Hemlige finansmannen Lars "Donkey" Bane i London är enligt rykten den som torskade mest på Carnegie. Men Realtid.se kan nu avslöja den sanna historien.
"Donkey" skulle ta över


Bane liknar åsnan ur Shrek-filmerna, och kallas därför ”Donkey” av sina bekanta.
Realtid.se har tidigare skrivit om en källas uppgifter om att Patrik Enblad och Anders Böös med partners satsade 300 miljoner kronor för att köpa nästan 10 procent av Carnegie innan kraschen, varav Enblad/Böös, Patrik Brummer, Gustaf Douglas och familjen Ehrnrooth i Finland alla satsade 75 miljoner kronor var.
Brummer och Casimir Ehrnrooth dementerade att de var inblandade, Enblad ville inte kommentera saken och Douglas gick inte att nå.
Sedan hörde källan av sig igen och uppgav att Lars Bane i själva verket var den som tagit ledarrollen i planen och satsade mest.
– Jag har inga kommentarer till uppgiften, säger Bane själv när Realtid.se når honom under fredagens eftermiddag på telefon från London.
Han är chef för hedgefonden Noonday Asset Management LLP, som förvaltar 240 miljarder kronor enligt senast inlämnade dokument till amerikanska finansinspektionen SEC.
En annan källa med god insyn i Noonday uppger för Realtid.se att Bane för Noondays räkning var med i de inledande diskussionerna med Enblad och Böös, men drog sig senare ur.
– Bane var med första gången som Enblad och Böös gjorde ett försök att köpa Carnegie. Bane tittade noggrannt på det och skulle bistå med finansiering. Det fanns folk som skulle göra affären, och Bane skulle stå för finansieringen, säger den källan.
– Men det stämmer inte att han var med i den affär som Enblad/Böös slutligen gjorde. Realiteten är att den uppgiften om att Bane skulle vara med på det, är felaktig. Bane tackade nej till att vara med i den andra, slutgiltiga omgången.
Böös och Enblads plan var att ta makten i Carnegie genom att köpa en ägarandel på 10 procent i aktiemäklarfirman, och satsa på att driva den mer professionellt.
Idén var att minska aktiviteter som Carnegies konstutmärkelse ”Carnegie Art Awards” och öka professionalismen inom Carnegie.
Den olyckliga utvecklingen av Carnegie hade pågått länge enligt källan, och lett till att Carnegie blivit nästan som en ”egen organism”.
Antalet anställda inom administration och backoffice hade blivit relativt sett mycket större än hos andra likvärdiga firmor som HQ, Enskilda och Handelsbankens motsvarande avdelning.
– De fasta kostnaderna hos Carnegie blev extrema, säger källan.
– Trots att de bästa anställda drog in mycket pengar, så tjänade de ändå inte så bra i slutändan. Eller de tjänade väldigt bra, men skillnaden var stor jämfört med stjärnorna på andra firmor.
Tanken var att göra Carnegie till den framgång som mäklarfirman Alfred Berg var tidigare. Alfred Berg hade fokus på business, och genom att skala bort all lyx och allt runtomkring skulle Carnegie kunna gå samma väg.
Alfred Berg hade under sin storhetstid en väldigt liten ”kringorganisation”, och de bästa anställda (”high perfomers”) tjänade extremt bra.
Carnegie skulle kunna ha en motsvarande professionell inriktning var tanken, till skillnad från tidigare då Carnegies ledning inte ens var med i affärsverksamheten.
Tidigare Carnegie-vd:n Karin Forseke var på sin tid inte aktiv i Carnegies själva verksamhet, och hennes efterträdare Stig Vilhelmson hade i och för sig varit mäklarchef. Men efter att Vilhelmson blev vd så drunknade han i Carnegies administration.
– Nu var tanken att sätta det affärsmässiga i förgrunden, säger källan.
Det var bakgrunden till Böös/Enblad-initiativet.
Både Böös och Enblad hade erfarenheter som vd:ar för HQ där de lyckats väldigt bra.
I idén låg även att satsa på ”private banking” med banktjänster för rika privatpersoner, och asset management med kapitalförvaltning av andras pengar.
– Tanken var att uppnå hög tillväxt för Carnegie.
Och det skulle ske genom att göra folk mer delaktiga.
Det var tanken, och det var i och för sig inget revolutionerande utan normala ”hygienfrågor”. Det handlar bara om att genomföra det.
Som det var tidigare var Carnegies affärskultur snarare ”rather lucky than smart”.
Vem är då Lars Bane?
Få känner till honom. Det nämns aldrig något om honom.
Häromåret var det någon i affärspressen som gjorde en lista över de viktigaste människorna som är under 40 år gamla.
Då dök Bane upp på listan, och tidningen ringde och frågade honom om en bild.
Han frågade då om han kunde skicka ett urklipp från åsnan ”Donkey” i filmen Shrek, eftersom Bane liknar åsnan och därför kallas ”Donkey” av sina bekanta.
Men tidningen gillade inte tanken.
Enligt den senaste uppgiften som lämnats in till amerikanska finansinspektionen SEC, står det att Noonday förvaltar ett kapital på 28 miljarder dollar, alltså cirka 240 miljarder kronor.
Realtid.se erfar i efterhand av en källa att det inte var den gamle Casimir Ehrnrooth utan en annan familjemedlem Ehrnrooth som varit inblandad i diskussioner kring Carnegie.





