Drömmen om att köpa billigt – och sälja dyrt

Det fanns tusentals av saker i auktionshuset. Det gällde att hitta något som var lagom dyrt och hade hög omsättning. Något som jag hade råd att ta kontrollen över. Men vad kunde det vara?

Först bläddrade jag igenom olika sorters läder, men det hade jag inte handlat med så mycket förut och hade därigenom ingen erfarenhet av; samma sak med olika textilier. Kanske någon rustning som var eftertraktad och vanlig eller vapen, men omsättningen är oftast inte så hög på dem.

Om jag nu skulle tjäna pengar genom att handla med varor på auktionshuset så gällde det ju att hitta rätt vara.

För ett tag sedan så läste jag på nätet om någon som hade utvecklat ett smart system för att tjäna pengar genom att handla med olika varor på auktionshuset i World of Warcraft. Det var alltså inga riktiga pengar. Det var guld som kunde användas för att köpa andra saker i Azeroth, som världen heter. Inte för att det inte går att växla guld till riktiga pengar. 100 guld kostar runt 40 kronor om man köper från någon av de större leverantörerna som IGE eller Team-VIP.

Problemet är egentligen inte att hitta sätt att tjäna pengar på, utan att växla guld i spelet till riktiga pengar om man vill att framgången ska synas i den riktiga världen. Blizzard som tillverkar spelet slår brutalt ner på alla personer som försöker göra detta.

När spelaren går in i spelet så godkänner han/hon ett End User Licence Agreement. I detta står det att genom att godkänna avtalet så säger spelaren upp alla rättigheter att växla värdet av de virtuella sakerna de äger i spelet till riktig valuta. Det finns inget val om du vill spela, det är endast genom att godkänna det som man kan spela.

Blizzard tvekar inte en sekund att stänga ner ett konto som idkar handel på detta sätt. Det innebär att det inte finns många som vill riskera de månader de tillbringat i spelet. Om kontot stängs ner så förlorar man allt; utrustning, guld och timmar av spelande. Så de som försöker att tjäna en hacka startar oftast speciella konton för detta. Konton som egentligen inte innehåller något. Stänger Blizzard ner detta så spelar det inte så stor roll.

Men inget säger att man inte kan ”spela” på auktionshuset, tjäna lite guld genom att kontrollera priset på en vara och se till att denna vara endast finns att köpa av mig! Då jag inte kan bli rik på att kontrollera Ericssons aktier i verkliga livet, så kan jag i alla fall kontrollera Mithril i Azeroth en kväll.

Det finns två grundläggande regler på alla marknader som både bestämmer priset och hur man kan tjäna pengar: tillgång – efterfrågan, och köp lågt – sälj högt.

I spelen så är det utvecklaren av detta som bestämmer tillgången på olika varor, ovanliga varor säljs dyrt och vanliga billigt, precis som i vår fysiska värld. Även ovanliga säljs dyrt, bara på grund av att de är just detta, ovanliga. Om man vill tjäna pengar på handel, köp ett äpple för en krona av grannen och sälj den till någon som vill ha ett äpple för fem kronor. Eller, köp aktien när den är låg, sälj när den är hög. Enkelt va?

Sporrad av Julian Dibbells senaste bok, Play Money, bestämde jag mig för att testa om även jag kunde tjäna några guld genom att spela på auktionshuset. Efter att jag bläddrat igenom varorna en stund så bestämde jag mig för ta kontrollen över en metall som kallas Mithril. Denna kan man utvinna runt om i Azeroth genom att hacka fram den i berg, för att sedan använda i tillverkning av rustning, vapen och andra saker. Eller så kan man helt enkelt sälja det till andra spelare och tjäna några guld.

Enligt Allakhzam, som är en databas över de saker som finns i Azeroth, så kostar en Mithril bar i genomsnitt 16 silver. Det vill säga, om man räknar fram ett medelpris på alla servrar. Då metaller för det mesta säljs i paket av 20 stycken så blir det 3.20 guld.

