Ekonomer sågar arbetslöshetsmål

Ekonomiprofessorn Assar Lindbeck formulerade redan för flera år sedan sin kritik mot den förra socialdemokratiska regeringens arbetslöshetsmål då han i en debatt sa:

– Eftersom regeringen själv kan bestämma vilken öppen arbetslöshet man vill visa så är jag förvånad varför man inte satte målet till noll procents arbetslöshet.

Kanske är det den typen av argumentation som arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin har tagit till sig när han deklarerat att han inte har något siffermål för arbetslöshet och sysselsättning.

Detta alltså i motsats till föregående regering som hade klart definierade mål inom detta område. Men Littorin hävdar att det räcker att ha ”full sysselsättning” som mål, och att detta betyder att ”alla som kan och vill jobba” ska ha ett jobb. (SvD 2006-11-06).

Däremot är finansdepartementet med finansminister Anders Borg i spetsen inte lika främmande att införa ett mätbart mål, och har indikerat att ett sådant kan komma att presenteras nästa år.

Att arbetsmarknadsdepartementet och finansdepartementet har olika åsikter i denna fråga är kanske inte så förvånande, och Littorins avoga inställning till definierade mål kan vara av politisk natur.

Flertalet ekonomer, som följer och försöker förutspå utvecklingen på arbetsmarknaden, verkar emellertid vara inne på samma linje som Littorin; att ha mål för arbetslösheten är tämligen meningslöst.

– Ett sysselsättningsmål kan vara bra på mycket lång sikt, men är på kort sikt väldigt svårt att styra, säger Håkan Frisén, ekonom på SEB.

– Desto lättare är det att påverka arbetslösheten, och det var därför den förra regeringen fokuserade på just arbetslösheten istället för sysselsättningen, fortsätter han.

Men just detta faktum gör att många ekonomer är skeptiska till att ha ett mål för arbetslösheten.

– Det är mycket lätt att manipulera och blir därför meningslöst, säger Frisén.

Den öppna arbetslösheten, definierad som andelen av arbetskraften som inte har jobb, blir lägre om arbetskraften minskar. Därmed kan regeringen minska arbetslösheten genom att plocka bort människor från arbetskraften genom att till exempel stoppa in dem i diverse åtgärder. Men på sikt riskerar detta att istället slå negativt på sysselsättningen.

Sven Arne Svensson, ekonom på Skandiabanken, anser också att nivån på arbetslösheten därmed inte speglar den verkliga utvecklingen.

– Åtgärder i syfte att öka arbetskraftsutbudet leder ofta till att sysselsättningen ökar, vilket är positivt. Men det leder också ofta till att arbetslösheten på kort sikt förblir oförändrad, eller till och med ökar, eftersom arbetskraften blir större, säger Svensson.

Den nuvarande regeringens åtgärder går också i mångt och mycket ut på att öka utbudet då stramare regler vad gäller arbetslöshetsersättningen skall leda till att fler söker jobb. Därmed kan det finnas rent politiska orsaker till att Littorin inte vill ha ett arbetslöshetsmål. På kort sikt kan vi alltså föreslagna åtgärder ge en ökning av arbetslösheten. Och det är tveksamt om den modifiering av arbetslöshetsmåttet, som regeringen har annonserat, verkligen gör så stor skillnad.

– Det går väl i så fall att manipulera på något annat sätt, säger Håkan Frisén.

Ett sysselsättningsmål, som definieras hur stor andel av befolkningen som har jobb, skulle vara mer relevant, men inte heller här saknas problem. Det viktiga, menar flera ekonomer, är i så fall att målet är långsiktigt. Att påverka sysselsättningen på kort sikt är svårt, och kortsiktiga mål är därför också tämligen meningslösa.