaka på stolen och utropar:

– Vad bra originalversionen av sex & gasolin är! Riktigt jävla bra asså. Jag har den på repeat.

Hans telefon ringer.

Låter som någon från det där scoopet. Samtalet drar ut på tiden och tv-chefen blir irriterad.

– När?! Vi lägger ut det här som Burt Bacharach säger: Any day now.

– Jag sa Burt Bacharach! Gillar du inte Bacharach? Ok… Hej!

Tv-chefen slänger på luren och fortsätter att skriva.”

Rätt kul skrivet på det hela taget, säger jag. Men vill för ordningen skull påpeka att jag definitivt inte har några gympadojor med något som helst inslag av guld.

Guld på gympadojor är fult!

Eller har jag fel?