Dömd för handel med sig själv

Enligt en dom från tingsrätten i förra veckan, blev utfallet att Pietreanu ansågs ha utövat ”otillbörlig marknadspåverkan” enligt Lagen om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument.

I och för sig var straffet inte så hårt med dagsböter på 5.000 kronor och en avgift på 500 kronor enligt lagen om brottsofferfond.

Depåerna låg hos E-trade men var registrerade i försäkringsbolaget Friends Provident Ltd:s namn. Bakom depåerna stod dock Pietreanus hustru, mamma och svärfar, men i själva verket var det Pietreanu som handlade via depåerna och formellt hade han fullmakt till det.

Pietreanu hänvisar till att han inte kände till förbudet mot att handla med sig själv, och att han inte har haft några illasinnade avsikter såsom kursmanipulation. Det har bara handlat om att han ville fördela värdepapper mellan depåerna, och i några fall hade han order inlagda i datorn som av misstag utförts mellan depåerna.

Conny Cedermark på advokatbyrån Nordia var Pietreanus advokat i målet.

Är ni besvikna över tingsrättens dom?

– Man kan väl säga så här att tingsrätten kom fram till att det hade begåtts fel, men att det var slarv som låg bakom och ingen avsikt.´

Kommer ni att överklaga?

– Domen får överklagas inom tre veckor och beslutet att överklaga eller inte överklaga tas av min klient i samråd med mig.

Det är dock inte säkert att det blir ett överklagande.

– Man skall komma ihåg att det dels tar tid innan hovrätten behandlar saken, dels är jobbigt att ta sig igenom ytterligare en process.

Cedermark kunde för sin del utkvittera advokatarvode på 9.548 kronor för hans arbete i målet.

Var inte det mycket?

– Det är snarare i underkant. Advokatarvodet kan skilja väldigt mycket från mål till mål. Det beror naturligtvis på hur stora förberedelser som krävs i respektive mål.

Den av staten fastställda advokattaxan i sådana här fall ligger på 1.104 kronor per timme exklusive moms.

– Det förekommer mål där det utgår väsentligt högre advokatarvoden än 9.548 kronor. Det här var ett relativt litet mål.

Kan det inte bli svåra gränsdragningsproblem med den här lagstiftningen om Pietreanu blev dömd för – till exempel är det då lika allvarligt att handla med sina kompisar som att handla med sig själv?

– Jag delar uppfattningen. Det finns ett utrymme för missförstånd hos enskilda som handlar.

– Många gånger i det datoriserade samhälle vi har idag är de som handlar privatpersoner, och de kanske inte har någon omfattande utbildning bakom sig. Då är det lätt att myndigheter och enskilda inte talar samma språk.

Är det fel på lagen?

– Jag kan inte säga att det är fel på lagen, men det borde finnas ett större mått av tydlighet.

Hur då?

– Bara det faktum att tingsrätten som i det här fallet kommit fram till att någon har gjort fel enligt lagens mening, men ändå visat att det inte var med avsikt. Det visar ju att den enskilde inte vetat hur han borde ha agerat istället.

– Jag tror att domstolen ofta kan komma fram till ett sådant avgörande eftersom gränserna på området är otydliga. Det är ett bekymmer. Strafflag skall vara tydlig.

I domen står även att Pietreanu får ”villkorlig dom”?

– Det innebär att domen kan omvandlas till annan påföljd om det under en viss prövotid begås ett nytt brott.

Vilket brott som helst?

– Det blir en ny domstolsprövning i så fall, där ställning tas till om det finns anledning att omvandla den villkorliga domen till fängelse.

Realtid.se får tag på Ekobrottmyndighetens ”finansexpert” Mikael Joelsson som deltagit i utredningen av Pietreanu-fallet.

Hur kunde det upptäckas att Pietreanu handlade med sig själv? Har ni avancerade dataprogram som känner av sånt?

– Nej vi har inga särskilda datorer för att upptäcka det, utan vi får in de flesta anmälningarna från i första hand börser och aktiemäklarna. De har en skyldighet att anmäla misstänkta fall av otillbörlig marknadspåverkan.

Sådana misstankar ska anmälas till Finansinspektionen.

– I sin tur får vi våra anmälningar därifrån.

Ekobrottsmyndigheten (EBM) kan även inleda egna undersökningar.

– Vi har inga speciella dataprogram som vi kör för att upptäcka misstänkta brott, men det har börsens avdelning för ”marknadsövervakning”.

– De har system som larmar när det dyker upp skumma grejer.

EBM har för sin del fyra ”finansiella specialister” såsom Joelsson som arbetar med utredningar av sådana här brott.

– Vår uppgift är att med vår erfarenhet från marknaden – vi har alla haft tidigare jobb i marknaden – att göra en analys av den handel som varit.

I Pietreanu-fallet kan Joelsson berätta att det var Stockholmsbörsen eller Nasdaq-OMX som det heter numera, som anmälde misstankar om Pietreanus-egenhandel.

– Från början hittade de 70 transaktioner i 16 olika aktier.

Det framgår av Joelssons egen ”promemoria” om fallet.

Gällde inte domen bara egenhandel med warranter?

– Nej, det gällde aktier, warranter, vanliga optioner och även svenska depåbevis – alla möjliga värdepapper.

Men hur kunde det uppdagas att det var Pietreanu som handlade via sin svärfars depå?

– Jag gissar att det av någon anledning framkom indikationer på att något var annorlunda.

Börsens marknadsövervakning får många ”larm” via sina datorer.

– Det kan vara hundratals larm om dagen, men i de flesta fall är det inga konstigheter.

Börsens dataprogram för detta heter ”Smart”.

– Finns det indikationer på något skumt, ringer börsen till berörda mäklare och frågar vilken kund som ligger bakom. På så vis kan man få reda på mer. Det är relativt avancerat.