Det fanns en hel del Mithril i auktionshuset. Priserna varierade från 2.50 guld upp till 3.50. Jag köpte ut allt. Skulle jag göra detta så skulle jag göra det rätt. Så med en hel mängt Mithril i mina säckar så gällde det nu att lägga ut dom i auktionshuset igen, till mitt pris.

Då det inte finns ett faktisk värde av Mithril, utan endast en summa vad spelare är villiga att betala så var det nu upp till mig att testa marknaden. Det är ungefär som bostadsmarknaden i Stockholm, lågt monetärt värde, högt reellt värde. Jag lade ut all metall för 4 guld styck.

Nu hade jag förbrukat 20 guld. Men om jag sålde min Mithril för utsatt pris så skulle jag ju definitivt gå i vinst. Problemet var ju om någon annan ville sälja så var det enkel för dessa att erbjuda samma metall till ett lägre pris och mina skulle ingen ens titta åt. Så jag var fast i auktionshuset och var tvungen att aktivt rensa bort andra försäljningar.

Minuterna gick…

Jag fick det ena erbjudandet efter det andra. Ska du inte med till Upper Blackrock Spire, ska du inte med till Zul’Gurub. Visst lät det lockande att ge sig in i en grotta för att hjältemodigt besegra monstren, men har man bestämt sig så.

En kvart senare så fick jag sålt mina första Mithril. Det var två spelare som köpte 20 var och jag hade fått åtta guld tillbaka. Själv var jag faktisk lite förvånad över att de köpte ut dem till ett sådant överpris. De måste verkligen ha behövt metallen. Jag kanske skulle ha tagit mer för dem?

Sedan följde en ganska händelselös timme. Jag fick sålt lite, och köpte lite.

En timme in i min nya karriär som härskare över Mithril låg jag minus nio guld. Men jag hade nu flera auktioner på gång och mitt lager av Mithril verkade öka snabbare än min förtjänst. Efter en timme hade jag fått nog. Vilket otroligt tråkigt sätt att spendera sin tid, med tanke på alternativet! Så jag lät auktionshuset sköta sig själv och följde med till en grotta istället.

När jag var tillbaka två timmar senare så hade jag fått sålt ytterligare Mithril, men det hade även dykt upp andra försäljningar som var billigare än mina. Men klockan hade blivit för mycket för att fortsätta.

För att få lite mer kött på benen till denna text så skicka jag privata meddelanden till de personer som hade köpt ut min Mithril. Jag tänkte att jag kunde prata lite med dem om priser och sådant. Men ingen svarade på mina meddelanden. Kan tänka att de ansåg det lite magstarkt, ”först säljer han mig Mithril till ett överpris, sedan vill han prata med mig om det, glöm det!” Nåväl, jag loggade ut. Men när jag stod där och borstade tänderna så log jag lite för mig själv, det var ju trotts allt ett lyckat experiment. Det gick faktiskt att tjäna pengar.

När jag loggade in dagen efter så hade jag sålt Mithril så jag fått tillbaka de guld jag satsat. Men jag hade nu även en hel del Mithril i banken. Om jag lyckades sälja detta till samma pris som övriga så skulle min förtjänst bli runt 16 guld. Inte illa för så lite tid.

Slutsatsen är att, visst är det möjligt. Jag skulle inte kunna den, men någon med mer tålamod och hunger att tjäna guld genom auktionshuset skulle definitivt kunna göra det. Eller någon med royalities för att skriva en bok om det. Samtidigt som det är skrämmande hur mycket det verkliga livets kapitalist har styrt utvecklingen av Azeroth, så är det även intressant att det över huvud taget är möjligt. Spela World of Warcraft – bli en duktig kapitalist. Att detta fungerar, trots att alla säger sig spela ett spel.

Peter Zackariasson

[email protected]