Doktorn kan googla dig – eller kan han?

Enligt det juridiska regelverket – hälso- och sjukvårdslagens grundläggande regler – ska en läkare möta varje patient med respekt för självbestämmanderätten.

– På grund av respekt för integriteten har jag väldigt svårt att se att en läkare får googla sin patient inför ett möte, säger Anders Alexandersson, jurist på Socialstyrelsen.

Integritetsaspekten är väldigt tydlig: i en vårdsituation ska patienter själva välja vad de vill berätta. Därför, menar Alexandersson, bör en läkare först fråga patienten om man får söka information om denne.

– Googling ska vara en överenskommelse mellan läkaren och patienten där man ska tala om hur man fått information om denne, säger han och tillägger att det finns fullt av undantag från den tydliga huvudregeln.

Men efter att Realtid.se ringt upp olika läkare visar sig regelverket inte vara riktigt så enkelt.

Läkare Fredrik Settergren, 36, specialist i allmänmedicin och grundare av Tankesmedja Allmänmedicin är principiellt emot googlande av patienter. Trots det har han vid enstaka tillfällen sökt information om en patient som just lämnat rummet.

– Då har det varit av ren nyfikenhet, aldrig av misstänksamhet eller för att ”avslöja” något. Om patienten till exempel själv har berättat att hon är författare har jag blivit nyfiken på vad hon givit ut och gjort en snabb sökning, säger Settergren.

Men det är undantagsfall. Oftast har man inte tid.

Anmäl dig till Realtid.ses Nyhetsbrev Teknik Media och Telekom.

– Om jag skulle tro att patienten misstyckte skulle jag aldrig göra det.

Problem uppstår om läkaren får reda på saker som patienten inte själv berättat.

– Det förstör patient-läkarrelationen eftersom patienten inte känner till att doktorn vet mer. En patient kan ha goda skäl till att utelämna vissa saker, då har jag som doktor inget med det att göra.

Det centrala för Settergren är alltså orsaken bakom sökandet på nätet. Å andra sidan: det goda syftet kan komma på skam om läkaren får reda på oväntade uppgifter.

– Då är det integritetskränkande oavsett hur god avsikten var från början. De flesta läkare får till en förtrolig relation med bra, raka frågor.

Vilka fördelar finns med att googla en patient?

– Det skulle kunna ha en positiv inverkan om patienter berättar om något de är stolta över och jag senare berättar att jag läst mer om det på nätet. Rätt patient känner sig säkert bekräftad och jag har som doktor visat ett djupare intresse för min patient.

Fredrik Settergren har varit färdig specialist i två år. Han tror att en skillnad mellan yngre och äldre läkare kan vara att äldre inte ens kommer på tanken att googla.

Att det snabbt kommer nya redskap för kommunikation är onekligen en utmaning, anser Nils Lindefors, professor i psykiatri och verksamhetschef för Psykiatri sydväst i Stockholm läns landsting samt ansvarig för landstingets internetpsykiatri.

– Vissa debattörer hävdar att ungdomar tycker Google är mossigt och att det är nya sociala medier som är mer cool och intressanta.

Lindefors påpekar dock att läkare har vissa grundläggande spelregler som de måste följa.

– För planering av sjukvårdande behandling är det fortfarande information från patient och närstående via samtal samt strukturerade intervjuer som i allt väsentligt dominerar. Detta har alltid präglat läkararbete och tycks stå sig, anser Nils Lindefors.

Han tycker inte att internet brukar innehålla användbar och kvalitetssäkrad information som tillför något värdefullt för vare sig diagnostik eller behandling.

– Att söka på nätet är nog mest slöseri med tid.

Numera är patienter oftast bättre förberedda inför ett läkarbesök och har, på gott och ont, sökt information om sjukdom och symptom före ett läkarbesök. I takt med att läkare också googlar sjukdomar – exempelvis symptom via ett patientforum – så hittar de ibland, om än ofrivilligt, uppgifter om en patient som själv valt att vara öppen med identitet och sjukdom på forumet.

Generellt anser Mikael Rolfs, ordförande i Läkarförbundets råd för läkemedel IT och medicinteknik, att människor borde värna mer om sin integritet och tänka på vad vi exponerar på nätet.

Vad gäller hälso- och sjukvårdslagen menar Rolfs att integritetsdelen inte säkert rör sökning via Google, utan snarare avser att läkare inte ska tillgodose sig sekretessbelagt material.

– Får jag reda på något som skadar en patient måste jag kunna lyfta frågan vid nästa möte, säger han.

Kan det inte bli risk för snokande?

– Jag vågar påstå att vi inte är så nyfikna. De flesta jobbar hårt och tar inte med sig jobbet hem. Att lyfta en fråga handlar inte om personliga värderingar, utan skulle vara för att hjälpa patienten få bra vård.