Om åklagaren sedan väljer att inleda en förundersökning, har EBM rätt att begära in alla berörda depå- och kontoutdrag för att se vad som har hänt.

Det är inget som kunden kan sätta stopp för?

– Nej, naturligtvis inte.

Är kunden informerad över huvud taget om att myndigheterna begär in dokument om kundens förehavanden?

– Om det visar sig att det finns fog för misstankarna att man exempelvis handlat med sig själv, kallar vi till polisförhör och så vidare.

Innan dess för kunden inte veta något?

– Nej, men det kan förekomma att kundens mäklare eller bank ringer upp kunden och frågar ”Vad håller du på med?”. Det är väl det vanligaste.

Men i det här fallet hävdar ju Pietreanu att han inte visste att det var otillåtet att handla med sig själv?

– Det står i avtalet man skriver på när man blir kund, att det är otillåtet.

Hos E-trade där depåerna låg, står dock i villkoren att förbudet gäller fysiska personer, medan de aktuella depåerna stod formellt i Friends Providents namn.

– Men där har domstolen i flera fall likställt det med fysiska personer – till exempel om man har en kapitalförsäkringsdepå eller depå i eget företag.

– Så länge det är man själv som kontrollerar depåerna eller har en fullmakt att göra det, gäller förbudet att handla med sig själv.

Men i det här fallet hänvisade Pietreanu till att han tyckte det var ett praktiskt sätt att fördela värdepapper mellan depåerna, att handla med sig själv?

– Det spelar ingen roll, säger Joelsson.

– Tanken med en börs är att alla avslut ska vara ”riktiga” och verkliga kommersiellt. Kurserna ska sättas utifrån utbud och efterfrågan.

Joelsson pekar på att börsen är upplagd som en anonym marknadsplats.

– Ingen annan ser vem som står bakom köp- och säljorder. Ingen vet om det är samma aktör på båda sidor.

Men i exempelvis vissa warranter kan det vara ingen handel alls en dag?

– Då är det ännu värre, om man handlar med sig själv och det står för en stor andel av handeln i ett värdepapper.

Vill man nu av någon anledning absolut omfördela värdepapper mellan sina egna depåer, bör man enligt Joelsson kontakta sin bank eller mäklarfirma och be den göra det utanför börsen.

– Eller så kan man sälja i marknaden till någon annan, och köpa tillbaka av någon annan. Det är så de flesta normalt gör.

Men det blir ju orimligt i vissa warranter där det kan vara stora skillnader mellan köp- och säljkurser, så att det blir ett stort avbräck om man först säljer och sedan köper tillbaka samma värdepapper?

– Det är ju ingen som tvingar dig att göra det. Jag förstår varför Pietreanu har gjort det, men sättet det skett på har varit totalt felaktigt.

Pietreanu hänvisar även till att han haft ordrar inlagda i datorn för de olika depåerna så att affärer av misstag skett mellan de egna depåerna?

– Ja, men det är inga affärer som datorn har hittat på själv, utan det är den som sitter framför datorn.

– Visst kan man handla med sig själv av misstag om man har två olika depåer. Men då ska man direkt ringa till sin bank eller aktiemäklarfirma och be dem makulera affärerna.

Hur otillåtet det än är menar Joelsson att det är vanligt med egenhandel av värdepapper.

– Det är vanligt. Hur vanligt vet jag inte, men vi får hela tiden in anmälningar. Jag vet inte exakt hur många det är, men sannolikt 2-3 i veckan – olika varianter på det här.

Lagstiftningen om detta kom år 2005, så Joelsson påpekar att den än så länge är ganska ny.

– De fall vi tycker ser illa ut kör vi till tingsrätten så får de avgöra var gränsen går, och hitta en praxis.

Pietreanu hävdar ju att han inte hade några baktankar med sin egenhandel?

– Syftet med lagen är att de kurser som sätts i marknaden ska vara riktiga.

– De volymer som omsätts i marknaden ska också vara riktiga. Investerare ska kunna lita på statistiken och avsluten.

Men tänk om man handlar med sin kompis då? Var går gränsen för egenhandel?

– Det kan också vara straffbart att handla med sin kompis, om man innan kommer överens om priser och villkor.

Joelsson minns ett fal där två kompisar ”körde upp” en aktie och gjorde en inbördes affär på högre nivå.

– Om åklagaren anser att det är straffbart, görs ett åtal. Sedan är det upp till rätten att avgöra om det är det eller inte.

Så lagen omfattar kompisar också?

– Vi får se vad rätten säger. Har man själva kommit överens om priset och det inte är satt utifrån utbud och efterfrågan, och styr marknaden helt utan att någon annan vet om det – så kan det finnas en juridisk risk med att handla så.

Båda kan ju vara överens om ett pris på marknadsmässiga grunder?

– Det finns massor av gränser och hypotetiska resonemang.

– Jag kan väl säga så här: Vi gör en bedömning om hur vi tycker att det verkar ligga till.

– Om det är en affär som görs upp ”enligt marknadspraxis”, så kan vi bedöma det genom att de flesta av oss har jobbat i marknaden i 15-20 år.

Med ”vi” avser alltså Joelsson här de fyra finansiella specialisterna hos EBM.

– Och sedan är det åklagarens sak att avgöra, om en affär har skett inom lagen eller ej.

– Men visst – det är fortfarande en färsk och ung lagstiftning, så det krävs ganska många rättsfall innan praxis är satt och det är avgjort vad som är rätt och fel.

– Hittills har vi inte alls kommit dit ännu. Det är få fall av detta slag som har kommit till hovrätten.

Färre än vad som kan räknas på två händers fingrar?

– Jag vet inte.