Det svenska fotbollsskägget

Vad hände med det svenska fotbollsskägget? Mellbergs fyrkantiga som gjorde att han påminde om Mike Nomad i Agent X9? Eller Östlunds lite medvetet slarviga bad-boy-variant? Var det Lagerbäck som stämde i bäcken? ”Nä, grabbar! Det här håller inte! Fotbollsspelare har inte skägg. Bums iväg till barberaren!”

I hockey är det ganska vanligt med lite ansiktshår. Inte bara när det vankas slutspel. Men inte i fotboll. Det närmaste man kommer är väl Ronnie Hellströms välansade mustasch. Och Olle Nordins dito. Men skägg, nä! Argentinaren Ricardo Villa hade ett ordentligt grottskägg när han spelade FA-cupfinal med Tottenham. Rätt coolt faktiskt. Annars är det ont om tomtar i världsfotbollen. Hade det inte varit ganska fränt med en kraftig skepparkrans på Teddy Lucic?

Men bortsett från att nästan inga har skägg har fotbollsspelarna blivit mer modemedvetna. Kommer ni ihåg hur de såg ut för några år sen? Alltid i t-shirt med reklamtryck, ett par för små kortbrallor och badtofflor. Utvecklingen går sannerligen framåt. Förmodligen har det att göra med yrkets status. Visst var fotbollsspelarna stora stjärnor även förr men nu är de i princip gudar. Så åtråvärda att de måste skyddas med vakter och staket så fort någon av dem ska ut och blanda sig med den övriga befolkningen. Och med uppmärksamhet följer fåfänga. Ljungberg var väl den första svensken som, i Beckhams fotspår, odlade en egen stil även utanför de 90 minuter som utgör själva spelandet. Det betalade sig. Nu är han inte bara en begåvad bollirare utan dessutom eftertraktad fotomodell. Vart man vänder sig dyker en halvnaken Ljungberg fram med en tatuerad panter uppsmygande ur kallingarna.

Det dröjde inte särskilt länge förrän resten av landslaget tatuerade sig. Nån kvällstidning ”avslöjade” att Chippen, Zlatan och Östlund gick och blev stuckna under en landslagssamling för nåt halvår sen. Ytterligare en trend som fotbollskillarna hakat på. Undrar om det finns nån blågul hjälte utan tatuering? Vad har Lagerbäck? ”4-4-2” på ena överarmen och en hörnvariant i svanken? Jag gissar att den enda som inte har nån är nämnde Teddy Lucic – fotbollens svar på koalan. Han orkar nog inte.

Jag plockar fram några gamla LP-skivor för att kolla omslagen. Hur såg de ut förr, bollartisterna? ”Åby Ericsson dribblar på pianot” ger inget entydigt besked. Men killarna hängde med i modesvängningarna redan då, upptäcker jag. Låt vara på ett ganska hemvävt sätt. Mycket långa kragsnibbar under stickade tröjor. Mycket 1974. Förre förbundskaptenen Tommy Svensson ser stenhård ut i flint och halvmeterlånga polisonger.

Och plötsligt kommer jag att tänka på en overall som farsan hade med sig hem från den turneringen. En adidas-variant som var något slags mellanting mellan träningsutrustning och kostym. Med tre ränder på ärmarna, såklart, men med knappar fram och bröstficka; byxorna utsvängda med sydda pressveck. Fan, var är den? Skulle jag med lätthet kunna sälja för ett par tusen till nåt sjuttitalsdyrkande popsnöre på Södermalm!

Just det, skäggen var det ja! Kampanjen börjar här! Mer skägg i fotbollsvärlden! Det ska bli mitt livsverk. Vandringspokalen ”Paul Breitner Trophy” till den skäggigaste spelaren i sommarens VM. Ett världslag med endast orakade spelare ska utses. Lämna rakhyveln hemma, grabbar! Styrkan sitter i skägget.

Niclas Kindvall