EBM:s fasad rämnar

Det finns många rekord i rättsprocessen kring den stora insiderhärvan. Rekordmånga åtalade, affärer för rekordstora belopp, rekordstora utredningskostnader och rekordhårt motstånd från försvaret.

Beslutet att inte överklaga den friande domen innebär att Ekobrottsmyndigheten till sist även sätter rekord i velande.

Under utredningens gång har åklagarna och utredarna flera gånger bytt fot. Misstänkta har avförts och nya namn har tillkommit. I vissa stunder har åtal känts självklart, i andra stunder har åklagarna tvekat.

Stig Åström, som huvudansvarig åklagare, har varit öppen med detta, även under rättegången. När han och kollegan Yngve Rydberg nu beslutat att lägga sig platt efter den friande domen i Stockholms tingsrätt betyder det att de samtidigt erkänner att de saknade fog för att väcka åtal.

Det verkar som att åklagarna tolkat bevisningen mer utifrån det allmänna rättsmedvetandet, ”det här måste bara var insiderbrott”, än efter gällande lag.

Domen i Stockholms tingsrätt var friande på alla punkter i insiderdelen men rätten pekar på en rad graverande omständigheter i de åtalades agerande på börsen.

Just detta, att målet innehåller så många unika delar gör att en åklagare svårligen kan försvara att det inte prövas i flera instanser. Om det inte är så att åtal var obefogat från början.

Nu är det försvarets historieskrivning som vinner mark: Ekobrottsmyndigheten drev insiderutredningen för att rädda sitt eget skinn och myndighetsledningen ville bara se ett medialt åtal, strunt samma hur det sedan skulle gå i rättssalen.

Man kan fråga sig vad Ekobrottsmyndigheten egentligen ägnat sig åt sedan tillslaget våren 2007. Att insiderbrott är svårbevisat stod tidigt klart, inte minst efter domarna i Tivox- och Biacore-målen 2008.

Med enbart ett begränsat mått av analys hade man kunnat konstatera att den stora insiderutredningen hade samma problem med bevisningen. Det handlar om att belägga att insiderinformation funnits och sedan överförts till den som gjorde affären på börsen.

När åklagarna trots detta väckte åtal våren 2009 måste det ha berott på att de såg något som kunde undanröja detta bevisproblem. Nu kan man fråga sig vad detta var och varför åklagarna inte ens vill försöka få detta bedömt av hovrätten.

En slutsats som man kan dra är att EBM under flera år grovt felbedömt gällande lagstiftning. Myndigheten har utåt hela tiden sagt att verksamheten går fantastiskt, ständigt blir effektivare och att grov brottslighet på börsen är prioriterat.

Resultatet är det rakt motsatta och visar att EBM i själva verket brottas med enorma problem. Fasaden har till slut rämnat.

När den friande domen vinner laga kraft i nästa vecka betyder det att myndighetens insiderutredare kan ta en lång semester.

Ett stort antal pågående förundersökningar måste av allt att döma att läggas ner och många av de anmälningar som kommer in från marknaden och Finansinspektionen kan snabbt skrivas av. Allt detta som en konsekvens av att EBM accepterat att lagen inte är hårdare skriven än vad den faktiskt är.

Det absurda i situationen är att Ekobrottsmyndigheten kommer att kunna redovisa rekordsiffror när 2010 års insiderarbete sammanfattas.

Ärendebalansen, antalet öppna ärenden, kommer att sjunka radikalt och genomströmningstiden, den tid det tar innan ett ärende avskrivs eller går till åtal, kortas drastiskt.

Den enda smolken i statistikbägaren gäller antalet väckta åtal och fällande domar men det går säkert att dölja.

Till sist kan det konstateras att Ekobrottsmyndighetens kovändning efter den friande domen gör att flera förändringar nu är nödvändiga.

Antingen måste lagen skrivas om och Ekobrottsmyndigheten få de resurser som krävs för att utreda mer komplexa brottsmisstankar på börsen. Den synen har redan förts fram från flera håll efter tingsrättens friande dom.

Eller så måste läget accepteras som det faktiskt är. Det skulle betyda att skaran av potentiella insiders som ens kan bli misstänkta för brott snävas in, att systemen för marknadsövervakning kan gå på lågvarv och att marknadsaktörernas anmälningsplikt kan mildras betydligt. Systemet med loggböcker är i princip ointressant.

Dagens modell för att beivra marknadsmissbruk är helt enkelt feldimensionerad sett till domstolarnas tolkning av lagen.

För EBM återstår i så fall att i framtiden enbart beivra enklare former av marknadsmissbruk och enstaka styrelseledamöter som handlar med aktier i eget namn vid fel tillfälle.

Oavsett vägval är nuvarande situation långt ifrån rättssäker. Det är ett ansvar som ytterst vilar på lagstiftaren.