Mikael Rolfs anser inte att det finns några särskilda fördelar med att hitta text om sin patient på nätet, utom möjligen som varningsklocka.

– Om en patient lämnar ut mer information om sin sjukdom på nätet än vid läkarebesök, så har läkaren misslyckats i sin kommunikation.

Hur är det med extremfall som självmordsledtrådar på nätet? En som försöker begå självmord ska omedelbart bli bedömd av en läkare men hur allvarliga självmordsfunderingar verkar vara på internet är svårt att avgöra. Dessa behöver inte vara sanna utan kan vara skrivna i ren affekt.

Om man, som läkare, ser ett sådant inlägg utan att göra någonting, gör man fel då?

– Detta är ett väldigt spännande område, jag vet inte exakt vad som gäller här. Det finns massor av spännande etiska och juridiska vinklar som vi kommer att få se mer av i framtiden.

Karin Båtelson, överläkare klinisk neurofysiologi vid Sahlgrenska universitetssjukhus jobbar mycket med IT och Patientdatalagen anser att det är nog mer intressant att googla sin doktorn eftersom man är i kunskapsunderläge som patient.

– Man vill försäkra sig om att man är i trygga händer. Det får vi vänja oss vid, säger hon.

– Fast om tio år kommer vi säkert att googla allting och det gäller även vården. Att en läkare skulle googla sina patienter en förmiddag ser jag som osannolikt nu. Man har fullt sjå med att få fram journaler, labbsvar och göra en grundlig intervju.

Om man råkar få reda på reda på någonting som rör patienten från annat håll. Vad bör man då göra som läkare?

– Lirka fram det ur patienten själv, om det är relevant. Man ska inte säga: ”jag läste på din blogg att du hade ont i foten också…”

För, påpekar Båtelson, ibland berättar patienten inte allting. Ofta kommer information från anhöriga eller andra personalkategorier som inte heller används i mötet med patienten. Om mötet ska bli bra, vilket är nödvändigt för fortsatt behandling så bygger det på förtroende för läkaren och därför ska man inte själv konfrontera patienten.

Överläkaren David Eberhard tar upp en något mer praktisk aspekt:

– Om man hittar information på nätet är frågan om man ska redovisa det i journalen, frågar han sig och svarar:

– Det är svårt, det beror ju på om det har relevans för patientens tillstånd.

Han kan inte se varför en läkare inte ska få söka på en patient på nätet.

– Om man träffar en person och vill få en bättre bild av henne så kan man ju eventuellt säga: jag går in på nätet och söker på dig.

Måste man berätta det för patienten?

– Det tillhör en viss hyfs men jag anser inte att man bör reglera folks sökvanor på internet.

– Om det är en offentlig person kanske vissa går in och skvallerkollar och det kan man ju ha synpunkter på men egentligen är inte det annorlunda än att läsa Hänt i veckan.

Sedan säger David Eberhard med eftertryck:

– Men har folk så lite att göra på jobbet att de hinner googla sina patienter så borde de istället ta sig an en patient till. Folk står på kö för att få träffa doktorn!

Kändisläkaren Stefan Einhorn har aldrig googlat en patient.

– Jag tror att i de flesta patient-relationer tillför googlande inget mervärde och då bör man avstå, säger han.

Ska en läkare googla sin patient bör det vara för att denne gynnas, anser Stefan Einhorn. Och om en läkare råkar komma över information bör man känna efter själv hur man ska reagera i mötet med patienten.

– Det är inget enkelt problem; om jag omedelbart bör informera min patient om detta. Tänk om någon med svåra alkoholskador berättar på sin blogg om hur mycket han super, och jag läser det då måste jag utvärdera om skadan av att berätta vad jag vet blir större än nyttan av att avstå. Om jag säger: jag såg att du var ute och söp igår, så kan förtroendet brytas, han byter doktor och då blir konsekvensen negativ.

Har man rätt att googla en patient av nyfikenhet?

– Nej, inte av ren nyfikenhet, utan bara om det ligger i patientens intresse.

Om en patient verkar vara självmordsbenägen och man får fram information som: ikväll ska det ske, då har vi alla, som medmänniska, en skyldighet att ingripa, enligt Einhorn.

Skulle det vara straffbart att inte ingripa som läkare?

— Jag är inte jurist, med det är definitivt omoraliskt och bör, enligt min uppfattning, vara straffbart för läkare.

Johan Nordenström, medgrundare av Doktorsguiden, sajten där patienter får utvärdera sina läkare. Han är liberal när det gäller om läkare ska söka information om sina patienter.

– Doktorn ska göra allt hon kan för att maximera vården och som underlättar arbetet. Ju mer information man kan få, desto bättre är det. Allt som ökar patienters möjlighet till att få bättre vård ser jag som något positivt.